IT-skandalen är inte den enda skandalen på TS

Efter senaste tidens avslöjanden om Transportstyrelsen är det väl ingen som tvivlar på att detta är en dysfunktionell organisation där regeringen har allvarliga ledningsproblem.

IT-skandalen är inte ett enstaka misstag utan det vi ser är resultatet av en arrogant och maktfullkomlig myndighetskultur som satt i system att göra ”avsteg” när det passar. Hanteringen av inlandssjöfartsfrågan är tyvärr ett annat exempel på hur ”avstegen” och inkompetensen leder till grundstötning och totalhaveri.

När Sverige gick med i EU bestämde sig Sjöfartsinspektionen (numera Transportstyrelsen) utan närmare analys för att inte införliva EU:s regelverk för inlandssjöfart i svensk lag.  Man ansåg inte att inlandssjöfart var av intresse för Sverige. 

Men förra regeringen beslutade, över huvudet på Transportstyrelsen, att Sverige skall ha EU-klassad inlandssjöfart.

Transportstyrelsen införde då, trots att remissinstanserna med mycket stor majoritet motsatte sig detta, omotiverade svenska särregler för inlandsfartyg i Sverige. På så sätt har dessa fartyg nu praktiskt taget samma krav på fribord, bemanning osv som havsgående fartyg. Fartygen blir därför för dyra och kan inte konkurrera med lastbilen som man framgångsrikt gör i övriga EU.

Hur är detta möjligt? Svenska politiker vill ju ha mer inlandssjöfart och talar sig ju varma för en minskning av olika särregler. EU är ju dessutom en gemensam marknad, därför får inte ett EU-land införa egna omotiverade tekniska särregler eftersom detta blir ett handelshinder. Men Transportstyrelsen kör sitt eget race för att få igenom särreglerna; till att börja har man struntat i att samråda med den ansvarige myndigheten d.v.s. Kommerskollegium. Man gör alltså, precis som i IT-fallet, ett ”avsteg” från rutinerna. 

EU och svensk lag kräver, för att verkligen stävja särregelmissbruket, att berörd myndighet i varje enskilt fall genomför en konsekvensanalys som visar att det verkligen finns starka sakskäl för att införa tekniska särregler. För Transportstyrelsen är detta inte heller något problem. Man gör ett nytt ”avsteg” och använde en egen konsekvensanalysmodell i stället för den som EU och den svenska riksdagen i konsekvensanalysförordningen beslutat skall användas. Med hjälp av sin egen hemmagjorda och mycket subjektiva modell (”Transportstyrelsen bedömer att” etc.) hävdar man att särreglerna är motiverade. Tillväxtverket underkänner dock i sinom tid denna analys med den hemmagjorda modellen och Transportstyrelsen tvingas göra om och göra rätt. När man nu använder EU-förordningens modell, visar konsekvensanalysen att särreglerna är helt omotiverade. Nyttan ”går ej att kvantifiera” blir slutsatsen. Konsekvensen av detta borde ju vara att Transportstyrelsen avskaffade särreglerna. Men Transportstyrelsen ändrar ingenting, och nu handlar det också om prestige. De svenska särreglerna finns därför fortfarande kvar idag och omöjliggör användandet av de moderna, säkra, EU-godkände och billiga inlandsfartyg som idag används i andra länder i EU.

På liknande sätt gör man ”avsteg” när man får regeringens uppdrag att analysera vilka farvatten som kan klassas som inlandsfarvatten. Man hittar på en egen specifikation på våghöjder. De signifikanta våghöjderna blir väldigt höga med hjälp  av denna hemmagjorda specifikation. Inte ens Vänern kan klassas som Inlandsfarvatten. Tyvärr för Tranportstyrelsen så lyckades Sjöfartsforum uppmärksamma dåvarande Infrastrukturministern om detta medvetna ”avsteg”. Transportstyrelsen tvingas göra om beräkningarna, nu med EU:s definition av våghöjd. Resultatet visar att det inte finns några problem att klassa varken Vänern, Mälaren eller stora områden av svenska kusten som inlandsfarvatten eftersom våghöjden ligger under 2,0 meter som är EU:s gräns för IVV (Inre Vattenvägar, d.v.s. skyddade vatten nära land där man inte behöver ha samma höga krav som gäller för havsgående fartyg). Men Transportstyrelsen fortsätter att obstruera. Man låter helt enkelt bli att IVV-klassa många svenska farleder trots att dom enligt SMHI uppfyller EU:s krav.

Den svenska modellen med fristående myndigheter kräver tydlig politik styrning och kontroll. När det gäller Transportstyrelsen har myndigheten under lång tid, med tilltagande arrogans och maktfullkomlighet, tillåtits köra sitt eget race. Låt oss hoppas att IT-skandalen leder till utkrävande av ansvar och en total översyn. Det viktigaste är dock att den nu pågående städprocessen resulterar i en ny, modern och konstruktiv Transportstyrelse som också kan hjälpa regeringen att implementera och utveckla svensk inlandssjöfart på det sättet regering och riksdag under lång tid gett uttryck för. Det finns inga hinder för detta, Sverige har utmärkta inre vattenvägar som har kapacitet att ta hand om stora mängder gods, särskilt i storstadsregionerna Stockholm och Göteborg där behovet är som störst.

Kommentarer

  • Anders Strömstedt

    Varför gör man detta?
    Vem på Transportstyrelsen är ansvarig?
    Vad tjänar den personen på att hindra sjöfarten?
    Är det någon form av mygel eller korruption?

    • Bertil Arvidsson

      Jag tror det är Transportstyrelsens ofelbarhetskultur som spökar till det.Man har redan 1995 (dumt nog) meddelar EU och regeringen att Sverige inte har några vattenvägar som lämpar sig för inlandssjöfart.
      Nu gäller det alltså att se till att det inte blir någon inlandssjöfart, i så fall har ju Transportstyrelsen bevisligen haft fel hela tiden och det skulle ju skada vederbörandes auktoritet och makt.
      Det är väl samma med IT-frågan. Man vill inte erkänna att man gjort fel. I stället för att berätta för ägaren, dvs regeringen, att man soppat till det så försöker man mörka med kännt resultat.
      Generaldirektören har ju det yttersta ansvaret men dessa har ju de senaste åren inte haft någon sakkunskap dvs tjänstemännen styr.
      Den nytillträdde generaldirektören Bjelvenstam har dock förutsättningar och kunskap i ämnet så låt oss hoppas på en total förändring av företsgskulturen.

  • Torsten Jacobsson

    Ja, det sitter nog i väggarna från bl a Sjöfartsverket, som gjorde sig känt för att försöka undertrycka i bevis i den stora rättegången om TSESIS’ grundstötning vid Fifong. Vi med några år på nacken minns väl ”Fången på fyren”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Anders_Ahlmark

  • Lennart Granqvist

    Är det kanske ett arv från salig Sjöfartsverkets ofelbarhetsdogm man fått ärva? Vem minns nu grundet på Käringhällan, Tsesis och hela den soppan?

  • Göran Värmby

    Bra och påpassligt inlägg som ger ytterligare belysning av en myndighet i allvarlig kris.
    Ytterligare ett exempel är farleds-avgifterna där TS:s dotter-myndighet Sjöfartsverket ville knäcka Väner-trafiken. Men där Bertil A och jag gjorde ett inlägg i GP som bidrog till en omarbetning av förslaget.

  • Göran Andersson

    Vänern är klassat som hav och har därmed rätt till statlig isbrytning. Mälaren har alltid varit klassats som inlandsfarvatten och hamnarna där har fått ombesörja isbrytning själva förutom att SjöV ngn vid svår is bryter rännan.

  • Gärna anonym

    Man borde också utreda misstänkt korruption mellan Transportstyrelsen och sjöfartshögskolorna. Jag har själv fått svaret av en tjänsteman, på frågan om dom godkänner utländska sjöfartskurser, att; ”- Ja, vi vill ju helst att ni använder de kurser som ges av de svenska skolorna!” Jag tänker: Borde inte Transportstyrelsen bara bedöma innehållet i kurserna?

    Av naturliga skäl, vill jag vara anonym, för att inte riskera framtida behörighetsförnyelser.

  • Bendix

    Vilket av Verken har tillåtit Göteborgs Kommun att bygga en ny bro, som i lyft eller öppet lage ger ungefär samma höjd, som den gamla när nedfälld, kan man undra.

    • Bertil Arvidsson

      Trots att Sjöfartsverket sa nej och redarna var emot så beslutade Länsstyrelsen och därefter Mark och Miljödomstolen att godkänna en lågbro. Regering ingrep inte och därför får vi en lösning som ingen kommer att vara nöjd med. Andra städer bygger tunnlar eller högbroar.

  • Kari Norén

    Flytta trafiken från vägarna till vattenvägar, så kan vi nå klimatmålen

Artikeln är stängd för fler kommentarer