Fotograf: Lars Andersson / Sjöbefälsföreningen (montage)

Kategori: Arbetsmarknad | Passagerarsjöfart

”Tarifflönesystemet dominerar inom sjöfarten”

Almegas förbundsdirektör Stefan Koskinen må ha en gedigen bakgrund som publicist, men i sin debattartikel har han ändå betydligt överdrivet hotet om vanrykte för Sjöbefälsföreningen.

Tvärtom; våra medlemmar förväntar sig inget annat än att Sjöbefälsföreningen förhandlar fram kollektivavtal som ger löneökningar som inte är lägre än arbetsmarknaden i övrigt. Detta gäller även för 2014 års förhandlingar om kollektivavtal för skärgårdtrafiken. Det finns alltså ingen anledning att känna oro för föreningens rykte.

Almegas debattartikel innehåller samtidigt en spännande läsning; här sker ju plötsliga girar i 180 grader med skenande oljeförbrukning och kraftig miljöpåverkan som följd. Men, hur skall man som utomstående kunna få någon ordning i allt detta, och har Almega presenterat alla fakta korrekt?

I denna replik försöker Sjöbefälsföreningen återställa ordning och reda, men det krävs några rättelser av Almegas artikel.

”Viktigt att lön och säkerhet hålls åtskilda”

Vi har respekt för att Almega arbetar med att införa individuella löner på den svenska arbetsmarknaden. Samtidigt måste Almega inse att när det gäller sjöfarten dominerar tarifflönesystemet totalt, både i Sverige och internationellt. Detta är inte en slump, utan har goda skäl för sig. Ett av svensk sjöfarts signum är det väl utvecklade säkerhetstänkandet. Det är så otroligt viktigt att lön och säkerhet alltid hålls åtskilda. Visst kan det tyckas övertygande när Almega skriver om det ”klimatsmarta lönesystemet”, men tänk efter: vill vi verkligen ha ett lönesystem som gör oljeförbrukningen till en parameter när den säkraste kursen skall läggas ut?

Naturligtvis kommer Almega att invända mot detta resonemang och mena att rederierna har fullt förtroende för sina sjöbefäl, som oavsett lönesystem aldrig kommer att kompromissa med säkerheten. Men, då har Almega missat poängen. Det handlar inte om hur ett individuellt sjöbefäl agerar, utan om vilka strukturer som byggs in i rederiet. Då kan bara en regel gälla: säkerheten först.

”Almega är ute i ogjort väder” 

Hur var det då med de plötsliga girarna? Tydligen beskylls vi av Almega att förhandla oseriöst. Här är dock Almega ute i ogjort väder. Självfallet har vi förklarat för Almega varför sjöfarten använder tarifflöner, men vi har också lyssnat på Almega om fördelarna med att byta till ett individuallönesystem. Annat vore ju dumt; kan man hitta nya system som är bättre, varför i så fall inte byta? Frågan har till och med behandlats i en partsgemensam arbetsgrupp.

Det som är väsentligt i det här sammanhanget nämns dock inte i Almegas debattartikel. Vad bör Sjöbefälsföreningen göra efter att diskussionerna om byte av lönesystem kört fast (en av anledningarna var utformningen av lönekriterierna)? Skulle vi då gå i vänteläge och låta 2014 års löneökningar gå oss förbi? Gjorde vi på det viset skulle verkligen vanrykte hota oss. I stället agerar vi i enlighet med den svenska modellen och som alla andra självständiga fackföreningar på arbetsmarknaden. Vi säger upp kollektivavtalet.

 

Martin Lindeblad
vd Sjöbefälsföreningen, SBF