Passo porto – passera hamnen

Den London-baserade organisationen Henley & Partners sammanställer varje år en lista över hur effektiva 199 nationella pass är. 2021 års lista visar att det svenska passet hamnar på en delad sjätteplats, tillsammans med de franska, irländska, nederländska och portugisiska passen. Det som mäts är det antal visumfria nationella destinationer som passet ger tillgång till, för vår del 186 länder.

Starkast i världen är det japanska passet med 191 visumfria destinationer, följt av det singaporianska med 190. Tyskland och Sydkorea delar på tredjeplatsen med 189. Därefter följer bland andra Finland på delad fjärdeplats med 188 och Danmark på delad femteplats med 187. Norge kommer på delad sjundeplats med 185. Det vore intressant att få veta vilka två länder som finländarna men inte vi får resa visumfritt till, liksom vilket land som danskarna men inte vi, och vilket land som vi men inte norrmännen har visumfri tillgång till.

Längst ned på listan hamnar de krigsdrabbade länderna Afghanistan, Irak och Syrien med 26, 28 respektive 29 visumfria destinationer.

I vår globaliserade tillvaro är det svårt att tänka sig ett liv utan passet, det Sesam som gör att yttervärlden öppnar sig på vid gavel. Utom när en pandemi, som just nu, sätter käppar i hjulen.

(”Sesam, öppna dig!” är en trollformel från berättelsen i Tusen och en natt om Ali Baba och den stängda grottan med rövarnas stöldgods. Egentligen syftar namnet på en djävulskloväxt som ger sesamfröolja; frukterna öppnar sig hastigt vid mognandet.)

En mycket nära släkting, som dog långt innan jag föddes, skaffade sig nog aldrig något pass i det här jordelivet. Han tillhörde en radikal religiös rörelse som förbjöd porträttfotografering; att avkonterfeja sig för passfoto var otänkbart.

Världshistoriens första kända exempel på passansökan ges i Gamla Testamentet. Någon gång kring 450 f.Kr. riktade sig den judiske exilledaren Nehemja till den persiske kungen Artaxerxes I:

”Om det så behagar kungen, så må brev ges mig till ståthållarna i landet på andra sidan floden, om att de låter mig fara där igenom, tills jag kommer till Juda…”

Det äldsta bevarade passet är utfärdat 1636, till Thomas Littleton. Det är undertecknat av kung Karl I av England. Sir Thomas fick därmed tillstånd to passe out of this our realme into the part beyond the Seas.

Och visst är passet en sorts passersedel, av latinets passus, ”steg”. Men den som erbjuds respass bör dra öronen åt sig. Att få respass är detsamma som att få sparken.

Termen pass som förkortning av passport har vi fått från det italienska språkområdet. Kanske var det på 1500-talet passo porto myntades; ursprungligen ett tillstånd för fartyg med besättning och eventuella passagerare att passera in i eller ut ur hamnen. Även fartygets nationalitets- och registreringscertifikat eller motsvarande har kallats passhandling. Orostiders lejdebrev kan också kallas passport. Det utfärdas av krigförande nation och ger neutralt fartyg fri lejd – safe conduct.

Sjöpass kallades det lejdebrev som på 1700- och 1800-talen utfärdades av de nordafrikanska barbareskstaterna – ett dokument som avsågs ge svenska fartyg ett visst skydd mot det sjöröveri som grasserade i Medelhavet.

Ett annat pass till sjöss var åtminstone förr fartygets sundhetspass, Bill of Health (B/H). Där angavs hälsoläget i närmast föregående utländska hamn. Vissa hamnstater krävde att sådana skulle uppvisas vid ankomst. Gissningsvis har något som i dag motsvarar sundhetspasset fått en kraftigt ökad aktualitet under den pandemi som härjar. Fartygets hälsodeklaration med begäran om free pratique (fri samfärdsel med land) har också kallats sundhetspass.

Numera syftar termen pass oftast på våra individuella ID- och reshandlingar. Utan dem kommer vi inte långt. En gång hade jag, under en hemresa genom Europa, packat ned passet så väl att jag inte kunde finna det inför en gränspassage. Efter viss tvekan bedömdes min sjöfartsbok vara en jämbördig handling. Jag fick passera gränsen. Men det var i yngre år för min del. Dagens sjöfartsböcker lär inte kunna ersätta passet, knappast någonstans på denna jord.

Kommentarer

  • Matz Lonnedal Risberg

    Som norsk medborgare skulle jag också vilja veta hvilket land Ni får resa till men inte jag. Det var Ukraina ett par år, men inte nu längre.

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.