Vardarvindar över Makedonien

Har du varit i Makedonien? Jag har varit där, som sjöman! Men inte i den före detta jugoslaviska delrepubliken som kallar sig så.

Du som tror att Makedonien enbart är en kustlös före detta jugoslavisk delrepublik är med andra ord ute på femton famnar.

Ett gott namn är guld värt, säger Ordspråksboken. Så tänkte nog den slaviska majoritetsbefolkningens ledare när deras jugoslaviska delrepublik Makedonien utropade sin självständighet 1991. De valde att kalla sitt nyblivna land enbart Makedonien. Som kunde väntas väckte det ett ramaskri bland grannarna i syd, grekerna.

Makedonien är nämligen ett med antikens grekiska kultur och historia intimt förknippat landskap, som på dagens karta även omfattar stora delar av norra Grekland. Namnets ursprung är den antika huvudguden Zeus' son Makedon. Självskriven inofficiell huvudstad i det historiska landskapet Makedonien är Thessaloniki.

Inte nog med grannarnas okänsliga val av namn på sin nyblivna stat. De makedonska slaverna började även exploatera den hellenske ‒ det vill säga grekiske ‒ nationalikonen Alexander den store, vars välde på 300-talet f.Kr. sträckte sig ända bortåt Indien. Till yttermera visso lade de sig till med Vergina-solens 16 strålar som motiv på sin nyskapade nationsflagga. Den var den forngrekiska Argead-dynastins symbol, uppkallad efter staden Vergina i norra Grekland på dagens karta.

Flaggan har sedermera modifierats till en stiliserad version med åtta gula strålar på röd botten. Dessutom har missbruket av Alexander den stores namn delvis sopats bort, även om han fortfarande rider på sin hingst Bouskephale i form av en 22 meter hög staty på centrala torget i huvudstaden Skopje.

Dagens slaviska makedonier i den före detta jugoslaviska delrepubliken fann sin egen makedonska identitet så sent som mot slutet av 1800-talet. De har ingen som helst kulturell och historisk gemenskap med Alexander den stores hellenska Makedonien. Deras slaviska förfäder kom dit först under vår vikingatid, tusentals år därefter.

Makedoniernas sydslaviska munart ‒ kallad makedonska ‒ har av linguister betecknats som en bulgarisk dialekt, även om den har påverkats av serbo-kroatiskan under 1900-talets långa jugoslaviska styre.

Vad gäller tvisten kring nationsnamnet har en provisorisk lösning varit att internationellt kalla landet FYROM (Former Yugoslavian Republic of Macedonia). Så länge som den hittills mer än kvartssekellånga konflikten fortgår blockerar Grekland med sitt veto grannens ansökan om medlemskap i både EU och NATO.

En gång anlöpte vi den anrika grek-makedonska hamnen Thessaloniki med någon av mina sju "russindroskor", fartyg inom Svenska Orient Linien. Troligen var det m/s Vikingland, där jag hade en årslång törn i mitten av 1960-talet. Det är inte mycket jag minns av anlöpet, och min enda nedtecknade anteckning därifrån bär nog en del av sjömansskrönans prägel. Den korta storyn från Thessaloniki ingår i mitt bidrag i antologin Sjömansboken (1999). Där berättar jag om ett gammalt sto med hatt och en sensuell blomma fäst i hattbandet:

"Hon stod i hamnen förspänd vid en åkardroska, och så fort någon satte sig däri lunkade hon fridfullt iväg – raka spåret till en närbelägen bordell. Där väntade hon under stoiskt lugn tills passagerarna kom ut igen efter väl förrättat värv. Så fort droskan embarkerats anträdde stoet återfärden till hamnen i stilla lunk. Sålunda lunkar hon nog fortfarande, i all evighet..."

En annan gång anlöpte vi den vackra makedonska hamnstaden Kavala, troligen för att lasta råtobak. Om det berättar jag lite i min bok Gränslös sjöfart (2009):

"Staden ligger i nordöstra Grekland på vår tids karta, i det historiska landskapet Makedonien. Redan på 300-talet f.Kr. lät Alexander den stores far Filip II göra Neapolis, som staden då kallades, till exporthamn för Pangeonbergens mineralrikedomar. Just här klev aposteln Paulus långt senare iland för att grunda Europas första kristna koloni i grannorten Filippi – ett steg med oerhörd sprängkraft för kommande millenniers utåtriktade, sjöfarande europeer..."

"...svenska Tobaksmonopolet var tidigt på plats för sina inköp. Ett minne av verksamheten finns kvar i Kavala, med ny funktion. 1936 kunde monopolet inviga sitt eget lokala revir. Redan vid m/s Vikinglands anlöp hade Souídiko Spíti, Svenska Huset, så smått börjat användas som tillfällig fristad och inspirationskälla för svenska konstnärer, forskare och författare; en inriktning som har renodlats efter 1974, då huset donerades till Svenska Aténinstitutet."

Det är lätt att inse att begreppet Makedonien och allt vad därtill hör är heligt för de historiemedvetna och stolta grekerna. Samtidigt måste emellertid även de inse att det som provisoriskt kallas FYROM otvivelaktigt är en del av det historiska landskapet Makedonien. Därför är det helt rimligt att Makedonien kan ingå i landets officiella namn (likaväl som att en belgisk provins kallar sig Luxemburg samtidigt som grannen ‒ en självständig medlemsstat i EU ‒ också heter så, utan att någon av dem bråkar om den saken).

Men det är absolut nödvändigt att komplettera namnet Makedonien, så att landet inte ‒ på grekernas bekostnad ‒ uppfattas som en självskriven och unik arvtagare till det historiska Makedonien.

Till och med den ärrade grekiske motståndskämpen och kompositören Mikis Theorodakis, vars musik jag älskar, har på gamledar kommit ut som radikal chauvinist. 91-åringen motsätter sig varje kompromiss i namnfrågan som inkluderar namnet Makedonien. Den inställningen delar han med den grekisk-ortodoxa kyrkan, och dessvärre även med uppskattningsvis sex tiondelar av Greklands vuxna befolkning.

Alexander den store löste den så kallade gordiska knuten med sitt alexanderhugg, symbolik för en oortodox lösning på ett problem. För den makedonska namnfrågan gäller det att finna en lösning som är språkligt och geografiskt begränsad till det som alltför länge har kallats FYROM.

"Slaviska republiken Makedonien" duger inte, eftersom uppemot en tredjedel av landets befolkning är etniska albaner (ättlingar till de illyrier, som ‒ till skillnad från slaverna ‒ fanns här redan under forntiden). "Nord-Makedonien" eller "Övre Makedonien" duger inte heller, eftersom det historiska landskapet Makedoniens norra delar även sträcker sig in i Bulgarien, Serbien, Kosovo och Albanien.

Återstår så landets livsnerv, floden Vardar, som ledtråd. Floden har sin källa i landets nordvästra del och rinner ut i Egeiska havet, i närheten av Thessaloniki. Men namnet Vardar bär den endast inom det egna landet. På den grekiska sidan skiftar den namn till Axiós. Båda namnen lär betyda "mörkt vatten".

På ottomansk tid, och även en tid därefter, förekom Vardar-Makedonien som namn på det som motsvarar dagens FYROM. Det borde även vara lösningen på dagens gordiska namnknut!

Till saken hör att regionala krafter lär kuckla ihop med stenrika kinesiska investerare om ett kanalprojekt som skulle förbinda Axiós/Vardar med Donau, för godstransporter mellan Egeiska havet och Kontinenten ända upp mot Nordsjön i nordväst. Sådant borde kunna fungera som ett frestande incitament för namnkonfliktens parter, även om miljöeffekterna nog med all rätt skulle nagelfaras noggrant.

Namnet Vardar lever i ett avseende kvar utanför FYROM ‒ i formen vardaris, som namn på den mistral-liknande vind som följer Vardar/Axiós fåra ut i Egeiska havet. Den kalla fallvinden från nordväst sägs vara fruktad av sjöfarten.

Grekland och den före detta jugoslaviska delrepubliken Makedonien borde snarare frukta en fortsatt namnstrid utan bortre gräns. Stämningarna trissas dessvärre upp på båda sidor ‒ med demonstrationer, flaggbränningar och oförsonliga paroller.

m/s Vikinglands anlöp i makedonska hamnar skedde sommartid, då det i stället för vardaris var den mer beskedliga årstidsvinden etesiai alias meltemi som härskade över Egeiska havet.


Lämna en kommentar på "Vardarvindar över Makedonien"