Tragedi är ett av våra många grekiska låneord. Egentligen betyder ordet ”bockens sång”, med en innebörd av sorgespel eller sorglig händelse.

Under andra världskriget drabbades oändligt många civila fartyg, däribland svenska, av tragedier på Medelhavet med oräkneliga mänskliga dödsoffer. En av de allra största förlusterna överhuvud taget drabbade de ombordvarande på ett tämligen okänt och bortglömt norskt fartyg.

Dramat inleddes hösten 1943, då det med Nazi-Tyskland dittills allierade Italien slöt vapenstillestånd med de allierade makterna. Tyskland, som redan ockuperade större delen av Grekland, tog nu även över de sedan 1923 italienskstyrda Tolvöarna (Isole Italiane dell’Egeo), med huvudön Rhodos i spetsen. Öarnas italienska trupper gjorde inget motstånd när tyskarna tågade in. Italienarna fick nu ett ultimatum: Antingen ansluta sig till nazityska trupper eller förpassas till interneringsläger. Endast en tiondel valde att låta sig enrolleras. De övriga betraktades från och med nu som förrädare och behandlades därefter.

Den 11 februari 1944 packades 4.046 italienska soldater ihop i lastrummen på det av Nazi-Tyskland rekvirerade norska ångfartyget Oria.

s/s Oria mätte 2.127 brutto och var byggd i Sunderland 1920. Hon ägdes av Fearnley & Eger i Oslo. När Norge ockuperades 1940 låg hon i Casablanca, där hon inledningsvis rekvirerades av den tyska lydstaten Vichy-Frankrike. I den rollen tuffade hon i något år runt i innanhavet under namnet Sainte Julienne, varpå hon återfick sitt ursprungliga namn.

Oria var bara ett av många måttligt sjövärdiga fartyg som nu rekvirerades av tyskarna för att frakta vad som kallades Italienische Militärinternierte. (Man väjde för beteckningen krigsfångar, av hänsyn till Genèvekonventionens bestämmelser om hur sådana skall behandlas.)

Oria avgick från Rhodos i riktigt busväder, med stormstyrkan 10 beaufort. Destination var Piraeus. Under resan attackerades hon och hennes eskort av allierade fartyg men lyckades undkomma.

Klockan 1845 den 12 februari gick Oria på ett klippgrund vid den lilla ön Patroklos just utanför legendomsusade Kap Sounion. Just där hade antikens greker byggt ett Poseidon-tempel till skydd för sjöfarten.

Det båtade föga för Oria. Hon bröts itu och sjönk snabbt. Med henne i djupet följde uppskattningsvis 4.100 människor, mestadels italienare men även 54 tyskar och 23 besättningsmedlemmar, så gott som alla greker. Endast 21 italienare, sex tyskar, en grekisk fartygsmaskinist och enligt uppgift även den norske befälhavaren överlevde.

Många lik från katastrofen flöt iland, varp de begravdes i en massgrav.

Som orsak till katastrofen har angivits felnavigering samt att fartyget var kraftig överlastat.

Både Grekland och fartygets formella flaggland Norge var ockuperade, och Italien hade nog med sitt på hemmaplan. Den nazityska censuren såg till att haveriet tystades ned.

Efter krigsslutet bärgades delar av fartyget, som visade sig innehålla mänskliga kvarlevor, för att säljas som metallskrot.

Det som återstår av s/s Oria vilar sedan dess på mellan 28 och 42 meters djup utanför Kap Sounion.

Lagom till 70-årsminnet 2014 av katastrofen invigdes ett minnesmärke över dess offer i närheten av den sägenomspunna udden.