Innovativ ”rättare” sökes!

Lite smickrande var det att få frågan om jag ville blogga i denna avisa, hoppas bara det inte var för att man var äldst i gården. Som så många andra upplever man sig yngst väldigt väldigt länge, men plötsligt en dag så är man äldst. Hur gick det till? När hände det? Från att ha sprungit runt och frågat andra om saker och ting så upptäckte man att andra började fråga mig istället. Man blev någon helt plötsligt. De idéer man närt i ungdomen, som exempelvis hur bryggan skulle designas och som man blev utskrattad åt, blev plötsligt rumsrent. Konstigt. Det viktiga är inte alltid vad man säger utan vem man är när man säger det. Nästa steg är att folk slutar fråga för man anses som en stofil som har tappat greppet. Mina kollegor har lovat tala om för mig dagen innan detta händer så jag vet hur landet ligger…

ulf-sv-pa-dack

Bild från en Johnsare för snart 50 år sedan, idag är en besättning lika många som vad som syns bara på denna bild!!

Jag har kanske nämnt det innan, mitt minne sviker ibland, att jag numera är pensionär. Inte helt sällan kan de sista åren bli ett undanskuffande till att sortera gem eller sparka kottar i källaren, pga. av att man anses just för gammal och dagen för stofiliteten har inträffat utan att man fattat. Idag premieras ungdom och röda spänstiga kinder framför leverfläckade påsiga erfarna sådana. Jag har haft en sanslös tur att under de sista åren i tjänst på Sjöfartsverket få jobba med forsknings- och innovationsfrågor, där det varit högt i tak och idéerna flödat friskt oavsett ålder och rang.

Den i Sjöfartsverket legendariske Tage Edvarsson, alltid med en nyfiken blick framåt, bidrog avgörande för att ett samarbete etablerades i triple helix form mellan Saab, Chalmers och SjöV. Ur detta samarbete föddes så småningom Monalisa-projektet, som ledde till att FoI-enheten med tre personer bildades (idag över 20!!) som lade grunden till Sea Traffic Management-tänket och Port CDM. Vi har haft ett formidabelt genomslag internationellt och mängden partners, över 40, är från 13 länder. Det spännande är att fler och fler icke-sjöfartsanknutna företag ansluter sig med ny kunskap som inte riktigt finns idag i shippingbranschen. Den nya delningsteknologin som vi pratat om tidigare är tillämpbar i alla sektorer, sjöfarten ej exkluderad.

Just detta faktum gjorde sig påmint för något år sedan under en sjöfartskonferens ombord på färjan mellan Köpenhamn och Oslo där det skulle blåsa upp under kvällen. Högtidliga tal hölls och det skålades och skrålades samt lades upp på faten. Stämningen var på topp om man så säger. Men i takt med att Kattegatt och Skagerack visade upp sina muskler bleknade nosarna på det glada IT-folket. En efter en tystnade, stirrandes glosögt i glaset, vitnade och gjorde sig ärende. Utan att återvända. Först fattade vi sjögubbs inte vart alla tog vägen, stämningen var ju hög… Men när bara ett 30-tal var kvar av 200 så trillade polletten ner. Desto mer kvar till oss som seglat någorlunda ofta på de blå öknarna….

På tal om idéer, från en gammal, synnerligen vis skeppare, lärde jag mig att det viktiga inte är att rätt, utan att det blir rätt. Sen är det en tolkningsfråga om vad som är rätt. I kraft av min ålder förbehåller jag mig i denna spalt att inneha tolkningsföreträde. Samt att upplysa läsarna om att det nu finns en annons ute, där Sjöfartsverket söker nytt folk till just Forsknings- och Innovationsenheten.

En gubbe har kanske gått i pension?

Vill någon därute vara med och se till att det blir rätt i framtidens shippingbransch?