Majestätiska fartyg

... Rule Britannia! Britannia rule the waves...

Många britter spanar hellre utåt havet än in mot Kontinenten. De ser sin önation som Queen of the Seas eller The Sea-girt Isle, den havsomflutna ön. Så skämtade de också om att "Kontinenten är isolerad" när tjocka över Engelska kanalen tillfälligt stoppade förbindelserna, innan Kanaltunneln invigdes 1994.

Minnet lever kvar från fornstora da'r, då brittisk flagg vajadeMajestatiska_fartyg 1 på alla hav och solen aldrig gick ned över Imperiet.

Britternas nu påbörjade process i riktning mot Brexit, skilsmässa från EU, har redan fått många konsekvenser. En av dem är alltmer högljudda krav på att drottning Elizabeth II och Förenade Konungariket skall få en ny royal yacht, i så fall den tredje HMY Britannia.

Den första HMY Britannia var i tjänst 1893-1936 och den andra 1954-97. Tvåans sista uppdrag var att föra hem prins Charles och Hongkongs siste brittiske guvernör Chris Patten, efter att kronkolonin högtidligen hade återlämnats till Kina den 1 juli 1997. När fartyget efter hemkomsten togs ur tjänst sägs drottningen ha fällt en tår, den första och hittills enda gången hon gjort det offentligt.

Britannia njuter nu sitt otium som museifartyg i skotska Edinburghs hamn Leith, där jag besökte henne 2003. Under sin aktiva tid avverkade hon mer än en miljon nautiska mil ute på världshaven, alltid förande Royal Navy's white ensign på flaggspelet längst akterut.

I mars uttalade sig utrikesminister Boris Johnson starkt positivt för en ny kunglig yacht, vilket tyder på att regeringen nu är med på noterna. Ett hundratal konservativa parlamentsledamöter stödjer projektet, till en beräknad kostnad av ₤100 miljoner (motsvarande drygt en miljard kronor). Kostnaden avses kunna täckas med hjälp av insamlingar och sponsorer. Ett sådant fartyg anses också bli till ovärderlig PR-nytta för brittisk handel och industri.

Britterna är inte ensamma om traditionen kungaskepp. Fram till att första världskrigets politiska konvulsioner satte stopp för det kunde tyske kejsar Wilhelm II ståta med sin 120 meter långa Hohenzollern.

På senare år har flertalet av de återstående europeiska kungahusen varit mer modesta än så. Nederländerna har exempelvis den 15 meter långa De Groene Draeck ("Den Gröna Draken"), uppkallad efter sjöhjälten Piet Heins flaggskepp under frihetskriget mot Spanien.

Spaniens förre kung Juan Carlos I förfogade från 2000 över den 41,5 meter långa yachten Fortuna, uppkallad efter slumpens och lyckans gudinna. Hon hade sin hemmahamn nära kungahusets sommarresidens Marivent ("Havsvind") i Palma de Mallorca.Men 2013 bestämde han sig för att avstå från fartyget. Året därpå abdikerade han till förmån för sin son, som kröntes till kung Felipe VI. Yachtens fortsatta öde är mig obekant.

Våra skandinaviska grannländer utmärker sig mer än de flesta inom denna udda maritima nisch.

Kongeskibet Dannebrog sjösattes redan 1932 och är still going strong, i tjänst för dronning Margrethe och Danmark. Hon är världens äldsta kungaskepp som fortfarande är i bruk. Fartyget är 78 meter långt.

Det 80 meter långa kongeskipet Norge sjösattes i Southampton 1937, då hon döptes till Philante. Under andra världskriget rekvirerades hon av Royal Navy och tjänstgjorde som eskortfartyg under atlantkonvojerna. Efter krigsslutet köptes hon för en summa som samlats in av det norska folket, varpå hon skänktes som kungaskepp till danskfödde Haakon VII. Även Norge är still going strong, numera med hans sonson kong Harald V som formell redare.

Vår egen kung, Carl XVI Gustaf, får hålla till godo med sin knappt tolv meter långa ögonsten Polaris, som har sin brygga vid kungafamiljens tusculum Villa Mirage i provençalska Sainte-Maxime. Det är mig obekant vilken flagg hon för, men den svenska sjölagens gräns mellan båt och skepp går just vid tolv meters längd.

Annat var det på hansMajestatiska_fartyg_2 farfars farfars tid. 1883 hade Oscar II tagit över min/torpedfartyget Ran. Hon skrudades nu om till kungajakt under namnet Drott. Där ombord trivdes uppenbarligen kungen, som var starkt sea minded, som fisken i vattnet. Fyra år senare inledde han den tradition som skulle vara livet ut, 20 år i sträck!  Sommaren 1887 löpte fartyget värdigt in i Marstrand, med kungen iförd amiralsuniform på bryggan. Drott ankrade på redden. Landstigning vid den för ändamålet uppriggade Kungsbryggan på Badhusplan skedde från fartygets stora barkass.

Just där hade ett nytt, ståtligt societetshus nyligen invigts; samma träslott som står där än i dag, bakom en byst av Oscar II. Där och på varmbadhuset strax intill inleddes Marstrands oscarianska guldålder. Ön förstärkte nu sin roll som societetens sommarparadis. Det badades, det hölls hov, det dracks toddy och det dansades på bal.

Det berättar om baderskor som kom på en lukrativ affärsidé; att mot betalning låta de mest hänförda rojalisterna bada i majestätets använda karbadvatten, och att buteljera det som blev över för försäljning.

Det svassades och svansades i syfte att få sola sig i den kungliga glansen. En som inte behövde göra det var den sommartid ständigt tillförordnade hovfotografen Aron Jonason, välkänd som Göteborgsvitsens fader. I sin egenskap av uppskattad och slagfärdig ordjonglör fick han fungera som ett slags sentida kunglig ”hovnarr”.

Exempelvis en gång när Drott kryssade norr om Marstrand. Kungen pekade mot fiskeläget Klädesholmen och frågade Aron varför det heter så.

– Det beror väl på att invånarna sysselsätter sig med rockberedning…

(De fiskade ju faktiskt även slätrocka.)

Paradhistorien, som antagligen har stuvats om en del efter att ha traderats i hundratals år, utspelar sig också ombord i Drott. En dam frågar vad det är för fåglar som kretsar runt fartyget. Oscar II bollar frågan vidare till Aron. Följande repliker utväxlas:

– Jo, Ers Majestät, det är en musikalisk fågel.

– Hur så?

– Det är en måz-art.

– I dag blixtrar du verkligen.

– Ja, blixtrar den ene så åscar den andre.

Aron själv vilar sedan länge på den gamla judiska gravplatsen vid Stampen i Göteborg.Majestätiska fartyg 3

Efter den knappt 60 meter långa Drott, som ljöt skrotdöden någon gång på 1920-talet, har Sverige inte haft något äkta kungaskepp för representationsändamål. Carl XVI Gustafs Polaris är nog mest till för kungafamiljens egen rekreation.

Även en del presidenter har tillgång till egen yacht. Dit hör Finlands Sauli Niinistö, vars 19 meter långa Kultaranta VIII är uppkallad efter presidentens sommarresidens Gullranda, i förfinskad version.

När det gäller storleken på dagens lyxyachter tycks oljeshejker på Arabiska halvön tävla med stenrika ryska oligarker. Leder gör för tillfället emiren av Abu Dhabi, Khalifa bin Zayed an-Nahyan, som även är högste ledaren för Förenade Arabemiraten (UAE). Hans Azzam är 180 meter lång. Självfallet för hon UAE-flagg. Det gör även Dubai, som ägs av Dubais emir och UAE:s premiärminister Mohammed bin Rashid al Maktoum. Dubai är med sina 162 meter trea på längdlistan.

En ynka meter längre, 163 meter, är den ryske oligarken Roman Abramovitjs Bermuda-flaggade Eclipse. Hans ryssländske landsman, den uzbekättade oligarken Alisher Usmanov, har sin 156 meter långa Dilbar under Cayman Islands-flagg, och sultan Qaboos av Oman har sin 155 meter långa as-Said  under omansk flagg.

Det blir spännande att få veta var nya Britannia kommer att placera sig på listan.

Fotnot: Bilden från Britannia togs på plats i Leith och de på Dannebrog och Norge under anlöp i Stockholm. still going strong


Lämna en kommentar på "Majestätiska fartyg"

    • Anna Lundberg Svara
      @lars hansson:

      Tack för tipset, det blev problem med ö:et. Nu är länken korrigerad!