Allra sist i de flesta kontrakt finns en bestämmelse som anger vilket lands lag som ska tillämpas på avtalet och hur eventuella tvister ska avgöras. I de allra flesta shippingkontrakt används ”London Arbitration” för tvistlösning. Men vad är egentligen ett skiljeförfarande och vad skiljer det från ett domstolsförfarande?

Ett skiljeförfarande är en privat domstol som upprättas för en speciell tvist. Det är parterna som utser, och avlönar, skiljedomarna och hela tvistlösningsprocessen sker utanför det allmänna. Processen är helt privat vilket t.ex. innebär att inget av det som ges in till, eller presenteras för, skiljedomarna blir offentligt (vilket ju är fallet i allmän domstol). Tack vare den sk. New York-konventionen från 1958 kan också en skiljedom relativt enkelt verkställas i 172 av världens länder, medan verkställighet av domstolsdomar ofta är mer komplicerat (i vart fall utanför EU) och i värsta fall kan innebära att tvisten måste prövas på nytt i det land där vinnaren vill verkställa domen.

Att kommersiella tvister löses genom skiljeförfarande är oerhört vanligt (bara hos de femton största skiljedomsinstituten i världen hanteras närmare 10.000 tvister årligen). Man kan anta att det framförallt är det faktum att tvisten inte blir allmänt känd och att handlingar inte blir offentliga, som lockar, men också det faktum att processen tar väsentlig mindre tid än i domstol. En skiljedom kan inte överklagas (bara klandras om processuella fel begåtts) vilket bidrar till en snabb process. Dessutom är skiljeförfarande tänkt att fungera som en mer pragmatisk och kommersiell tvistlösning än domstol: det är viktigare att tvisten löses och parterna kan gå vidare, än att det blir absolut (juridiskt) rätt.

Kort sagt finns det många fördelar och ganska få nackdelar med skiljeförfarande och det är lätt att förstå att det är ett populärt sätt att lösa kommersiella tvister.

Ofta väljer parterna att ett eventuellt skiljeförfarande ska administreras av ett skiljedomsinstitut, som hjälper till med det praktiska och tillhandahåller ett regelverk för skiljeförfarandet. I sjöfartssammanhang är skiljeförfarande i London enligt LMAAs regler oerhört vanligt. LMAA har sina rötter i den kommersiella tvistlösning som skeppsmäklarna själva tillhandahöll, men har (tyvärr) kommit att utvecklats till en rätt juridiskt komplicerad process där formen inte sällan går före målet och tvistlösningen tar lång tid och kostar rätt mycket pengar. Detta stämmer ju dåligt överens med skiljeförfarande som en snabb och pragmatisk tvistlösningsmetod.

Jag skulle därför vilja avsluta med att slå ett slag för NOMA, Nordic Arbitration, med säte i Oslo, som erbjuder en effektiv och transparent process med ”a Nordic flavour”.