Detta skrivs på dagen 27 år efter Estonias förlisning.

Igår offentliggjorde Sveriges Radio filmer från Haverikommissionens (SHK) undersökningar av Estoniavraket. Filmerna är fortfarande sekretessbelagda, eftersom SHK inte har granskat dem färdigt för att kunna garantera att bilderna inte visar mänskliga kvarlevor. SHK har flaggat för att de inom kort ska offentliggöra resultat och analyser av sina undersökningar, men Ekot valde att inte vänta. SVT och andra medier hängde på och spekulationerna har förstås blivit omfattande. Jag tycker att det är märkligt att våra statliga medier väljer en sensationell publicering framför mer kompletta fakta.

Filmerna anses visa att det berömda nyupptäckta vertikala hålet midskepps har utbuktande kanter. Såväl skeppsbyggare som överlevare, anhöriga och engagerade miljöpartister (okej, bara en) intervjuas nu om hur ett skrov kan tänkas påverkas av en explosion eller av att ligga i 27 år på havsbotten, som är stenig i ännu okänd grad. Precis hur stenig botten vid vraket är får vi snart reda på av SHK, om vi bara sitter still i båten.

Märkligt att våra statliga medier väljer en sensationell publicering framför mer kompletta fakta

Förutom gissningar kring explosioner ombord pågår på flera håll samma debatt som jag för här, den om vådan av spekulationer. Magasinet Filter, vars chefredaktör just nu ”rasar” i debatten, har skrivit många och långa reportage om Estonia det senaste året och avfärdar journalistiken i Discovery plus-dokumentären från förra året som ett bländverk. Det är en synnerligen väsentlig diskussion, men ingen som vi för i våra nyhetstexter om Estonia.

På Sjöfartstidningen är vi mycket fåordiga i våra spalter kring Estonia, trots hög sjö i andra mediekanaler. Det finns flera skäl till det. Vår generella policy är att aldrig bidra till spekulationer – vi är hellre sena på bollen än osäkra på uppgifterna i våra texter och vi ber inte dem vi intervjuar att spekulera fritt utan att samtidigt ge en så komplett bild som möjligt av ett skeende. När vi skriver om Estonia skildrar vi de fakta som läggs fram och det vi skriver ska tillföra något nytt. Alltså väntar vi den här gången med att skriva tills SHK har sagt sitt, om inget annat händer innan dess som vi bedömer är relevant.

Ofta rapporterar vi om sådant som få eller inga andra skildrar, vilket innebär ett extra ansvar. Förutom de journalistiska självklarheterna att vara så korrekta och opartiska vi kan i vår rapportering vill det helt enkelt till att vi har på fötterna när vi berättar om sjöfartsrelaterade händelser, eftersom vår verklighetsbeskrivning kan vara en enda som framkommer. Ni läsare är annars snabba med att påpeka när vi får saker om bakfoten, gör diskutabla tolkningar eller förbiser väsentligheter. Det är vi tacksamma för.

Det vore enkelt att överprioritera att vara snabb, hänvisa till andra mediers rapportering när vi inte själva har alla fakta och på det sättet bidra till osäkerhet och spekulation. Men så vill vi inte jobba.