Somrar kan man ägna åt en massa olika saker. Själv tog jag mig för att åka på en minikryssning med Godby Shippings ms Misana från Helsingfors till Raumo och vidare till Kotka. Livet på lastfartyg finns i blodet sedan många år tillbaka. Först med min far som seglade på oljetankers och senare med lastfartyg under några år då jag jobbade på just Godby Shipping som fartygsoperatör. När man väl fått sjölivet i sig är det svårt att släppa. Som samhällsintresserad är det också viktigt att hålla sig a jour med just sjöfarten som tidigare än många andra ser när konjunkturerna är på väg upp eller ner. Jag är glad för att Sverige nu väljer att hantera shippingen lika seriöst som Finland gjort. Norden behöver sin sjöfart.
Jag njuter enormt av livet ombord, platserna man ser, samtalen som förs och det mikrosamhälle som tretton anställda skapar och upprätthåller. När Misana döptes år 2007 var jag på plats i Helsingfors. Hon gick då tillsammans med systern Misida in i långtidskontrakt med UPM-Kymmene i en affär som tog en hel bransch med överraskning. Sedan dess har mycket förändrats och UPM-Kymmene har valt att hyra ut Misana till Finnlines som har större möjligheter att utnyttja lastförmågan på hela 11.400 DWT. Det är alltså för Finnlines räkning som hon nu huvudsakligen kör mellan Finland, Polen, Storbritannien, Holland och Belgien. Lasten består av allt mellan himmel och jord, den här gången till exempel grävmaskiner, papperstrailers, farliga lastbehållare, vanliga containers och mycket annat. Resan ägde rum under de absolut varmaste dagarna i juli och däcken var långt ifrån fulla vilket uppskattades av fotbollsspelande barn!
Här är bilder från en annorlunda kryssning! OBS, bilderna är en smula osorterade och är rätt många.
Från kajplatsen i Kotka kan man se det mycket speciella sjöfartsmuseet. Tyvärr missade vi Kotkan Meripäivät med några dagar!
Stewarten Anne Vajesoja såg till att vi fick fantastisk mat dagarna i ända!
Hamnuppehållen används till underhåll av fartyget. Här överser Godby Shippings vd Dan Mikkola när Erik Hansson och Jens Johansson målar och kontrollerar däckskranen.
Planeringsmöte för stuvarna i Kotka.
Befälhavaren Leif Eklund, stående, och första styrman Håkan Karlsson i samspråk på bryggan på väg mellan Raumo och Kotka.
Lastrum kan användas till mycket, till exempel fotbollsspel!
Hela besättningen, några tyvärr lite skymda. Nedre raden från vänster: Mikael Karjalainen, Jens Johansson, Håkan Karlsson, Jan Eklund, Juhani Jenu och Peter Cederlöf. Övre raden från vänster: Joel Öhman, Erik Hansson, Leif Eklund, Anders Byman, Krister Stenbacka, Palmik Üllar och Anne Vajesoja.
Lastning i Kotka, plywoodskivor på gång.
Den här cellulosafabriken i Kotka stängdes för några år sedan men har nu sparkats igång igen till följd av ökad efterfrågan.
Maskinrummet på Misana är en fröjd att skåda. Vill man kan man gå med vita tennissockor och fortfarande ha dem vita efter rundturen.
Från ingenstans kom plötsligt ett efterlängtat störtregn i Kotka.
Fartygsgymmet användes flitigt denna resa. När man sitter så mycket stilla gäller det att röra på sig så mycket man kan.
När dagarna blev långa satt det bra med en bok eller Playstation eller bara en skön soffa. Från vänster William Mikkola, Helena Wachowiak, Vanessa Mikkola och Zacharias Pettersson.
Färden mellan Raumo och Kotka präglades av enorma algbälten som vi körde förbi. Sjöfolk som varit med ett tag säger att man får gå många decennier tillbaka i tiden för att se något liknande.
De finländska isbrytarna Nordica och Fennica rustas upp i Raumo inför den stundande vintern.
Raumos stadskärna är värd ett besök varje dag. Otrolig atmosfär och fantastiska trähus som hör till UNESCO:s världsarvslista.
Akterdäck på Misana är rymligt och erbjuder plats för både spel och träning och till och med simning i den enkom byggda poolen!
Allt blänker i maskinrummet där 15.000 kWh trängs med varandra i två separata maskiner som kan pressa ut imponerande tjugo knop ur fartyget. Fast då går det mycket bränsle, 60 ton per dygn!
Detaljer som skapar ombonad känsla i vilket maskinrum som helst.
Det är ett rymligt väderdäck som den här tiden på året inte var precis fullt.
Inget fartyg utan en rejäl skeppsklocka.
Den här synen tycker jag är den mest fascinerande ombord på fartyg. Står man längst framme i fören hör man inte motorljudet utan bara fräsandet från vattnet över bulben.
En bredsladdande Pilot förde ut lotsen som tog oss in genom den långa och extremt smala farleden till Raumo.
Jag vet inte, men färgen på Saimaagracht kan jag inte riktigt med. Tycker det liknar rost.
Finströms och Ålands stolthet Misana på plats i Helsingfors där resan började.
Överblick över Nordsjökajen i Helsingfors.