Filippinsk matros evigt tacksam mot svensk redare

Varje onsdag lägger nätupplagan av den filippinska dagstidningen Manila Times en särskild tonvikt på sjöfarten, ofta med Yashika F. Torib som skribent. Den 24 januari 2024 berättar hon en gripande historia om den filippinske matrosen Willy Abesamis Madulid, som har tillbringat halva sitt liv till sjöss.

Madulid älskar att flacka runt i världen, liksom umgänget med skeppskamraterna. Samtidigt längtar han under sjötörnarna efter sin familj hemmavid. Men 2020 blev han, då just 50 år fyllda, så sjuk i Covid-19 att han befarade att han aldrig skulle återse sin hustru och sina tre barn.

Sjömannen var så illa däran att han evakuerades till intensivvård i svensk hamn. Läkarna gav honom en 50-50-chans att överleva. (Jag har ett vagt minne i bakhuvudet av att ha hört eller läst om detta när dramat var färskt, och att det utspelade sig i Göteborg.)

I sitt miserabla dvalatillstånd upplevde han sig låta sitt liv passera revy:

– Jag såg mina föräldrar… Men plötsligt hörde jag en röst som sade: ”Min son, din tid är inte inne ännu. Kom tillbaka!”

Efter ett antal dygn var han på bättringsvägen. När han slutligen kunde lämna sjukhuset fick han en fristad för konvalescens hemma hos sitt fartygs redare i dennes bostad:

– Kan du tänka dig, en skeppsredare som välkomnar en sjuk matros i sitt hem, dessutom mitt under pandemin!

I väntan på nästa sjötörn minns matros Madulid, nu i familjens sköte hemma i Filippinerna, sin nära döden-upplevelse, samt den medmänskliga värme och generositet han mötte i främmande land.

Så långt mitt referat av Yashika F. Toribs berättelse. Vilket fartyg och rederi det rörde sig om framgår inte, men den berörde skeppsredaren känner helt säkert igen sig av dessa rader.

Äras den som äras bör!

Kommentarer

  • Arne Sjöstedt

    Vilket gott hjärta den redaren har. Så fint gjort. Heder åt redarfamiljen .

  • Tore Karlsen

    Hari
    Som denna redare var – så ska en ledare vara i ett sådant läge, som far för sina barn.

  • Lars Höglund

    Hej,

    Det var hemma hos mig. Vi hade fått Covid i ett fartyg och låg till ankars på Danafjorden. Sverige var dåligt förberett på att ta hand om smittade sjömän. För att kunna sanera fartyget och komma i trafik blev lösningen att ta hem sjömännen och erbjuda karantän hemma i vår gästlägenhet. Känndes bra mot sjömännen men besvikelse mot Svenska myndigheter.
    Lars H

  • Klaus Pedersen

    Härligt reportage, kan behövas i dessa tider av evigt elände. Men visar även skillnaden på familjerederier och multinationella bolag som driver sjöfart

  • Björn N

    Svensk Covid-19 vård var väl inte världen bästa… Bra att matrosen fick en chans att överleva med hjälp av lite personlig omsorg.

  • Patrick Karlsson

    Furetank på Donsö om jag minns rätt.
    /Patrick.

  • Lars Hellgesson

    Ett alldeles utmärkt exempel på att alla i ett företag ingår i detta företags strävan att tillsammans agera som en gemensam familj, där alla hjälper alla ! Punkt! ! ! o bara fortsätt så ! O ha de gött !

  • Henrik Karlsson

    Heder till Lars Höglund. Jag var själv i Göteborgs skärgård med ett fartyg där ett par av våra besättningsmän testade positivt. De svenska myndigheterna har en hel del att lära av andra vad gäller empati. Stelbent och opersonlig behandling av folk i behov av hjälp.

  • Mattias

    Det var väldigt bra gjort Lars, kudos för det!

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.