Vi kan inte bränna våra skepp

På journalisthögskolan lärde jag mig innebörden av konsekvensneutralitet. Den kan vid ytligt påseende verka cynisk – principen är att journalistik inte kan ta hänsyn till alla konsekvenser av en publicering.
Journalisten Erik Fichtelius myntade begreppet på 1980-talet. Han skriver: ”Är nyheten sann och relevant, alltså viktig för publiken, så ska den publiceras oavsett om det är bra eller dåligt för en viss stat, politiker eller affärsverksamhet. Reportern ska inte ha som avsikt att uppnå en viss effekt eller politisk åtgärd med sin rapportering.”

Reportern ska alltså förhålla sig neutral. Men hur långtgående ska principen vara? Ett färskt exempel är Expressens avslöjande om att förre vice rikspolischefen Mats Löfving hade polisanmälts för brott, vilket föranledde en intern­utredning hos polisen. Samma dag som utredningen redovisades begick Löfving självmord. Arbetsmiljöverket reder nu ut om arbetsplatsförhålladen kan ha spelat en roll. Expressens rapportering har blivit mycket omdiskuterad med anledning av självmordet.

Många redaktioner hävdar att de tillämpar konsekvensneutralitet, men som med så mycket annat är verkligheten en bit ifrån principen. Något jag också fick lära mig under mina första år inom dagspressen är att svenska medier länge har tillämpat restriktioner i rapporteringen om självmord, trots att det är en utbredd dödsorsak. Skälet är en föreställning om att fokus på självmord kan inspirera fler att ta livet av sig. Detta står förstås i direkt motsats till konsekvensneutralitet. Och tystnaden har i sig konsekvenser, den kan öka stigmatiseringen. Numera efterfrågas större öppenhet kring självmord.

Sjöfartstidningen rapporterar om sjöfartsnäringen med det maritima klust­ret som främsta målgrupp. Som branschtidning kan vi inte bränna våra skepp hur som helst och därmed är vi inte fullständigt konsekvensneutrala. Så är det rimligtvis för de flesta branschtidningar. Samtidigt måste vi vara korrekta, presentera en balanserad bild av verkligheten och förhålla oss så oberoende vi kan för att tas på allvar av våra läsare.

Trots att vår rapportering är nischad behöver vi på redaktionen vara generalister – vi måste kunna åtminstone lite om allt och ganska mycket om en hel del. Ni läsare har många gånger berättat för oss hur ni förväntar er att vi ska ha ordentlig koll på sjöfart, även på detaljnivå. De vi intervjuar är specialister och kan därmed för det mesta mer om det aktuella ämnet än vi, men vi måste samtidigt passa oss för att utan ifråga­sättande förmedla en intervjupersons uppfattning om hur världen fungerar.

Vi på redaktionen går dagligen denna balansgång, men våra diskussioner handlar mindre om huruvida vi ska rapportera eller ej och mer om urval och vinkling av ett skeende. Bildval, rubriksättning och vad som kommer med på ett begränsat utrymme – allt det och mer måste vägas in i vad som utgör en balanserad bild av verkligheten.

Denna text publicerades först i nr 04/2023 av Sjöfartstidningen under vinjetten Akterspegeln.

Kommentarer

  • Jonas

    Appropå konsekvensneutralitet så har, såvitt jag kan minnas under alla mina år som läsare SST aldrig satt ut namn på de kunder som befraktar undermåligt tonnage utan alltid hållit dessa om ryggen. Vari ligger intresset att förtiga vem som är uppdragsgivaren till de fartyg som belagts med nytjandeförbud eller orsakat allvarliga olyckor runt våra kuster? T.o.m när rederiet inte är svenskt och medlem i SS?

    • Anna Janson

      Jag kan inte tala för redaktionens val genom alla tider, men jag håller inte med om att vi gör som du säger. Vi har inga skäl att dölja information om uppdragsgivare till fartyg med nyttjandeförbud för att ”hålla dem om ryggen”, men det är inte säkert att vi har tillgång till all information. Kanske borde vi kolla mer på just befraktare, men vi brukar inte dölja fartygsnamn och ägare. Här är det vi senast rapporterade om ett fartyg som ansågs ha undermåliga avtal. I det fallet vet vi inget om lastägare eller befraktare, det visste inte de fackliga representanter vi kollade med heller. I fallet med Rix Emerald 2019 var vi ganska detaljerade i rapporteringen om de olika inblandade aktörerna. Där gjorde tidningen Sjömannens Klara Johansson, numera reporter hos oss, det mesta av jobbet med att följa upp med lastägare och så vidare, vilket vi sedan citerade. Läs gärna hennes huvudreportage i det aktuella numret av Sjöfartstidningen, nr 4, om Responsible Shipping Initiative – vars tillblivelse möjligen den mediala uppmärksamheten kring Rix Emerald bidrog till.

Artikeln är stängd för fler kommentarer

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.