Hemlig svensk Nato-hamn

Muruviks hamn med Flatholmen och Flatholmskjæret i förgrunden. Foto: Åge Hojem, Trondheim Havn / Wikimedia Commons

I dessa tider av utdragen väntan på svenskt Nato-inträde drar jag mig till minnes att Sverige under kalla kriget hade en egen hamn i grann- och Nato-landet Norge. Jag berättade om den i tidskriften Utkik nr 4 1983:

Om ni trodde att fiske- och passbåtshamnen på Nordkoster utanför Strömstad är Sveriges västligaste hamn trodde ni fel. Visserligen lär den vara den västligaste inom Sveriges nuvarande territorium, men det är ändå fel.

För i Trondheimsfjordens sydostligaste hörne, kallat Strindfjorden respektive Stjørdalsfjorden, ligger en liten ort som heter Muruvik eller Muruvika och som bland annat härbärgerar en statlig svensk hamn. Detta enligt ett svensk-norskt avtal som träffades 1956.

(…)

Från unionstiden stammar några för Sverige förmånliga avtal, bland annat ett angående rätt till transittrafik. Detta förnyas vart trettionde år (…). Det var för att utöka transportkapaciteten till och från Sverige man 1956 kom överens om en svensk hamnanläggning i Trondheimsfjorden. (…)

”Anläggningarna avses skola utnyttjas för transitering av olja”, heter det i avtalstexten. ”Under avspärrningstider eller efter särskilt tillstånd av de norska myndigheterna kunna anläggningarna också användas för andra varor”.

Till saken hör att hamnen ligger intill den så kallade Meråkerbanan mellan Trondheim och Storlien på den svenska sidan gränsen. Därifrån fortsätter järnvägen via Östersund till Sundsvall vid kusten eller ned till Gävle och Stockholm.

Enligt Bonniers lexikon, upplagan 1966, var den svenska hamnen i Muruvik färdig 1963. Enligt samma källa drivs ruljansen där av AB Oljetransit. Detta bolag (…) delar adress och telefon med de så kallade SPL-bolagen, uttytt Svensk Petroleumlagring Tre AB.

Dock lär det vara Texaco som förvaltar hamnen.

I avtalet talas om ännu en svensk hamn i Langstein strax norr om Muruvik, dock vet Utkik ingenting om den. Dessutom lär någon ha byggt en privat kaj i Hommelvik omedelbart sydväst om Muruvik, med syfte att stå till svenskarnas förfogande.

Så långt Utkik nr 4 1983. I en skrift från Norsk forening for fjellsprengningsteknikk 2007 hävdas att hamnen ägdes av det svenska försvarsdepartementet. Syftet var att via järnvägen ha en trygg tillgång till strategiska varor i händelse av hård isläggning eller krigsaktiviteter i Bottenhavet. Dessutom gav arrangemanget Sverige tillgång till Atlanten.

”The storage is now commercially operated by an oil company”, meddelar foreningen. Inledningsvis var nog hamnen strikt hemligstämplad, men den hade i så fall ”avhemligats” redan när jag skrev om den i Utkik för 40 år sedan.

Kommentarer

  • Peter "Petrus" Larsson

    Fascinerande att Sverige haft (och kanske har?) en viktig militär hamn i fjorden utanför Trondheim utan att fråga ”storebror” Turkiet om lov. Tack, Torbjörn, för fakta i frågan.

  • Peter "Petrus" Larsson

    Trakterna av trevliga staden Trondheim (med lilla grannstaden Röros, färjeläget Flakk och skogrika Stuguvik där uppe i Tröndelag) borde över huvud taget vara mer kända av svenskar, dock mest i semestersammanhang. Ganska mycket av norsk kultur finns i västgötska Göta bevarat i ett arkiv, namngivet efter översköterska Tanja Virtanen, avliden i Tröndelag 2020.

  • Helena van Hoof

    Rörelse i färjeläget Flakk samt en vägskylt i riktning Trondheim skymtar i någon halvminut i ett alster av kortfilmsproducenten Eugen Vöhrmann (avliden 1978). Vöhrmanns grej var ju annars interiörer med nakentjejer som Leena Skoog (1951-1998), Christina Lindberg (1950) och Tara Birge (dvs ryskfödda Tamara Birgersson 1951-2013). Han har efterlämnat glimtar även från Bottenhavet, Mälaren och Siljan med skutor i 1960- och 70-talsstil.

  • Alice Radomska

    Filmare Vöhrmann, nämnd i kommentaren här ovan, var förstås en landkrabba. Filmade han en vik av Trondheimsfjorden, en tullbåt vid Karlskrona eller en motorbåtstävling på Hjälmaren i Närke, så hade han stadig fast mark under skosulorna. Och miljön för hans film ”Prima virke, stumpan” var en rucklig gammal brädgård. Närmare bestämt på göteborgska Stampen, där enda vattnet i närheten var den lugna grå kanalen in emot Drottningtorget och Vallgraven. (Brädgården nedbrunnen mot slutet av 1990-talet.)

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.