Fotograf: Torbjörn Dalnäs

Phuket ― sjömännens Junk-Ceylon

Härom dagen läste jag ett nyhetstelegram där det thailändska turistparadiset Phuket kallades ”Ghost island”. Stränder, barer och hotell ligger öde, till följd av Corona-pandemin. Minnen från ett anlöp med och landgång från kryssningsfartyget Superstar Virgo aktiverades.

Förr var var det nog vanskligt att segla i farvattnen utan att snubbla över Junk-Ceylon, de västerländska sjöfararnas namn på dagens Phuket. Ön – som är något större än Orust – ligger strategiskt, just där Andamansjöns turkosglittrande vatten tränger in i Malackasundet. Redan under vår vikingatid ‒ och sannolikt långt, långt dessförinnan ‒ stannade sjöfolk till här för att invänta vändande monsunvindar. Här fanns en skyddad hamn och gott om proviant, färskvatten och material till skeppens underhåll. Portugiserna var tidigt där, och holländarna hade ett faktori på ön under några decennier på 1600-talet. Fransmän och andra fyllde på det europeiska inslaget, i synnerhet sedan rika tennfyndigheter kommit i dagen. 

Sjömansengelskans junk i Junk-Ceylon skulle kunna syfta på gammalt tågvirke, saltat kött eller den kinesiska fartygstypen djonk. Men här rör det sig om en förvanskning av malajiska tanjung, ”udde”. Sjömännens namn på ön kommer av det malajiska namnet Tanjung Salang, Kap Salang.

Salang tros i sin tur syfta på det nomadiserande sjöfararfolk runt Andamansjön som förr kallades selung, silone, saletiers och liknande. Samma ursprung har Thalang, som är ännu en gammal namnform på ön. 

De kinesiska kuliarbetarna i tenngruvorna och på gummiplantagerna hade sitt eget namn ön, Tongkah. Det lever kvar som inofficiellt namn på Phuket Citys gamla stad, en portugisisk-kinesisk bebyggelse där många babas bor; assimilerade kuliättlingar med blandad kinesisk, thailändsk och/eller malajisk härkomst – öns befolkning i ett nötskal. 

Sedan 1853 vördas havets gudinna Ma-zu i templet Sanjao Sam San. Kuliarbetarna var mestadels sjöbefarna fujianeser och delvis hakka; Kinas sägenomspunna vandringsfolk. Kinesättlingarna är ungefär en tredjedel av öns befolkning, medan de till övervägande delen muslimska malajättlingarna – inbegripet havsnomaderna – lär vara nästan lika talrika.

Mångfalden märks i deras namn på oss ljushyllta besökare. Thailändarnas farang är ett inlånat arabiskt öknamn, som ursprungligen syftade på de ”frankiska” korsfararna. Fujianesernas angmor lär sikta in sig på röd hårfärg och adoha på långa näsor – inte riktigt lika nedsättande som kantonesiskans gwailoh, ”vitt spöke”. Min favorit är malajernas mat salleh, som påstås vara en förvrängning av mad sailor – ”galen sjöman”.

Öns namn Phuket är för övrigt en förvrängning av malajiska bukit, som är ytterligare ett ord för ”udde”. Och Phi Phi-öarna i ost är egentligen ett thailändskt uttal av malajiska Pulau Piapi, ”Mangroveöarna”…

Den udde som åsyftas – Phukets sydspets – heter numera Laem Promthep, ”Kap Brahma”. I folkmun kallas den Laem Chao, ”Gudaudden”. Den branta landtungan är klädd av palmyrapalmer med stjärnliknande bladformer. Den är ett populärt utflyktsmål för sina enastående vackra solnedgångar. Därefter lyses nejden i stället upp av den märkligt formade Kanchanapisek lighthouse, Guldjubileets fyr. 

Helt nära siktas småöarna Ko Kaew Yai och Ko Kaew Noi. Någon av dem bör vara identisk med den magiska kristallön, Ko Kaew Pitsadan. Där skall finnas inte mindre än tre fotavtryck av Buddha. Det lockar självfallet besökare, men öns skyddande sjöorm har ställt till med diverse sattyg för att mota bort dem. Därför misslyckades flera försök under 1950- och 1960-talen att bygga en staty av Buddha där ute. Först 1994 lyckades det, åt Kap Promthep till på öns NE-sida.

Uddens fyr stod färdig 1996. Landets Kung Bhumibol ‒ som avled 20 år senare ‒ hade då suttit på sin tron i 50 år. Därav fyrens namn. Det bestämde även fyrens höjd – exakt 50 fot. Den angivna lysvidden 39 kilometer anspelar på den buddhistiska kalenderns år 2539, som motsvarar vårt 1996. Fundamentet har bredden 9 meter för att Bhumibol var den nionde kungen av Chakri-dynastin. Det tiosidiga fyrtornet symboliserar kungarikets tio urkunder.

En permanent kulturkrock råder i havsnomadernas namnlösa by vid Rawaibuktens strand, strax nordost om Kap Promthep. Under skuggande tamarinder, kasuarinaräd och bougainvilleor vegeterar män, kvinnor och barn som är på väg att förlora det allra viktigaste; sin fria livsstil – att leva på, av och i symbios med havet. I stället sitter de vid eländiga hus – varav en del på pålar – alltmedan deras traditionella båtar guppar overksamma en bit ut i vattnet. 

Byn kallas ibland Chao Lei, men det betyder ”havsfolket” och är ett av många namn på invånarna själva. Den är en av tre havsnomadbyar på Phuket. De befolkas av tre stamgrupper, varav moken och urak lawoi finns representerade här vid sydudden. Det senare namnet bör vara identiskt med orang laut, som är malajiska för ”havsfolket”, den vanliga beteckningen på deras ödesfränder runt hela den malajisk-indonesiska övärlden. 

En av havsnomadernas huvudnäringar runt Andamansjön är att skörda ätliga ”svalbon” i kolmörka strandgrottor; det vill säga plundra salanganerna på deras mödosamt byggda bon, som består av det stelnande, äggviterika sekretet från fåglarnas spottkörtlar. Det låter kanske inte så aptitligt, men för kineser är yanwo (”svalans bo”) en högt eftertraktad delikatess, som anses framhäva det kinesiska kökets smaker. Dessutom har det namn om sig att vara potenshöjande och hälsobringande i största allmänhet. 

Men hanteringen är inte ofarlig. På rangliga bambustegar klättrar boplundrarna upp längs grottornas klippväggar för att komma åt de högt sittande bona. Bokstavliga dödsfall förekommer.

Ordet svalbo är en begreppsförvirring, liksom det äldre namnet tornsvala på salanganens nära släkting tornseglaren. Dessa lufthavets snabbseglare har inget som helst släktskap med de äkta svalorna. En annan nära släkting är taggstjärtseglaren, som med sina maxhastigheter på över 170 km i timmen anses vara jordens snabbaste varelse.

Snabb var även Laboon då han slog till den 26 december 2004. I havsnomadernas myter är Laboon den väldiga vågen som slukar människor när havsanden är förtretad. Havsnomaderna anses ha förmågan att läsa havet. Många av dem flydde också upp i bergen när andamanvågen närmade sig. Byborna vid Kap Promthep drabbades ändå, med stor förödelse på bebyggelse och båtar och även en del dödsoffer. Strängt taget borde byn ha legat i lä där på öns SSE-sida, men Laboon tycks ha rundat udden och forsat upp längs öns ostsida som en väldig dyning.

Vågorna kluckar åter behagfullt mot Phukets paradisiska stränder. Traditionellt tackar thailändarna vattnets moder Mae Khongka för hennes givmildhet. Det sker under festivalen Loi Krathong, som egentligen har hinduiskt ursprung. Den infaller vid november månads fullmåne, då monsunregnen just brukar ha ebbat ut. Den första Loi Krathong efter tsunamikatastrofen firades den 16 november 2005. Gudinnan svarade med de värsta skyfallen i mannaminne. Otack är världens lön.

Närmaste land rakt i väst – på andra sidan Andamansjön – är Nikobarerna, skilda från Andamanerna i nord av Ten Degree Channel. Nikobarerna var faktiskt en dansk koloni mellan 1754 och 1869, under namnet Frederiks-Øerne. Numera tillhör ögruppen Indien.

Andamansjön är Indiska Oceanens randhav i ost. Den liksom ögruppen med samma namn har uppkallats efter apguden Hanuman. I dag representeras han av den heliga langur-apan, som är vida spridd i regionen. Hanuman är son till nymfen Arijana och vindarnas herre Vayu, som tros ge skydd mot katastrofer. Men i likhet med havsanden Laboon kan han också stuva om geografin. Han sägs ha brutit av toppen på det heliga berget Meru, universums medelpunkt, och kastat ut den i havet. Därför  ligger den lysande ön Ceylon ‒ dagens Sri Lanka ‒ där den ligger, men det har absolut ingenting med Junk-Ceylon ‒ Phuket ‒ att göra.

Kommentarer

  • Roger Sjöblom

    Hej Torbjörn. Mycket intressant läsning. Bodde och arbetade i Phuket i nästan 5 år mellan 2005-2010 och besökte ofta Promthep cape som det kallas numera men så mycket viste jag inte om Phukets historia som nu efter att jag har läst din artikel. Så tack så mycket för det. Ljusanordningen i fyren är skänkt av AGA Sverige AB. Hälsningar Roger

  • Fredrik Lundberg

    Tack för en intressant artikel. Engagerande skriven, lättläst och med mycket kunskap!

  • John K. Lindgren

    Tack för en detaljerad, välskriven artikel. Phuket, Samui, Koh Chang. Från Bangkok till Phuket ön föredrar jag bil. 840 kilometer bra vägar, omväxlande vyer. PTT tankställen med rekorderlig service 7-Eleven (24/7) och rena toaletter hela vägen. Samui ön endast färja eller dyrt flyg från BKK.
    Koh Chang ön minst av de tre öarna. Fyra timmar från Bangkok. Färja 45 minuter överfart. Hälsningar Bangkok-Jomppa

Artikeln är stängd för fler kommentarer