Sjöbefälsutbildningen vs learning how to do

Sjöbefälsutbildningen är främst en yrkesutbildning. Jag vill betona vikten av att blivande sjöbefäl får mer praktiska kunskaper under skoltiden, både i klassrummet, ombord och i verkstaden, skriver Sjökapten Jan Horck i Malmö.

Relaterade artiklar

Det är utan tvivel så att beslutsfattarna när det gäller sjöbefälsutbildningen i riket inte har greppat att utbildningen främst är en yrkesutbildning och så bör förbli. Att underordna sjöbefälsskolorna ett universitet är förvisso helt i sin ordning. Att blanda det teoretiska kunnandet med praktik är högst behjärtansvärt. Det är det som näringen, redarna, borde vara intresserade av att de nyanställda varit med om.

Inte produktivt

Det medför dock en merkostnad för utbildaren, men det är det värt för att gynna landets sjöfartsnäring; en väsentlig politikeruppgift. Att redaren skall behöva vidareutbilda det nyexaminerade sjöbefälet för att dessa skall kunna utföra sitt arbete är inte produktivt; en i tycket omotiverad merkostnad för att kunna bedriva meningsfullt transportarbete.

How to do-kunskap bör få hög prioritet i undervisningen. För att kunna leverera en sådan slutprodukt från sjöbefälsskolorna måste lärarna där ha gedigen erfarenhet från sjölivet. Det duger inte att som i Filippinerna låta en nyexaminerad sjökapten göra en resa till Japan och tillbaka för att sedan ställas i ett klassrum och utbilda sjöbefäl. Läs rapporten från EU:s CIIPMET-projekt (en studie i sjöbefälsskolors undervisningskvalitet i Kina, Indien, Indonesien och Filippinerna 1997–1998). Gamla studier visar sig ofta fortfarande vara aktuella.

Praktiskt erfarenhet nedprioriteras

Ett tydligt exempel på kostnadsproblematiken i en delpraktisk utbildning är undervisningen på IMO:s sjöfartsuniversitet i Malmö, WMU. Från början ingick i utbildningen en flera veckor lång on-the-job training just för att eleverna skulle kunna sättas i effektivt arbete direkt efter examen. Det har man sedan många år slutat med. Universitetet med dess ledare Sölve Arvedson insåg vitsen och behovet av att leverera kvalificerad arbetskraft som så snabbt som möjligt efter utbildning kunde sättas att utföra angelägna arbeten inom sjöfartsnäringen. Idag, tyvärr, anses det viktigare att lärarna har höga akademiska kvalifikationer än praktisk erfarenhet inom sjöfarten. Sarkastiskt sagt så är det kanske en tidsfråga innan också utbildningsanstaltens sekreterare skall ha disputerat.

Forskningen bör vara sekundär

Situationen är jämförbar med de svenska sjöbefälsskolorna. Forskning i all sin prydnad, men det skall inte vara sjöbefälsskolelärarnas huvuduppgift. Att tillhöra ett universitet innebär förvisso att institutionen skall bedriva forskning men i fallet sjöbefälsutbildning bör forskningen vara sekundär och tiden i klassrummet bör vara riktad till förmån för eleverna.

Forskning skall riktas till gagn för näringen och bedrivas av disputerade, men majoriteten av de anställda lärarna bör ha gedigen erfarenhet till sjöss. Inte nog med det, lärarna bör med tidsintervall erbjudas tjänst i handelsfartyg för att hålla kunskaperna vid liv och att på plats se och höra vilka hjälpmedel, procedurer, utmaningar och problem som utövarna måste hantera i det dagliga arbetet.

Kinesiska exemplet

Att fastställa en sådan möjlighet för lärarna är förvisso lättare sagt än genomförbart. I Sverige existerar inga statliga rederier som lärarna smidigt kan få anställning i. Det vore också i lärarnas intresse att få möjligheten att behålla sina respektive COC (Certificates of Competence). Som exempel kan nämnas att i Kina skickas sjöbefälsskolelärarna på praktik ombord med bestämda tidsintervall. Där har beslutsfattarna insett vikten av att lärarna i lektionssalen kan berätta hur det verkligen går till på en modern brygga och i ett modernt maskinrum.

Svenska redare kanske kan bli mer öppna i denna fråga och erbjuda lärarna plats i rederiets fartyg. Kanske detta är en förutsättning för att behålla en någorlunda konkurrenskraftig handelsflotta med duktiga sjöbefäl i riket. Det borde naturligtvis ligga i redarnas intresse för det är ju de som skall använda sjöbefälsskolans slutprodukt. Det vore också bra för läraren att kunna behålla sitt COC i händelse katederyrket inte visade sig vara vad som förespeglats.

Att behärska sextanten

Enligt reglerna skall handelsfartyg vara utrustade med en fungerande kompass. Ett ålderdomligt och förlegat navigeringsinstrument tycker en del, men inte lagstiftarna. Liknande krav finns att kunna bestämma fartygets position med celesta objekt och det med hjälp av den ålderdomliga sextanten och efemerider.

Det tycks mej att många av dagens utbildade sjöfolk inte behärskar denna fina teknik. Undervisarna i de svenska sjöbefälsskolorna har tydligen inte ansett det viktigt att ge eleverna denna kunskap. Det skulle inte förvåna mej om dagens navigationslärare inte heller kan använda sextanten.

Att betona sextantfärdighet är inte en reformfientlig propå utan ett bidrag till bevarande av säkerhet till sjöss. När t.ex. en nyexaminerad sjökapten insisterar på att fartygets position kan bestämmas med blott en solhöjd är det ett tydligt tecken på att undervisningen har spårat ur. Utbildningen av positionsbestämning med hjälp av celesta objekt kan övervägas om VTMIS (Vessel Traffic Management and Information Service – en försiktig motsvarighet till STM, Ship Traffic Management) blir verklig för alla oceangående fartyg.

Genomgångsyrke

För många examinerade sjöbefäl har arbete ombord blivit ett första steg i karriären. Arbete till sjöss är för många ett genomgångsyrke. Att arbeta i land blir ett alternativ och då ofta t.ex. på rederikontoret, i hamnen, på kraftverk, varv, på sjukhus eller som lärare på sjöbefälsskola. Därför är det bra för individen att utbildningen har fått akademisk status och bra för den nye arbetsgivaren att den anställde har skaffat sig gedigna sjörelaterade erfarenheter. Kunskap som inhämtats i unga år brukar vara lättare att ta åt sig.

À la bonne heure, jag vill göra gällande och vill betona vikten av att blivande sjöbefäl får mer praktiska kunskaper under skoltiden, både i klassrummet, ombord och i verkstaden, än som situationen är i dagens sjöbefälsutbildning – learn how to do.

Jan Horck

Master Mariner, Extra Master Mariner,
PhD (Pedagogy), 
Former Faculty Member World Maritime University, WMU


Lämna en kommentar på "Sjöbefälsutbildningen vs learning how to do"

Hittills finns det 47 kommentarer. Samtliga kommentarer granskas i förhand innan publicering.
Läs våra regler för kommentering!

  • f.d. överstyrman Svara

    Skulle nog vara en dålig väg for svensk sjöbefälsutbildning och speciellt trist för de utexaminerade. Rätt eller fel men det är ett faktum att sjöbefälsyrket for många (de flesta) av olika anledningar är ett genomgångsyrke som också påpekas. Detta är viktigt att inse och då behövs en bred utbildning som ger en stabil grund att stå på för framtiden ifall den ska vara attraktiv pa marknaden, och attrahera kvalificerade sökande. Detta bidrar positivt till hela sjöfartsnaringen. Inte konstigare än många andra utbildningar där studierna ger dig en bra bas, inklusive naturligtvis de praktiska kunskaper som krävs samt kunskaper for att uppfylla relevanta lagar etc. och där du sedan får bygga på med specialistkunskaper. Förstår diskussionen men håller inte alls med – gärna mer praktiska kunskaper som det skrivs men inte på bekostnad av att erhålla en bred och stabil utbildningsgrund som senare även, åtminstone delvis, kan användas och är till gagn på andra ställen inom näringen.

    • Inbiten maskinist Svara
      @f.d. överstyrman:

      Tja, man kan ju dela upp sjöbefälsutbildningen, en inriktning för de inbitna som bara önskar bli sjöbefäl och en inriktning för de som vill senare gå iland… Sen får man friheten att välja själv. Likaså arbetsgivaren…

    • Ilandgången Svara
      @Inbiten maskinist:

      När jag tog min examen 23 år ung visste jag inte att jag så småningom skulle gå iland. Men det kanske finns andra som redan vet vad framtiden har i sitt sköte…

  • Styrman Svara

    Skall bli intressant att se hur sextanten skall användas när båten skall vara obemannad.
    Det kan ju vara nått för skolan att forska i, en sextantrobot!

    • Styrman Svara
      @Styrman:

      Svarar på min egen kommentar, vi har ingen sextant ombord! Så kunskapen i att använda den är redan passe!

    • Ronald Bronsson Svara
      @Styrman:

      Vilken båt är du på utan sextant ? har seglat sedan tidigt 80 tal och aldrig varit på någon båt utan sextant, nu seglar jag mest ute men vi använder sextanten och tar ref positioner när vädret tillåter krav enl QA systemet.

    • @Ronald Bronsson:

      Kravet är att man skall ha två oberoende metoder att fastställa sin position. Görs enklast med GPS och GLONASS. Därmed behövs ingen sextant.
      Det finns många fartyg där flaggstaten tagit bort kravet på sextant.

      Men, i och med detta försvinner även det som separerar oss från alla andra. Att kunna framföra sitt fartyg säkert på en ocean med hjälp av stjärnorna är något som man skall vara stolt över. Tar man bort kunskapen att navigera med hjälp av astronomin så kan man ta vilken busschaufför som helst att åka med båten.

  • Jan Horck Svara

    Då jag dristat mej att lägga ut en artikel som lett till debatt tarvar det mina kommentarer till några personer som hitintills bidragit med synpunkter och erfarenheter. Mot bättre vetande inkluderar jag också de anonyma skribenterna.
    Det är glädjande att många intresserar sig och har åsikter om utbildning till sjömän/fartygsbefäl.
    Eftersom en del uppenbarligen missförstått meningen med inlägget upprepar jag helt kort: det angelägna i att sjöbefälsskolorna förmedlar kunskap som krävs för godkänd examen, som näringen förväntar sig och som lagstiftarna formulerat för att erhålla godkänt vid examen (STCW konvention). Dessutom betonar jag vikten av att eleverna lär sig how to do.
    Naturligtvis är jag medveten att ”tiderna förändras” men det ändrar inte på kravet att gällande krav skall hållas. När lagstiftarna insett att, vad som vi skulle kunna rubricera ”historiska ämnen”, inte längre är aktuella för att få segla i den internationella handelsflottan kan dessa ämnen strykas från kursplanen. Dagens svenska sjöfolk seglar inte bara i svenskflaggade fartyg. Om en sådan svensk släpper ut olja, kolliderar eller går på grund i svenskt farvatten och det med ett fartyg som inte har fungerande tekniska hjälpmedel och han eller hon inte kan ta sig fram utan dessa hjälper då ställer vederbörande till stor skada i det land som utbildningen fullbordats.
    Att inlägget vore lika bra för 15 år sedan förminskar inte le3gimiteten för anförda argument. De gäller också 2018; så är det bara – tyvärr.
    En blandning av yngre och äldre personer ombord är bra men det får inte innebära en blandning av praktiker och teoretiker. Med dagens minimibesättningar måste alla vara både och. Det duger inte längre att de äldre ombord skall lära de yngre, det finns det inte tid till eller råd med. Med mycket folk ombord kunde det fungera men inte idag – det går inte för sig att ta en man/kvinna från gatan, öknen eller djungeln och begära de krav som behövs för en säker transport.
    Att skolorna inte har en chans att presentera en färdig produkt som direkt kan segla befälhavare säger sig självt. Men med lärare som har lång erfarenhet till sjöss och som har sitt COC kan mycket praktiskt kunnande vidarebefordras till eleverna. Ett exempel skulle kunna vara: en lärare i engelska som varit maskinist vet säkert mer vad en blivande fartygsingenjör behöver i språk.
    Att kompetensutveckla äldre sjömän …. Ja det kan man ju pröva men resultatet blir magert. Hela samhället skiljer sig mycket från livet ombord i ett fartyg.
    Blivande fartygsingenjörer använder utbildningstid i verkstad. Vad jag betonar är att mer tid borde anslås till detta, ofta mycket omtyckta, inslag i utbildningen. Förvärvade färdigheter där kommer ofta till användning även i ett mycket avancerat datoriserat maskinrum. Och riktigt påpekat, med dagens kommunikationssystem är det både enkelt och snabbt att fråga tillverkaren hur felet skall åtgärdas. Befälet är läskunniga och bör därför börja med att konsultera instruktionsböckerna.
    Jan varken yrar eller har tappat bort sig när nämner sextanten. Läs STCW Tabele AII-1 och Table AII-2 (ss.99, 112). Där står att kunskap skall delges i sextantens handhavande och bruket av efemerider. Även om fartyget är som en stor dator skall däcksbefälet ha kunskap i denna färdighet att positionera med hjälp av celesta objekt. SOLAS föreskriver att sextanten har sin plats på oceangående handelsfartyg. Igen: TUBBA INTE PÅ VAD LAGEN FÖRESKRIVER.
    Slutligen kan jag inte låta bli att tycka det tämligen förmätet att anse mej bakåtsträvare och att jag snubblar på vägen och lever kvar i en gammal bild av sjöfarten.

    • Krister Ericsson Svara
      @Jan Horck:

      Menar du att man skulle förlänga utbildningen med mera verkstadspraktik? Eller vilka delar ska bort? Jag kan också tycka att det skulle varit mer svetsning etc. i utbildningen. Fast jag har haft rätt mycket nytta av det teoretiska jag fick med mej med. Även de ”mjukare” kurserna man har det sista året. Jag gick sjöingenjör.

  • Anonym Svara

    Lite kunskap/ erfarenhet kan vara farligt. Du kan förlora dina maskiner men aldrig din förvärvade kunskap/ erfarenhet.

    Sörj för att bibehålla kunskap/ erfarenhet.

  • Haddock Svara

    Söktrycket till utbildningarna är så lågt att man bör renodla – t ex nautiker i Kalmar och sjöingenjörer på Chalmers. En lösning på problemet som Jan skriver om är att återinföra det gamla systemet med 1+2 år. Sedan kan man givetvis införa vidareutbildningar så att det blir 5 år för de som vill bli skeppsbyggare eller motsvarande…

  • Cajsa Svara

    Jag tycker att det är dags att vi får fler forskare så att sjöfarten kommer ikapp de andra trafikslagen och har en chans att överleva. Ett redundant system till GPS som är lite modernare än sextant kunde man till exempel önska sig.

    • Ronald Bronsson Svara
      @Cajsa:

      På vilket sätt skulle fler forskare få sjöfarten at överleva ? snarare behöver vi fler entreprenörer som vågar satsa på inhemsk sjöfart med mindre fartyg och pråmar. Kan inte se att fler forskare skulle generar någon större överlevnadschans för Svensk sjöfart. Och vem skall betala dessa forskare staten ?

    • roger n Svara
      @Cajsa:

      Spännande. Vad ska de forska om ? Jag kommer att tänka på historien om det amerikanska rymdprogrammet som lade ner miljoner på att ta fram en kulspetspenna som fungerade i ett tyngdlöst tillstånd. Ryssarna använde en blyertspenna. Det är klart man kan ta hitta på en ersättning till sextanten om man vill. Men den ligger där i sin låda. Böckerna står i sin bokhylla och stjärnorna lyser över oss. Någon gång på nattvakten stänger man ner Facebook, tar man framsextanten och tar ett par
      stjärnhöjder. Bara som repetition.

    • Krister Ericsson Svara
      @roger n:

      De amerikanska forskarna kom ju fram till rätt mycket mer än en kulspetspenna för rymdbruk och det gjorde de sovjetiska med så det var ju för mej rätt dåligt exempel. Klart det är bra med forskning inom ämnet, annars hade åkt omkring med träskutor och segel än. Vet vet vad tiden har i sin linda, kanske blir det trä och segel igen.

  • Kalle Erfaren Svara

    När man hade jungmän och motorelever fungerade det enligt min uppfattning mycket bra. De som inte passade till yrket slutade. Övriga var god arbetskraft och fick erfarenheter från yrket och inte minst som arbetsledare –från andra sidan—om de valde att studera.

    Under några år fick jag möjlighet att tillsammans med andra anställa teknisk personal och utan krav på behörighet. Det innebar att vi anställde en och annan utan sjöbakgrund. Sådana som hade skruvat på motorcykel eller annat blev efter viss erfarenhet goda motormän. De var van att skruva och hade inte så mycket förutfattade meningar. Fungerade väldigt bra.

    När man som ung befälhavare är så inkörd i datasystemet att man dokumenterar att man bryter mot regelverket måste det vara ngt. fel i tänket eller erfarenheten. Blev väldigt dyrt när vetting inspektören i datorn hittade dokumentation om att man medvetet brutit mot regelverket men dock dokumenterat i enlighet med regelverket.

    Man är ju inte alltid så imponerad av de unga dataexperterna.
    Påminner mig ett stort dyrt haveri när maskinpersonalen fick problem med oljekylningen av en huvudmotor och valde att stänga ventilen för smörjolja till maskinen under full fart.
    Själv skulle jag ringt bryggan och varskott om att nu får ni dra ner på den maskinen. Det fanns ju trots allt flera maskiner att köra på. Sedan söka orsak.

  • Haddock Svara

    Lösningen är ju väldigt enkel – i Norge är det ren gymnasienivå! Detta skulle spara stora pengar för staten…

  • Erik Sandberg Svara

    Att kalla artikeln gammalmodig och i behov av att dammas av säger tyvärr troligtvis mer av de som kommenterar än om artikeln; lite som att säga att Archimedes princip inte är så mycket att bry sig om nu när det är ”modernare” tider och sjöfarten är helt annorlunda.

    Ett uppenbart problem som tyvärr inte tagits upp i diskussionen är balansen mellan basämnen och rent näringsangelägna (och dessutom de kanske ämnen som anses korrekta med rådande paradigm). Det utrymme som STCW-utbildningen, basämnena, kräver borde vara oantastligt. Resterande del till en ”akademisk” examen synes egentligen aldrig haft någon riktig styrning i sitt innehåll.

    Konstaterandet ställs också på sin spets när redarna kommer att vilja ”endorsa” sitt utländska befäl när inflaggning kan blir aktuellt.

    Vad ”endorsar” vi en utländsk ”STCW-sjökapten” mot? Skall det ske mot de rådande redarönskemålen eller mot det svårdefinierade ”paketet” för att komma upp till 180 hp?

    Dr Horck har naturligtvis rätt att skolorna skall ge förutsättningar att stödja svensk näring. Men frågan blir: stänger vi inte ute svenskt junior- och seniorbefäl samt minskar söktrycket till sjöbefälsutbildningarna när vi ”endorsar” utländskt STCW-sjöbefäl sådär hux-flux.

    Det kan vara dags att se över den svenska modellen och renodla en STCW-examen med en eller flera valbara påbyggnader för en akademisk examen.

  • [email protected] Svara

    Tack Jan för en bra synpunkter om dagens sjöbefälsutbildning.
    Per-Åke Kvick

  • SE Svara

    Så självklart att det är en yrkesutbildning och inget annat. Utbildad rätt personer idag? Lite tramsigt med att det skall vara akademiskt. Tror att branschen missar många duktiga som vill satsa på en befälsutbildning men saknar högskolebehörighet.

    • Fd student Svara
      @SE:

      Som varande lite trögtänkt tycker jag nog att det plugganded som krävdes för att få högskolebehörighet inte var helt bortkastat. Det hade blivit tufft utan den bakgrundskunskapen i tex matte och engelska. Och bra kunskaper i svenska är ju aldrig fel om man bor och arbetar i Sverige.

  • Kjell Aaberg Svara

    Bra skrivit Jan, Idag har vi nautiker som sitter med båda fötterna på pulpeten eller radarn och bara följer fartygets väg på en display och låter de elektoniska mottagarna bestämma fartygets väg och position, man är passiva och inte aktiva navigatörer. Dessutom tittar man inte ut , utan bar i bästa fall i radarn. Med en ordentlig praktisk utbildning behövs inga ISM koder.

  • I tidningen sjöbefälen som ramlade in idag finns resultatet av en studie gjord av The Swedish Club..Rubrik,Okunskap orsakar maskinfel.I studien framkom att incidenter på hjälpmotorerna utgör 16% av alla maskinfel.Vad en haveread eller trilskande Hjm kan betyda vet nog alla som seglat,i värsta fall ”black out” o grundstötning.Huvudorsakerna till felen är enl.studien:Felaktigt underhåll o reparationer,underlåtenhet att följa rekommendationer,användande av felaktiga verktyg och avsaknad av formell utbildning..Tilläggas kan att det nog inte endast är dåligt underhåll på HJM;er som som kan ställa till problem utan orsakerna som nämns gäller nog merparten av ett fartygs maskinrumsutrustning.De praktiska kunskaperna är inte att förakta

    • Anonym Svara
      @Anonym maskinist med över 40 års erfarenhet:

      Frågan är varför det är så? Beror det på dom yngre med svensk utbildning? Eller är det utländsk besättning? Eller beror det på mindre besättningar?

    • Anonym Svara
      @Anonym maskinist med över 40 års erfarenhet:

      Att dra slutsatsen att dessa fel beror på nya sjömän blir ju minst sagt märkligt. Haverier har inträffat i alla tider inklusive då nuvarande nya sjömän inte seglade så jag har som sagt svårt för att någon äldre maskinist tycker sig kunna slå sig för bröstet genom att hänvisa till denna enda undersökning. Offhire timmarna per fartyg tror jag inte har ökat med tiden.

  • Anonym Svara

    Jag får lite lust att blåsa bort dammet från artikeln för den kunde lika bra varit skriven för 15 år sedan och då stämde det säkert väldigt bra men det har hänt så otroligt mycket!
    Artikeln kanske stämmer för några få som jobbar kvar på äldre tonnage idag men den återspeglar inte modern sjöfart. Med all respekt så märks det att inlägget är skrivet av en person som har gått i pension.

    • Roger N Svara
      @Anonym:

      Mmmmm…. inom många segment har det inte hänt särskilt mycket de senaste 15 åren. En nybyggd torrlastare idag ser ungefär ut som den gjorde inte för 15 utan för 30 år sedan. Det är väldigt lätt att bara se sin egen tårtbit. Jag har tjänstgjort inom många segment. Allt ifrån kryssningsfartyg där datorer och teknik är allt, till torrrlastare där utrustningen varit ganska grundläggande , till segelfartyg där hela poängen varit att inte ha teknik. Till tank i ww fart där vi haft fin teknik men alltid varit beredda att klara oss utan den. Det finns ingen hjälp att få på oceanerna och svårt att få landfirmor i Afrika. Våra sjöbefälskolor ska utbilda för allt detta. Det står sjökapten obegränsad fart på mitt brev. Då ska man klara sig Överallt också.

    • Anonym Svara
      @Roger N:

      Helt rätt.Trots all fin automatik i såväl nya torrlastare som tankbåtar finns alla grundelement kvar där nere i gruvan.HM,HJM;ER kompressorer,pumpar e.t.c. Och det mesta av detta går att köra aknuellt om det krisar.Men när det händer nåt behövs fortfarande folk som har praktisk erfarenhet av olika typer av reparationer o underhåll på maskineriet.Det hjälper föga att man har 10 ”datanissar” ombord som vet allt om just den biten en aldrig har utfört praktiskt underhåll.

  • Roger N Svara

    En mycket bra text. Det kommer ny teknik och nya krav hela tiden och vi ska självklart lära oss dem. Men det gör inte att vi får bli helt handikappade den dagen tekniken fallerar. Slutar gps systemet fungera ska vi klara oss ändå. Fungerar inte lastdatorn ska vi kunna räkna för hand på vår last. Sjöbefälsutbildningen ska förbereda oss för dåliga dagar också. Inte bara när allt fungerar som tänkt. Förstår man grunderna besitter man dessutom en djupare förståelse. Den styrman som trodde han kunde bestämma sin position med endast en solhöjd kan inte heller förstått positions osäkerheten med att ha kontakt med för få gps signaler. Den som inte kan göra en manuell radarplott förstår inte hur en arparadar fungerar osv osv. Jag är bekymrad över kunskapsnivån hos vissa unga kollegor. Jag har suttit hemma och via telefon förklarat för en ung kollega på andra sidan jorden hur han ska räkna på last och stabilitet när lastdatorn kraschat. Vad händer den dagen jag inte längre finns att fråga ?

    • Sven 62 Svara
      @Roger N:

      Det bästa är väl en blandning av yngre och äldre? Jag har också varit med när lastdatorn havererade, då valde vi att låna en dator från kontoret som vi installerade stabilitets och lasthanteringen på. En lösning som sparade otroligt mycket tid och pengar. Kan även tillägga att numera finns det fartyg som har cargotankar som inte går att pejla för hand.
      På exempelvis specialfartyg så måste styrmannen ha väldig stor förståelse för hur softwaren är programmerad för att kunna hantera fartyget säkert. Då syftar jag på DP2 och DP3 fartyg. Där är datorkunnandet det primära för att kunna arbeta säkert som styrman.
      Jag har även varit med när en skeppare med 40 års erfarenhet körde upp på land pga att han inte var van vid poddar som framdriftssystem.
      Min poäng är att det alltid finns två sidor av myntet. Det bästa är en blandning av yngre och äldre, i en miljö som är prestigelös och där alla är villiga att lära varandra….

    • Hasse Svara
      @Sven 62:

      På min tid när jag var maskinist så bedömdes vi efter vem som var bäst på att skruva. Under mina sista år så måste jag erkänna att jag blev omkörd av yngre när det gäller elektroniken och driftoptimeringen. Jag tror det är helt naturligt. Det kommer en ny yngre och hungrig generation som ska ta över. Det är livets gång.
      Det många i min ålder gör är att säga ”det var bättre förr” eller att den nya generation är hopplös. Så har vi gamlingar alltid gjort!
      Maskin är så mycket mer än bara mekanik idag. Besättningarna har blivit mindre vilket ställer högre krav.
      När jag ser mina barn och barnbarn så blir jag alltid fascinerad av deras förmåga. Jag var inte ens närheten när jag var i deras ålder. Men det gäller och lägga gubbfiltret åt sidan och se det dom kan och INTE det som dom inte kan. Genom att se på mina barn och barnbarn har jag kommit till slutsatsen att vi människor uppenbarligen är under utveckling…..

    • Roger N Svara
      @Sven 62:

      Vi är helt överens. De var min poäng exakt. De äldre måste hålla sig up to date med utvecklingen. Vilket de flesta äldre jag jobbat med gjort. Problemet jag sett är att nyexade inte fått lära sig grunderna. Vilket blivit väldigt tydligt hos nya överstyrmän. De har funkat som andrestyrmän, men när de ska ta ett större ansvar så har det blivit uppenbart att de inte kan tillräckligt. Inom många segment finns inte möjlighet att låna en lastdator av kontoret. Skolorna ska ge en bredutbildning som fungerar inom alla segment. Inte bara offshore och kryssningsverksamhet. Det är min fasta övertygelse.

    • Anonym Svara
      @Roger N:

      Men nu är vi lite inne på ett annat spår också, du säger att dom funkat som 2:e styrmän men inte som överstyrmän. Men hur länge har dom fått gå som 2:e innan dom mönstras upp? Är det så att rederiet mönstrar upp folk för fort i förhållande till vad den personliga mognaden är redo för? Är det verkligen ”bara” skolornas fel?

      Skolorna ska ju ge en utbildning som gör att du kan gå från 2:e styrman till befälhavare när du fått ihop tillräckligt med sjötid, men det finns ju inte en chans att skolorna ska kunna presentera en färdig produkt som kan segla befälhavare på en gång om det hade varit möjligt.
      Personlig mognad, ansvar och ett fungerande ledarskap är nått som tar tid och som skolorna aldrig kommer att lösa och den personliga mognaden kommer aldrig att kunna mätas i sjötid.

      Om sjöfarten har hamnat i ett läge där man mönstrar upp allt så fort som bläcket har torkat på den nya behörigheten, då har vi ju ett rekryteringproblem och inte ett utbildningsproblem.

  • Anonym Svara

    Skulle nog vilja påstå att det som är eftertraktat idag på ett fartyg är teknikintresserad personal som gärna har mycket goda datakunskaper. Ett befäl som är en hejare på sextanten, olika knopar eller på att splejsa vajer tillför faktiskt inget alls i dagens sjöfart. Man måste ha klart för sig att tiderna har förändrats. Nästan allting är numera klassat eller certifierat enligt en viss standard så det är inte så att besättningen får göra vad den vill med utrustningen ombord. Det är lätt att sjömän som besitter färdigheter i de mer traditionella sjöfartsarbetena rackar ner på nyare sjömän som har andra kunskaper. Väldigt ofta får dock dessa sjömän hjälp av ”nyare sjömän” när det kommer till dataproblem… Egentligen kunde således artikeln lika gärna handlat om hur man skulle kunna kompetensutveckla äldre sjömän…

    • Ronald Bronsson Svara
      @Anonym:

      Har seglat i flera olika rederier de senaste åren både Svenska och utländska och i de flesta QA system så har det dykt upp att positionen skall kontrolleras med astronomisk observation som referenser en gång per vakt. Lite roligt då när man får ombord yngre befäl som är hejare på allt tekniskt men när de skall ta en solhöjd då får gamlingen komma upp på bron.

    • Anonym Svara
      @Anonym:

      Spelar ingen roll hur teknikintreserad man är, hur duktig på datorer man är. läger GPS av så kommer de ingen vart…

  • Klaus Svara

    Håller med till 100%

  • Ny tid Svara

    Teknikutvecklingen går frammåt i hela samhället så även till sjöss. Det verkar rimligt att både utbildning och yrke hänger med i tiden. Att kunskap om gamla tekniker minskar i takt med att ny teknik införs får man nog tycka är logiskt eftersom det är så det fungerar i hela samhället. Handen på hjärtat hur många fartygsolyckor har inträffat de senaste 30 åren för att besättningen inte behärskar sextanten?

  • Anonym Svara

    Ett av de vettigaste inläggen angående befälsutbildningen jag läst på länge.
    Kalla mig gärna ”framstående bakåtsträvare” men praktik/praktisk erfarenhet är faen i mig inte att förakta…

  • Sten Willermark Svara

    Det är precis det här, som gjorde oss med äldre utbildningar redo för arbetet och yrket som väntade. Detta gjorde oss också bättre rustade för arbete och karriär iland senare i livet.

  • Anonym Svara

    När jag läser artikeln så förstår jag ju vad Jan Horck vill få fram, problemet är att han snubblar på vägen och lever kvar i en gammal bild av sjöfarten.

    Ser jag till den delen av sjöfarten som jag själv jobbar inom så kan vi helt stryka sextanten som verktyg, det finns inte ett enda sjökort ombord som du kan använda den till i dagens fartyg som är klassade för att vara ”papperslösa”. Som en anekdot skulle jag själv ha tag på en passare ombord och det visade sig att den enda som fanns ombord var nere i verkstaden i maskin utav den enkla anledningen att den inte fyller någon funktion på moderna fartyg.

    När Jan sen poängterar vikten av praktiska kunskaper i verkstaden så ställer jag mig lika frågande igen, vad är det han vill ska läras ut? Mycket utav problematiken ombord idag är antingen rena IT-problem/mjukvara eller så är det krånglande styrsystem som är mjukvarubaserade där vi som användare inte har tillgång till mjukvaran utan är styrda till support iland som kopplar upp sig mot utrustningen via internetuppkoppling för att felsöka.

    Dagens sjöfart har genom tekniska framsteg lämnat sextanten och lager skavande bakom sig, men tyvärr låter det som om Jan lever i en gammal romantiserad bild av sjöfarten.

    • Sotängel Svara
      @Anonym:

      Håller helt med dig. Dock finns det en promille av sanning i det han skriver. Det finns en brist hos nyutexaminerade när det gäller kunskaperna om att underhålla och sköta ett fartyg. Det blir särskilt tydligt den dagen då de ska leda och basa över underhållsarbetet….

    • LNG-råtta Svara
      @Sotängel:

      Även jag måste hålla med här. Mycket av det Jan skriver är vettigt och det är absolut av vikt att nyutexaminerade sjöbefäl har en bättre praktisk förståelse för yrket. Skolorna har väldigt fina simulatorer som mest står och samlar damm. Skolorna har även fina verkstäder där sjöingenjörer kan skaffa sig praktiska kunskaper men som inte utnyttjas så som man kunde förvänta. Detta måste ändras på.

      Sjöbefäl är inte främst akademiker och bör så inte bli förrän de väljer att läsa vidare med en mastersutbildning.

      Dock tappar Jan totalt bort sig när han börjar yra om sextanter etc. Det känns som att Jan själv skulle behöva sig en uppdatering av den moderna sjöfarten eftersom alla dylika instrument är föråldrade och saknar plats på ett modernt ECDIS-fartyg som saknar papperssjökort.

    • Sedde Svara
      @Anonym:

      Passaren fyller visst det en funktion på moderna fartyg och kommer så framdeles även att göra det…..i maskin! Utan den så vore det besvärligt att överföra mått från tex rörflänspackningar, till arken med packningsmaterialet, för utskärning etc..när originalpackningarna saknas i förrådet..!! haha… Visst fick man en mycket relevant praktisk och teoretisk utbildning, alla vi som på sin tid, på 50 o 60 talen, mönstrade ut och gick de 2 åriga styrmans och maskinteknikerutbildningarna, 2 år ombord med varannan vecka teori resp.handleddpraktik, på våra fina skolfartyg, som också ofta gick worldwide, bättre förutsättningar och upplägg är väl svårt att matcha…även idag..😄⚓️

    • Kjell Aaberg Svara
      @Anonym:

      Skriv en kommentar…Problemet med dagens ECDIS navigatörer är att det är tekniken som styr dem inte tvärtom de som styr tekniken , de har helt lämnat över till något som inte är bättre än den vanlige personen som programmerat det , och de är dessutom lyckligt omedvetna om hur känsligt just GPS systemet är från yttre störningar , räcker med en sändare i storlek av en tändsticksask ombord för att slå ut signalerna ,

  • Anonym Svara

    Det vettigaste jag läst om befälsutbildningen på länge.