Ormön, Svarta havets vita ö, erövrad av Ryssland

De ryska krigshandlingarna mot Ukraina pågår även till havs. Minst ett civilt fartyg, Marshall Islands-flaggade men turkiskägda Yasa Jupiter, har angripits utanför Odessa. Och den strategiskt belägna Ormön 3,5 landmil utanför Donaus mynningsdelta uppges ha erövrats av  krigsmännen på ett ryskt örlogsfartyg. 13 ukrainska gränsbevakare sägs ha stupat i samband med erövringen. Jag har tidigare berättat om ön:

Svarta havet är som Skånes territorialvatten; ovanligt fattigt på öar. En av de få är den legendomsusade, blott 0,17 km² stora Ormön (något mindre än lilla Käringön i Bohuslän).

Kanske siktades ön av Poseidon, Amfitrite och Triton då de lämnade Donau och gled ut i Svarta havet. Havsguden med hustru och snäckblåsande son syftar i detta fall på svenska Kustbevakningens tre kombinationsfartyg, som 2009-10 sjösattes på det holländsk-rumänska varvet Damen Galati ett tjugotal landmil uppströms Donau.

Själv har jag besökt den ukrainska flodhamnen Izmail halvvägs dit, dock utan att ha siktat Ormön på vägen. Så har ön också förknippats med den gäckande ön Buyan, som har förmågan att framträda och försvinna efter behag. Där finns fågeln Gagana och ormen Garafina, som vakar över den magiska stenen Alatyr. Temat är vanligt i slaviska besvärjelser och trollformler från hednisk tid.

De antika grekerna lär ha kallat Ormön för Leukós eller Leuke, ”Den vita”, efter havsguden Okeanos dotter. Den vackra havsnymfen Leuke våldtogs av dödsrikets gud Hades och förvandlades till en silverpoppel, vars blad är vita på undersidan.

Ett annat namn på ön var Achilleis efter hjälten Akilles. Hans mor, havsnymfen Thetis, höll gossebarnet i hälen och doppade honom i floden Styx för att göra honom osårbar – varpå det bevingade uttrycket akilleshäl så småningom kunde myntas. Enligt eftermälet förde Thetis hans kropp till ön, där den placerades i en helgedom. Fornlämningar har påträffats.

Romarna kallade ön Insula Alba, Vita ön (antagligen inspirerade till namnet av öns kalkstens- och marmorformationer samt den ansamlade mängden fågelträck). Deras rumänska ättlingar säger Insula Şerpilor, som i likhet med ukrainarnas Ostriv Zmiïnyj betyder Ormön. Uppenbarligen leder det tillbaka till ytterligare ett forngrekiskt namn på ön: Fido nisi, som har samma innebörd.

Ön tillhörde Ottomanska riket från 1600-talet till 1788, då Ryssland tog över. Under mellankrigsperioden behärskades den av Rumänien men ockuperades 1940 av Sovjetunionen, som officiellt införlivade den i sitt territorium 1948. Sedan 1991 tillhör ön det självständiga Ukraina, samtidigt som Rumänien har kastat lystna blickar på den.

Det finns ansenliga olje- och gasfyndigheter under havsbottnen utanför Donaudeltat. Om Ukraina tillerkändes en exklusiv ekonomisk zon på 200 nautiska mil räknat från Ormön skulle det kraftigt missgynna Rumänien.

2009 avgjordes tvisten av Internationella Domstolen i Haag. Ormön förblir ukrainsk men räknas inte som ö i havsrättens mening (i korthet en bit fast land som är omfluten av vatten, är beboelig och där det finns förutsättningar för en befolkning att kunna livnära sig). Det då nyblivna EU-landet Rumänien fick inte tillbaka den strategiska utposten Ormön men kunde kraftigt utöka sin ekonomiska zon.

Redan 2006 hade Ukraina sjövilda planer på att bilda en skattefri zon och ett öppet fartygsregister på Ormön. Det rann ut i sanden, men på senare år har öns infrastruktur byggts ut.

Ett hundratal människor lär bo på Ormön, mestadels gränsbevakare och deras familjer. På öns högsta punkt – omkring 40 meter över havet – reser sig sedan 1843 en fyr som fortfarande är aktiv, om än moderniserad i flera omgångar under tidens lopp.

Kommentarer

  • Per-Axel Wannberg

    Ormön…Hade ingen kännedom om denna ö, när jag fick se att den hade Rysk ”färgsättning” på kartan, vid nyhetsrapporteringarna! Märkligt..med tanke på läget, borde den ha Rumänsk eller Ukrains´ !!!… Vad hände??…

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.