Allt sedan jag började bevaka sjöfartssektorn som journalist har jag ofta hamnat i samtal med personer som lyfter fram att sjöfarten är en väldigt konservativ bransch. Underförstått att det inte är lätt att göra förändringar här då det finns en kultur av att alltid göra på samma sätt som man gjort.

Visst kan det fortfarande finnas starka drag av nostalgi kring sjöfartens historia och hur livet till sjöss såg ut förr, men idag skulle jag verkligen inte säga att den globala sjöfarten är tillbakablickande eller motståndare till utveckling. Tvärtom slås jag dagligen av alla nya innovationer och initiativ som driver den här samhällsviktiga näringen snabbt framåt.

Alla är medvetna om att ”business as ususal” inte är möjligt om sjötransporter ska kunna ses som ett hållbart alternativ i framtiden.

Att vi befinner oss i en bransch som genomgår en stor förändring är ju inte minst tydligt när det gäller omställningen till fossilfrihet som nu börjar hända på allvar. Alla är medvetna om att ”business as ususal” inte är möjligt om sjötransporter ska kunna ses som ett hållbart alternativ i framtiden. Allt ifrån rederier till marinteknikindustrier och forskningsinstitut söker olika vägar för att hitta fungerande lösningar med alternativ drivmedel eller olika former av energibesparande teknik. Då det inte finns ett enskilt tydligt alternativ som kan ersätta dagens fossila bränsle är ledorden nu flexibilitet och anpassningsförmåga. Ett fartyg som byggs idag behöver kunna anpassas till andra typer av bränslen och framdrift under dess livslängd.

Tack vare allt bättre uppkoppling slår digitaliseringen igenom på allvar. Jobbet ombord ser idag väldigt annorlunda ut jämfört med för bara något decennium sedan. Avancerade väderdata som används för digital ruttoptimering är bara ett exempel på något som idag har blivit centralt för affärskritiska beslut. Och nu blir AI nästa stora förändring som kommer att påverka många olika oråden.

Dessutom är viktigt att komma ihåg att sjöfarten alltid behövt anpassa sig till snabba politiska eller geografiska förändring. När konflikterna i Röda havet plötsligt gjorde att det inte blev möjligt att köra de vanliga rutterna uppstod en period av oro och störningar inom den globala handeln, men ganska snart hade alternativa, visserligen betydligt längre, rutter etablerats, och godset tog nya vägar. Trots snart tre år av fullskaligt krig lyckas Ukraina exportera stora mängder livsmedel och andra varor via sina hamnar tack vare att sjöfarten fortfarande håller igång.

Skuggfartyg med oklara ägarförhållande och märkliga kabelbrott vid Östersjöns bottnar är andra saker som rederier och sjöfarare har behövt lära sig att förhålla sig till. Att sedan USA:s nya president säger sig vilja ta kontroll över Panamakanalen och införa nya tullar och tariffer (kanske även för EU) är ytterligare dimensioner att ta med i beräkningen när man planerar sin drift.

Även om världen nu framstår som mer oförutsägbar än på länge är jag övertygad om att sjöfarten kommer hitta kreativa lösningar för att möjliggöra global handel även om politiken går in för ökad protektionism. Det är långt ifrån konservativt.