Kristin Vedal Størkersen, forskare vid norska Sintef Ocean, pratade om hur säkerhetsarbetet försämras om alltför stort fokus läggs på att klara auditeringar.

Fotograf: Klara Johansson

Kategori: Arbetsmiljö

Vardagssäkerhet tema på San-konferensen

Årets San-konferens slog rekord med över 130 deltagare. Men något San-pris delades inte ut eftersom ingen pristagare nominerats. 

Sjöfartens Arbetsmiljönämnd håller varje år en konferens som brukar locka både rederipersonal, ombordanställda skyddsombud, myndigheter och andra. Årets konferens var inget undantag. Temat ”sjösäkerhet i vardagen ombord” drog rekordmånga deltagare.

Men en sak skiljde sig från andra år. En höjdpunkt brukar vara utdelningen av San-priset – som ges till någon som gjort något extraordinärt på arbetsmiljöområdet inom sjöfarten – men i år delades priset inte ut. Annika Nordin, förhandlingschef på Transportföretagen och ordförande i Sjöfartens Arbetsmiljönämnd, förklarade varför.

– Vi fick inte in en enda nominering i år, trots att det pågår mycket bra både iland och på fartygen. Det här priset ska komma från branschen. Att inte dela ut priset i år är ett sätt att uppmärksamma att ni måste påtala allt bra som görs för oss, sa Annika Nordin.

Tanken är att SAN-priset ska delas ut igen nästa år.

– Min uppmaning är: dränk oss i nomineringar till nästa år! Gör det svårt för oss att välja, sa hon.

  • Årets San-konferens lockade rekordmånga deltagare.

    Fotograf: Klara Johansson

  • Annika Nordin.

    Fotograf: Klara Johansson

  • Årets San-konferens lockade rekordmånga deltagare.

    Fotograf: Klara Johansson

  • Årets San-konferens lockade rekordmånga deltagare.

    Fotograf: Klara Johansson

Ledningens signaler spelar roll

Lena Kecklund, vd för MTO Säkerhet, talade om att skapa bra säkerhetskultur på en arbetsplats. Den sociala aspekten är viktig, sa hon. Vi människor gör i vissa fall hellre fel än riskerar att bli ensamma. 

För att förändra ett beteende hos en grupp behöver man skapa förståelse för det.

– Alla ska både kunna och vilja göra rätt. Det måste finnas rätt förutsättningar och rätt kompetens, sa Lena Kecklund.

Vad företagsledningen skickar för signaler har stor betydelse för säkerhetskulturen. Ledarskapet måste signalera att säkerhet är viktigt, annars blir det svårt att driva arbetet. Lena Kecklund visade en bild på när förre premiärminister Gordon Brown besökte ett skeppsvarv; alla på bilden bär hjälm utom han.

– Det här är förstås jättedåligt. Som ledare är du alltid iakttagen och måste vara en förebild, sa hon. 

Lena Kecklund. Foto: Klara Johansson

Från blame culture till just culture

Jörgen Zachau från Statens haverikommission talade om sin erfarenhet av säkerhetsarbete utifrån olycksutredningar. Förr låg fokus ofta på att hitta en enskild syndabock, men idag tittar man även på kringliggande faktorer som organisation och kultur.

– Vi nöjer oss inte med att hitta orsaken till en händelse utan letar också bakomliggande orsaker. Det kan vara otillräcklig implementering av SMS-system [Safety Management System]. Sådana fall har vi sett, sa han.

I de fall där SMS-pärmen står på en hylla på bryggan men rutinerna inte implementerats, har även rederikontoret ett ansvar, betonade han. Ledningen ska veta hur systemet används ombord.

Jörgen Zachau, Statens haverikommission.

Otydlig teknik leder till misstag

Jörgen Zachau visade också exempel på tekniska installationer som nästan ber användaren om att göra fel. Spakar ombord som du, istället för att dra mot dig som är det normala, ska skjuta den ifrån dig. I en stressig situation är det förstås upplagt för misstag.

Han påpekade också att antalet procedurer och checklistor bör hållas nere för att arbetet ska bli hanterbart. I ISM-koden finns inga krav på antal sidor.

– Man måste inte ha procedurer för allt. Då motverkar man syftet, sa Jörgen Zachau.

Transportstyrelsen kollar även säkerhetskultur

Patrik Jönsson på Transportstyrelsen pratade om myndighetens arbete med olycksrapportering och statistik. Han betonade vikten av att rapportera händelser till myndigheten.

– Om man inte rapporterar är det svårt att ha en lärande kultur, sa Patrik Jönsson.

Återkoppling är också viktigt.

– Man ska inte känna att det man rapporterar går in i ett svart hål. Då tröttnar man. Man måste känna att det sitter någon på andra sidan och tar emot informationen, sa han.  

Han visade exempel på hur Transportstyrelsen arbetar med tillsyn av säkerhetskulturen ombord i fartyg (som ju är svårare att kontrollera än exempelvis antal brandsläckare och andra hårda fakta). Myndigheten har ett frågebatteri som de ställer ute på inspektioner, och en färgskala som över tid ska visa om en arbetsplats är på väg åt rätt eller fel håll i säkerhetsarbetet. Vid behov kan man göra en större tillsyn och utredning av säkerhetskulturen. Det har gjorts vid ett par tillfällen.

  • Jörgen Lorén, Stena Line.

    Fotograf: Klara Johansson

  • Patrik Jönsson, Transportstyrelsen.

    Fotograf: Klara Johansson

”Inget onödigt bludder”

Jörgen Lorén från Stena Line talade sig varm för att inte komplicera saker mer än nödvändigt.

– Vi måste bli bättre på att göra det enkelt för end users. Vi ska inte ha något onödigt bludder i vår dokumentation och så få sidor som möjligt. Vi måste skala bort onödiga procedurer och koka ner all text tills enbart det väsentliga är kvar, sa Jörgen Lorén. 

När det gäller checklistor tipsade Jörgen Lorén om att bygga upp listan efter hur bryggan eller maskinrummet fysiskt ser ut, eftersom det då blir lättare att genomföra checklistan.

Svart bälte i tiofika

Från samma rederi kommer Jan-Eric Alcén och Mattias Mikkelsson, befälhavare respektive teknisk chef på Stena Vinga. De talade om ledarskapets roll för säkerhetskulturen, och mer specifikt vad de själva gör på det temat. De talade om psykologisk trygghet och nämnde rederiets värdeord välkomnande, omtänksam och pålitlig. 

– Det får inte bara bli ord. Vi försöker visa våra medarbetare vad det innebär i praktiken, sa Jan-Eric Alcén och gav exempel på hur alla ombord spelar roll för helhetsintrycket. Att förste person som möter lotsen på lotslejdaren är trevlig och säger hej är superviktigt. 

Mattias Mikkelsson, teknisk chef och Jan-Eric Alcén, befälhavare på Stena Vinga. Foto: Klara Johansson

Dagliga fikastunder är extremt viktigt för säkerhetskulturen ombord, menar Stena Vingas befäl.

– Jag har svart bälte i tiofika, sa Jan-Eric Alcén. Fika är temp-kännaren och pulskollen ombord.

De arbetar med positiv feedback och har skickat många medarbetare på ledarskapsutbildningar.

– En fördel med det är att vi hittar sätt att prata om ledarskap och får ett gemensamt språk. Många behöver påminnas om att de har en ledande roll, sa Mattias Mikkelsson. 

Happy ship med gemensamma aktiviteter

Uttrycket ”happy ship” används ofta. Klart att alla vill ha ett happy ship. Men hur? På Stena Vinga finns ett par exempel som verkar fungera: regelbundna teams-möten på maskinsidan, Rosenhills 24-timmars fotbollsturnering varje år, och en sak till. 

– Min nya favoritsport är Melodikrysset! Varje lördag ses alla som vill på bryggan och löser krysset ihop. Det viktiga i detta är att det finns kontinuitet. Det krävs mod för att ta sig upp på däck tio och lösa krysset ihop med folk från andra avdelningar. Kanske vågar jag inte komma första veckan, men nästa eller nästnästa. Och vi befäl måste vara där som förebilder, sa Jan-Eric Alcén. 

Kontroller tar fokus från säkerhetsarbetet

Kristin Vedal Størkersen är sociolog och forskare vid Sintef Ocean (Norges motsvarighet till Rise). Hon talade om säkerhetsstyrning, Safety Management, och om begreppet auditabilitet som enligt Kristin Vedal Størkesen innebär att skapa system som ser bra ut på en kontroll (audit) men är svårt att få in i det verkliga arbetet. Enligt Kristin Vedal Størkersen är audiabilitet ett problem i sjöfartens säkerhetsarbete.

– Det bra att vi har säkerhetsstyrning med underhållsplaner och rutiner. Men det skär sig när vi gör saker bara för att det ska kunna kontrolleras. En del regler implementeras bara för att öka auditabiliteten och kan rentav motverka säkerhetsarbetet, sa hon. 

Risken är att detta leder till två parallella spår inom företagen: det verkliga arbetet och det som förbereder verksamheten för kontroller.

– Ju mer tid som läggs på det senare desto mindre blir kvar till det verkliga säkerhetsarbetet. Vi behöver ta bort det som är bullshit och inte gör nytta, sa hon. 

Kristin Vedal Størkersen, Sintef Ocean. Foto: Klara Johansson

När ISM-koden infördes lades mer ansvar på enskilda rederier att utforma sitt säkerhetsarbete. Enligt Kristin Vedal Størkersen har det lett till en överreglering som inte var tänkt.

– Regelverket är enkelt men företagen gör det komplicerat och svårt. Orsaken är audits. När praktiskt arbete ska gå att auditera så blir det konstiga regler och procedurer, sa hon. 

Inget rederi vill stå med skammen att vid en olycka anklagas för att sakna procedurer. Av samma anledning använder man gärna samma procedurer som andra, även om de kanske inte är de mest passande för det enskilda rederiet.

– Vi standardiserar och lägger till extra procedurer för att vara på den säkra sidan. Det är svårt att vara den som tar bort procedurer. Det krävs mod för att våga förenkla, sa hon.

Lösningen är enligt Kristin Vedal Størkersen att få med sig klassningssällskapen i arbetet.

– Det är inte lätt för enskilda rederier att göra detta, men tillsammans i lag kan vi jobba med det.

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.