GMDSS. TIB. ECSA. CSRD. EEXI. CII. NCAGS. ISM. AIS. MARPOL. Det vimlar av förkortningar inom sjöfarten och jag vet inte hur det är för andra, men mina öron stängs av när förkortningarna blir för många. Det blir alldeles för abstrakt. Hjärnan får ingen hjälp att hänga upp informationen på ord den känner igen. Är det en organisation, ett regelverk, ett märke på en viss sorts utrustning eller en sorts bränsle? Det kan vara vad som helst.
Vissa förkortningar fastnar förstås med tiden. Numera registrerar hjärnan knappt IMO som en förkortning utan som en självklar benämning på FN:s internationella sjöfartsorganisation. Det är först i samtal med någon utanför klustret som man minns att ”nej just det, detta är inte självklart för alla”.
En generaldirektör påpekade just detta inför sjöfartspublik i höstas. När hon började på sitt nya jobb reagerade hon på mängden förkortningar i branschen. Lite skämtsamt efterlyste hon en lista.
Förutom alla förkortningar är det allt annat branschlingo vi svänger oss med. Dävert. Poopdäck. Kölsvin. Bulb. Ventiler som inte är ventiler i vanlig mening, utan fönster. Skott som inte har något med skjutande att göra. Det är inte lätt för utomstående att hänga med.
Språket gör mycket för grupptillhörighet, inkludering och trivsel. Den som är ny och försöker hänga med kring fikabordet kan behöva få några av förkortningarna förklarade för sig. Det är inte säkert att man vill blotta sin okunskap och fråga om saker som verkar självklara för andra.
Nästa gång det pratas om MARPOL annex 5, vad som sades om ISM-koden eller PPE på senaste SAN-konferensen eller vad ECSA tycker om FAL-konventionen – kolla om någon ser förbryllad ut. Det vore verkligen inte konstigt.
Språket kan förstås också fungera som ett kitt inom gruppen. För de som redan är inne alltså. Vi som vet vad PNF är har något gemensamt (det är ett nationellt funktionsbaserat regelverk).
I mitt jobb måste jag allt som oftast ta mig an de där (skrämmande) förkortningarna ändå. Nu senast för ett reportage om CSRD-direktivet. Jag hade väl sett de där fyra bokstäverna fladdra förbi, men inte fäst mig vid dem. Men bakom denna obegripliga bokstavskombination dolde sig något intressant.
Samma sak med NCAGS, som visade sig stå för Natos gemensamma sjötrafikledning. (Det hade man ju kunnat säga redan från början. Skippa förkortningarna så blir det mindre krångligt.)
För länge sedan intervjuade jag en person som hänvisade till ”tibben” på ett mycket självklart sätt. Han tänkte inte på att förklara ordet, och jag var alltför stolt för att fråga, så jag låtsades helt enkelt att jag hängde med. (Förkortningen visade sig stå för tjänsteman i beredskap och är en befattning hos Transportstyrelsen.)
Nuförtiden frågar jag. Trött på att komma hem med obegripliga anteckningar för att jag inte haft vett att avbryta när folk droppar uttryck jag inte förstår. Mantrat ”om jag inte fattar så är det nog fler” är också bra. Kanske stämmer det, kanske inte. Det spelar faktiskt ingen roll.
Kommentarer
Karl Havdrup
Det här är just varför det är så avgörande att rätt person rekryteras till rätt bransch – någon som både förstår och kan hantera språket, men också kan översätta det till något begripligt för andra. Inom sjöfarten är förkortningarna och branschlingot en del av vardagen, men utan rätt introduktion och förklaring kan de snarare bli ett hinder än en tillgång.
Att språket skapar samhörighet är en sak, men det får inte bli en exkluderande barriär. En nyanställd, en extern partner eller någon som försöker sätta sig in i ämnet riskerar att hamna utanför om vi slänger oss med förkortningar utan att reflektera över vem vi pratar med.
Kanske är det dags att göra det till en vana att inte bara använda förkortningarna utan också kort förklara dem – precis som den där efterfrågade listan. För det spelar ingen roll hur insatt någon är i sitt yrke om de inte kan kommunicera det begripligt.
Med Vänlig hälsning MARPRO Sweden