Tankar på Santorinis caldera

grand_celebration_DSC9723För en dryg vecka sedan satt jag på en hyttbalkong på ett kryssningsfartyg. Jag njöt av min semester, hänförd av det sagolika landskapet på calderan vid den grekiska vulkanön Santorini. Calderan är resultatet av ett våldsamt vulkanutbrott för 3.600 år sedan, då stora delar av ön bokstavligen sprängdes i luften och kollapsade. I dag är den populärt tillhåll för kryssningsfartyg.

Ett annat fartyg smög sig långsamt närmare – en gammal bekant som jag omedelbart kände igen. Det var Grand Celebration, ett i dagens läge relativt litet kryssningsfartyg på knappt 50.000 brutto. Men det är inte vilket kryssningsfartyg som helst. Det är anrika Kockums näst sista civila nybygge Celebration – efter henne återstod endast ett ”avvecklingsbygge” i Malmö, produkttankern Nord Skagerack.

celebration_scan_708_kockums

Celebration lämnar Malmö efter leveransen.

Celebration överläts till Carnival Cruise Lines den 2 februari 1987. Kryssningsrederiets ägare Ted Arison överöste varvet med beröm när han tog över det väl byggda fartyget. Året innan hade Kockums i Malmö levererat Jubilee och seriens andra fartyg Celebration var om möjligt ännu bättre byggt än det första. Som tack överlämnade Ted Arison en check på 30.000 US dollars till personalorganisationerna på Kockums.

– Jag anser att Kockums är bäst i världen på kryssningsfartyg, sade Ted Arison till en tidning efter provturen med Jubilee.

Han sade vidare att han var intresserad av att beställa rederiets följande nybygge från Kockums – ett ännu större fartyg än Jubilee och Celebration.

Så blev det i alla fall inte av olika orsaker. Varvet i Malmö avvecklade sin produktion av handelsfartyg som det redan var beslutat i februari 1986. Detta skickliga svenska storarv, som gjort kometartad succé som byggare av moderna kryssningsfartyg, koncentrerade sig därefter på ”marin- och undervattensteknik, laboratorietjänster och tung, kvalificerad verkstadsindustri”.

Carnival lät bygga sin följande serie kryssningsfartyg i Helsingfors. Det blev den långa Fantasy-serien på åtta enheter, som sysselsatte varvet under nästan hela 1990-talet.

Det var då jag slogs av tanken. Hur skulle det ha gått om Kockums på något sätt ändå skulle ha lyckats ta hem ordern på följande Carnival-fartyg? Skulle då hela Fantasy-serien ha byggts i Sverige? Skulle kanske till och med Carnival-ägda Holland America Lines flaggskepp Nieuw Amsterdam, där jag satt i min balkongstol och dåsade till i hettan, ha varit ett Kockumsbygge? Kanske Kockums skulle ha tagit den position som italienska Fincantieri tog när Carnival-gruppen slutade lägga sina beställningar i Helsingfors – något som jag har hört att skulle ha haft ett samband med personkemi och vd-skifte. Varvets färgstarke vd Martin Saarikangas var ju god vän med Ted Arison.

Vi får aldrig veta om Kockums skulle ha blivit världsledande byggare av kryssningsfartyg och Carnival-gruppens husvarv, men jag kunde inte låta bli att tänka tanken. Egentligen är ju ingenting omöjligt och varvet hade onekligen potential. Sverige lade ned sin varvsindustri precis när kryssningsindustrin började få vind i seglen på allvar. Det fanns ett enormt kunnande i Sverige och man hade två fantastiska referenser till det som redan då var ett av världens ledande kryssningsrederier. Dessutom fanns en stark underleverantörsindustri. Alla pusselbitarna fanns där. Det kanske bara skulle ha varit att lägga dem på plats?

Nåja, nog med dagdrömmar. Men jag tycker fortfarande att Grand Celebration är ett vackert kryssningsfartyg. Ett bevis på den höga svenska kvaliteten är också att hon egentligen aldrig bytt ägare. Grand Celebration seglar fortfarande för en linje inom Carnival-gruppen. Visserligen har hon flyttats över till Ibero Cruises, som främst riktar sig till den spanska och portugisiska marknaden, men bakom finns samma ägare som beställde Kockumsbygget för ganska exakt 31 år sedan. Fartyget utgör en värdig avslutning, en grande finale, på en svensk stormaktstid inom varvsindustri.