Det finns många fantastiska sjöfartsarrangemang som bidrar till att vidga både branschens och allmänhetens kunskaper om sjöfart och dess betydelse för Sverige. Men det finns ett som andas lite mer folkfest än andra, lite mer trampa däck och lite mer kors vad det vimlar av segel idag. Jag tänker på Tall Ships Race. En internationell seglingstävling som sedan 1956 årligen lockar ett stort antal ungdomar från hela världen att segla med segelfartyg.

Idén till tävlingen föddes av advokaten Bernard Morgan från London som ville samla unga kadetter och sjöfarare för en vänskapstävling för att föra samman världens unga sjöfarare efter tiderna med världskrig. Dessutom sågs det som ett sista farväl till eran med stora segelfartyg.

Tilltaget blev en storsuccé. 20 fartyg deltog i racet som gick från Torquay till Devon i England. Allmänhetens intresse var så enormt att tävlingsarrangörerna grundade föreningen Sail Training International för att planera framtida evenemang. Sedan dess har Tall Ships Race hållits årligen i olika delar av världen med miljontals åskådare och massor av fartyg årligen.

Men något har hänt när det gäller Tall Ships Race och Sverige. Jag minns från min barndom när tävlingen kom till Göteborg 1997. Folkfesten. Möjligheten att gå ombord och samla stämplar i sitt eget häfte från fartygen. Och självfallet mängderna med människor på klipporna i Nya Varvet dagen då de lämnade under en pampig Parade of Sail. Sedan dess har jag sökt mig till städer som står som värd för tävlingen, så som Stockholm 2007, Halmstad 2011 och 2017. Men där stannar Sverigelistan. Intresset för att stå som värdhamn för Tall Ships Race tycks ha ebbat ut helt i Sverige. Före millennieskiftet var Sverige det land i Norden som arrangerade tävlingen mest, nio gånger framför Danmark med sju, Norge med sex och Finland/Åland med sex. Men från år 2000 har trenden vänt med bara fyra stopp i Sverige. Norge har haft hela 18 besök, Danmark 12 och Finland/Åland 11. Tittar man i den kända planeringen för tävlingen under kommande år ser det knappast ljusare ut. Kristiansand och Esbjerg är värdar nästa sommar, året därefter Stavanger, Århus och Aalborg. Sverige förblir ett svart sjöfartshål.

Visst är det krävande för en hamn idag att plötsligt öppna upp för allmänheten, men tänk vilken möjlighet att kunna visa upp den moderna sjöfarten vid sidan av den traditionella? Minns exempelvis en busstur i Skandiahamnen i Göteborg 1997, något som är fullständigt otänkbart idag. Men Göteborg har gott om kajer innanför Älvsborgsbron att nyttja, exempelvis i Eriksbergs kulturhamn. För att slippa ta in allmänheten i hamnområdet skulle de största fartygen som inte kommer under bron kunna ligga i djuphamnen på Donsö. Där finns vana vid fina sjöfartsfester. 

Eller varför inte lägga det i någon av de expansiva hamnstäderna i norra Sverige som aldrig haft tävlingen? 

Tall Ships Race handlar om mer än att bevara det seglande kulturarvet. Det handlar om seglingsträning oavsett om fartygen är antika eller toppmoderna, om gemenskap och att knyta internationella kontakter. Dessutom är det en chans för både allmänhet och deltagare att få upp ögonen för livet till sjöss. Helt enkelt ett perfekt skyltfönster för sjöfarten att visa upp sig för potentiell framtida arbetskraft.