Kategori: Utbildning

Replik: Göran Lindholm har helt rätt om befälsutbildningen

Göran Lindholm har naturligtvis helt rätt, i sitt inlägg i förra numret av Sjöfartstidnignen. Första delen av en sjöbefälsutbildning det vill säga upp till vaktgående befäl, idag klass V, skulle på alla sätt platsa inom en förlängd gymnasieutbildning.

Vi lever idag med ett problem i att allt fler unga sjöbefäl går iland för gott efter ganska få år till sjöss. En siffra jag nyligen läste var att medelsjötiden ligger i underkant av åtta år.

Om man då betänker att många som hittat ett befälsjobb i färjor och skärgårdstrafik, som går enklare att kombinera med dagens familjeliv och därmed troligen stannar betydligt längre, inser man att för många andra blir sjötiden ännu kortare än 8 år.

På vilket sätt påverkar dagens utbildningsystem detta? Ja, min tes är att de elever som går de sjöfartsinriktade gymnsieutbildningarna sannolikt är mer motiverade och målinriktade än de högskoleelever som med bra betyg som främsta merit söker sig till sjöbefälsutbildningarna.

När de efter avslutad utbildning kommer ut till sjöss och upptäcker att rekryteringsbroschyrernas vita skjortor med guldgaloner är ganska fjärran från det verkliga sjöbefälslivet  så tryter engagemanget och de söker sig till ett landjobb istället.

I de fartyg jag själv har insyn i kan jag konstatera att kostnaderna för att introducera och lära upp  ny personal tenderar att ständigt stiga. Faktum är att vi ibland halvt på allvar och halvt på skämt börjat ifrågasätta vilka som är TAP:are och vilka som är tillsvidareanställda.

Risken, om vi inte gör något, är att vi får uppleva en situation med både arbetslöshet bland svenska unga befäl och en samtidig personalbrist ombord. Vi måste därför se till att de är de mest motiverade och med långsiktiga ambitioner som utbildas.

Ibland hävdas också att yrket är internationellt och det finns en global arbetsmarknad. Därtill sägs ofta att vi svenskar är duktiga och eftertraktade i kraft av sin fina utbildning.  Båda dessa påståenden är delvis sanna. Dock skall man nog ha klart för sig att den globala världsarbetsmarknaden så länge han håller sig till offshore eller kryssning är helt okej.

Jag tror däremot inte att svenska befäl är beredda att jobba under lokala förhållanden ute i stora världen. Att vi i vissa fall är speciellt eftertraktade är helt en produkt av vår svenska arbetslivskultur. Vi är vana vid korta beslutsvägar, öppna dörrar och enkel kommunikation mellan både låg och hög.

Vi är också vana vid att ge och ta emot ansvar på ett ganska unikt sätt. Det har alltså inget med vår högskoleutbildning att göra. Det förhåller precis som Göran Lindholm skriver att arbetsgivaren tittar bara på behörighetsbevis och record. Vad man än tror i sin akademiska hybris så gör inte en Chalmersexamen världens skillnad.

De kadetter vi haft ombord i våra fartyg har haft uppfattningen att Chalmers verkar vilja tona ned sina sjöbefälsutbildningar och mer satsa på forskning. Företrädesvis inom skeppsbyggeri och beteendevetenskap. Detta kanske är bra – det kan jag inte bedöma, men verkar ändå vara ett bra grund för att fortsätta diskutera Görans Lindholms förslag.

Alltså att låta gymnasierna ta hand om vaktbefälsutbildningen och högskolorna ta hand om managementnivån samt sin forskning.

Ivan Thomson

Kommentarer

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.