Sjöfartstidningen

När Express 5 kom till Rönne en grådassig dag i april gick bornholmsborna man ur huse för att möta fartyget.

Vi måste förhålla oss så oberoende vi kan för att tas på allvar av våra läsare.

Till grund för välståndet ligger en väldigt stark tradition av företagande och inte minst sjöfart. Alltsedan 1800-talets bondeseglatser då bönder runt om på Åland gick samman och byggde skutor och startade små rederier, har sjöfarten varit det som fått hjulen att snurra och välståndet att växa.

Vem har inte kommit till en grupp, arbetsplats eller fest som verkar ogenomtränglig? Man står där och försöker nyfiket känna in stämningen. Försöker hänga med i de gemensamma skämten, jargongen, gruppdynamiken. Då kan det räcka med att en enda person ser dig, drar in dig i samtalet, frågar dig något. Signalerar ”vad kul att du är här, välkommen”.

För somliga har det varit Östersjöns paradis, för andra enbart en transportväg kryddad med taxfreesprit och dansbandsmusik. Viking Lines försäljning av Rosella har väckt känslor hos många fler än andra fartygsförsäljningar.

Jag skulle också kunna inleda min historia med Rolf med de där orden, för det är tack vare honom som jag har arbetat med sjöfartsnäringen sedan drygt 17 år. Första gången han ringde mig stod jag på förskolans gård och tittade på när min tvååring stolt visade för mig att han hade lärt sig cykla trehjuling.

Redaktionen upplever just nu extra spännande tider. I skrivande stund gör vår nya medarbetare, sjöfartsjournalisten Klara Johansson, sin första arbetsvecka på tidningen.

Det här är min sista Akterspegel och med den vill jag också passa på att tacka för mig. Jag går nu vidare till nya spännande uppdrag inom journalistiken.

Ett fartyg är så mycket mer än en intressant skrovmålning, stål, inredning och maskiner. Det är ett hem, både för passagerare och besättning.

När jag skriver detta noterar jag att färjan Amorella med 17 knops fart stävar på en sydvästlig kurs på Nordsjön med destination Genua. Så långt borta ”hemifrån” har hon inte varit sedan sin första resa till Finland från byggvarvet i...

Rubriken på denna blogg är onekligen klichéartad. Om en färja lämnar en linje innebär det väl ändå inte slutet på en epok? Eller kan det ändå vara så? Jag syftar på Tallinks svenskflaggade färja Galaxy, som på morgonen den...

Geografin är en faktor som givetvis starkt påverkar utformningen av transporter på olika håll i världen. Det är inte enbart kontinenterna som åtskiljs av havet. Även olika regioner har en geografi där fjordar, havsvikar och öar innebär utmaningar för transporter...

Naturligtvis påverkar kriget även världens sjöfart. I direkt anslutning till krigszonen, i Svarta havet, är situationen för besättningarna extremt farlig, och flera fartyg har inte kunnat ta sig därifrån.

Sedan urminnes tider har det varit tradition att på olika sätt döpa fartyg för att önska välgång på haven för dess besättning, passagerare och last. Traditionen går flera tusen år tillbaka i tiden. Babylonierna sägs ha gjort det för 5.000 år sedan, liksom romarna, grekerna och egypterna. Heligt vatten, blod och vin var vanliga vätskor som hälldes på fartygens bog innan dagens sed med en flaska champagne såg dagens ljus i slutet av 1800-talet.

Kriget i Ukraina har ändrat säkerhetsläget i Europa över en natt. Samtidigt har sjöfartens betydelse för försörjningsberedskapen i Sverige kommit i fokus på ett sätt som saknar motsvarighet sedan kalla krigets dagar.

För många sjömän och deras anhöriga kommer pandemin att ha mycket svåra konsekvenser länge än. ”Jag har testat positivt för covid-19 fyra gånger och mina omborduppdrag har ställts in tre gånger. Jag är den som försörjer min familj och mina föräldrar är arbetslösa, jag har varit utan arbete i nio månader. Jag hoppas att ni kan hjälpa mig.”

Tidigt på luciamorgonen förra året rammade det brittiska bulkfartyget Scot Carrier av okänd anledning den danska maskindrivna pråmen Karin Høj mellan Ystad och Bornholm. Medan pråmen slog runt fortsatte Scot Carrier sin färd som om inget hade hänt, tills Sjöräddningen...

I Sverige hade vi ett eget Suez-kaos i miniformat i november när en sprängning i Göteborg av ett av Göta älvbrons fundament gick fel, vilket gjorde att farleden till Vänerhamnarna fick stänga i en vecka med en handfull fartyg i kö på Rivöfjorden.

Snart är vintern här och den svenska isbrytarflottan är åter ett år äldre. Den 19 december i år är det 48 år sedan Ale levererades. Vår näst äldsta statsisbrytare Atle fyllde 47 den 24 oktober. Frej är ett år yngre...

Detta skrivs på dagen 27 år efter Estonias förlisning. Igår offentliggjorde Sveriges Radio filmer från Haverikommissionens (SHK) undersökningar av Estoniavraket. Filmerna är fortfarande sekretessbelagda, eftersom SHK inte har granskat dem färdigt för att kunna garantera att bilderna inte visar mänskliga...

Efter två fullträffar gick hon till botten. Då kom en order att bärga vraket.

”Briggen Charlotta seglar natt och dag genom aprilvårens regntjocka. Seglen på de båda fulltacklade masterna hänger för det mesta slaka och skrynkliga, vinden är fortfarande svag. Skeppets tunga kropp är djupt nedsjunken i sjön. En havets lastdragare, en vattenöknens kamel,...

Vi är för dåliga på att utnyttja de vattenvägar som finns i vårt land. Resan från Härnösand tog oss förbi Höga kusten-bron och igenom en skärgård där större fartyg än skärgårdsbåtar är lika sällsynta som diamanter.

Vad som blir det ”nya normala” inom färjetrafiken på norra Östersjön återstår att se. Kan efterfrågan på resor i närområdet rentav öka när det talas så mycket om ”hemester”? Tidigare existerande behov av att resa mellan länderna försvinner inte.

Det är där, utom synhåll, som grova brott mot miljö och männi­skor pågår. Det är där sjöfartens namn dras i smutsen.