Samtliga artiklar i reportageserien: 
Drömmen om vattenvägen
Jehander 1 har ersatt lastbilar i över 50 år
Lotsavgiften är en tröskel
Lyckat exempel med sophantering i Göteborg
Så vill politikerna få igång vattenvägarna
Vill bygga ut inre vattenväg till Uddevalla
I Belgien körs pråmfartyg helt autonomt
Analys: Sverige måste börja våga

Mitt bland kontor med stora glasfasader och lägenheter med drömutsikt över Södra Hammarbyhamnen i Stockholm ligger pråmfartyget Jehander 1 till kaj och lossar grus. Genom en liten lucka längst fram i fören på fartyget sprutar det ut svart grus som sedan rullar iväg på ett långt band till Heidelberg Materials betongfabrik, precis så som fartyget gjort i över 50 år. Trots att det handlar om grus hörs knappt något buller alls när lasten lossas.

Bosse Buhre har arbetat på Jehander 1 sedan fartyget levererades år 1970. Numera är han pensionär, men gör regelbundet inhopp ombord. Han har sett hur fartyget fått lite av en kultstatus i Hammarby med både Instagramkonton och fangrupper på Facebook.

– Folk som går förbi på kajen säger att det tycker det är så mysigt att se båten här. Vi har satt upp informationsskyltar vid staketet där man kan läsa om fartyget och det tycker folk är väldigt kul, säger han. 

Kör fem rundor per vecka

Besättningen består av tre personer. Förutom Bosse är Nicklas Lyvik ordinarie styrman och Mats Westerman skeppare. 

– Vi är fem fast anställda på heltid och två på halvtid som jobbar ombord varannan vecka, säger Mats.

Under en vecka kör de i snitt fem rundor till två olika grustäkter i Mälaren och sedan till fyra olika lossningsplatser i och runt Stockholm, bland annat till Hammarby där fartyget har sin hemmahamn.

– Det går inte så fort, vi gör bara 6,3 knop vid full last eftersom maskinerna börjar bli lite trötta. När vi är tomma gör vi 8 knop, säger Mats.

Han har arbetat ombord i tre år. Efter en lång karriär i utefart ville han söka sig till den lite närmare sjöfarten.

– Först hoppade jag runt lite på Trafikverkets färjor, sedan hamnade jag på en annan grusbåt här i Stockholm. Därefter kom jag hit, säger han.

Jehander 1 är utrustad med propelleraggregat likt en vägfärja som alla kan snurra 365 grader. Det gör fartyget otroligt lätt att manövrera enligt Mats Westerman.

– Vi har ett aggregat fram och två bak och kan flytta oss sidledes och snurra runt hur som helst. Väldigt mycket bättre än roder och propeller, säger han.

Samma teknik som för 50 år sedan

Efter att grusbanden stannat och Jehander 1 lossat sin last visar Bosse runt nere i fartygets inre. Det luktar grustag, ungefär som i en källare på ett gammalt hus.

– Se upp, det går knappt att stå raklång här, säger han. 

Jehander 1 är en självlossare med åtta lastrum som kan lasta 1.400 ton grus och sand i ett 90-tal olika dimensioner. Trots att fartyget byggdes för 53 år sedan är det samma teknik som fortfarande används vid lossning. Nedanför lastrummen sitter så kallade skakbord med vibratorer under som skakar ut gruset och ner på ett internt band som leder lasten till luckan i fören. 

Bosse arbetade på ett grustag när han fick se idén bakom fartyget för första gången.

– Det var en chef där, en sådan där klurig gubbe som hade en idé. Han ville experimentera med olika vibratorer för att skaka ut gruset och började ställa upp vibratorer på land. När vi såg det undrade vi vad de höll på med och tänkte att det aldrig kommer funka. Men det är ett helt grymt system och fungerar än idag, vi kan lossa mellan 1.200 och 1.300 ton i timmen, det gäller bara att hamnen har kapacitet att ta emot i den takten, säger han.

Har sysslat med överflyttning i över 50 år

Fram till årsskiftet har logistikföretaget Avatar Logistics varit ägare till Jehander 1 där Johan Lantz är vd. De ägs i sin tur av Erik Thun AB och nederländska VT Group B.V. som har över hundra års erfarenhet av att köra pråmfartyg i Nederländerna. Avatars ambition är att jobba för en överflyttning av gods från väg till sjö på de inre vattenvägarna, vilket Jehander 1 är ett levande exempel på. 

– Vi köpte Jehander 1 år 2018 för att få en plattform att bygga ny pråmtrafik i Mälaren ifrån. Det här fartyget ersätter mellan 10.000 och 15.000 lastbilar om året och är ett otroligt bra exempel på logistiklösningar på vattnet. Dessutom ligger många av fabrikerna vi levererar till på ställen där det är svårt att komma in med lastbil, så som i Hammarby, säger Johan Lantz.

Den 1 januari i år bytte fartyget ägare tillbaka till Heidelberg Materials där Rolf Hammerfeldt är driftsledare.

– Vi hade ett avtal med Avatar på fem år som gått ut nu och vi bestämde oss för att köpa tillbaka fartyget och driva det i egen regi eftersom Avatar inte ville fortsätta, säger han.

En springande punkt har varit planera ett nybygge. Sommaren 2022 skrev Avatar och Heidelberg Materials dåvarande bolag Sand & Grus AB Jehander under en avsiktsförklaring om att bygga ett eldrivet pråmfartyg för transporter av sand och grus i Stockholmsregionen med större kapacitet än dagens fartyg, men planerna gick i stå.

– Vi har haft planerna länge, men så ramlade det in en lågkonjunktur och det kändes som fel tajming. Men långsiktigt har vi tankar på att göra någon typ av hybridvariant, säger Rolf Hammerfeldt.

Vill satsa på andra projekt

Avatar hade tagit fram ritningar på nybygget och även pratat med varv i både Polen och Nederländerna.

– Vi gjorde en samhällsekonomisk kalkyl av nybygget och kom fram till att det är klockrent att köra med det inne i Stockholm. Vi simulerade både batteristorlek och laddinfrastruktur i hamnarna och det visade sig att det skulle gå att segla hela rundan på batteridrift med stödladdning på lastplatserna. Men när det inte blev något ville vi satsa på andra projekt istället, säger Johan Lantz.

All anställd besättning ombord på fartyget har följt med till de nya ägarna och kommer att fortsätta köra grus med Jehander 1 på Stockholms inre vattenvägar, ett arbete som långt ifrån är det renaste jobbet inom sjöfarten.

– Det är ett väldigt fysiskt arbete. Någon gång i månaden får man krypa ner under skakborden och skotta grus eftersom det trillar ner en del där som man måste få bort så det inte samlas för mycket, säger Mats.

Totalt sitter 98 vibratorer monterade under skakborden, teknik som ibland behöver bytas. Varje vibrator väger omkring 100 kilo och sitter fast med fjädrar. Att byta dem är både fysiskt tufft och farligt i den trånga miljön. För att underlätta arbetet kom styrman Johan Bäckström på en snilleblixt för ett par år sedan. Med hjälp av en modifierad lyft för motorcyklar, två sektioner med räls i trä och ett rullbord gjorde han arbetet både lättare och säkrare, vilket Stiftelsen Sveriges Sjömanshus lyfte fram genom en arbetsbelöning på 40.000 kronor under 2022.

– Det var väldigt kul att han fick det priset, det sparar verkligen på våra ryggar. Han är en riktig uppfinnarjocke, säger Mats.