Många statliga myndigheter bedriver verksamhet som finansieras med avgifter som till exempel tillsyn, tillståndsgivning och certifiering. I normalfallet är det regeringen som bestämmer storleken på avgifterna, men 18 myndigheter har avgifter som de själva får bestämma storleken på och disponera intäkterna från. Detta är undantag från vedertagna budgetprinciper och totalt handlar det om avgifter för 9,2 miljarder kronor om året.
Risk för ineffektivitet
Eftersom myndigheterna i praktiken kan avgöra verksamhetens storlek och ambitionsnivå finns det en förhöjd risk för ineffektivitet. Riksrevisionen har därför granskat hur regeringen och de ansvariga myndigheterna arbetar för att säkerställa att verksamheten bedrivs kostnadseffektivt och med god kvalitet.
Fem av de tio största avgiftsfinansierade myndigheterna verkar inom transportsektorn, enligt rapporten. Bland dem finns Trafikverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Transportstyrelsen. Luftfartsverket och Sjöfartsverket är särskilt beroende av avgiftsintäkter, med 65 respektive 61 procent av sina totala inkomster från avgifter.
Styrningen är för svag
Riksrevisionens övergripande slutsats är att regeringens styrning är för svag, skriver man i ett pressmeddelande. Till exempel följer regeringen inte upp och omprövar frågor över tid. Man ser heller inte till att myndigheterna har en löpande dialog med berörda företag om hur tjänsterna fungerar.
– Eftersom risken för ineffektivitet är relativt sett högre i den offentligrättsliga verksamhet där myndigheterna både bestämmer avgifternas storlek och disponerar intäkterna så är det rimligt att regeringen ägnar detta relativt sett större uppmärksamhet i sin styrning. Vår bedömning är att detta inte sker, säger riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg i en kommentar.
Ekonomistyrningsverket gör för lite
Ekonomistyrningsverket har enligt Riksrevisionen en viktig roll i sammanhanget. Men inte heller denna myndighet uppges vidta några särskilda åtgärder för myndigheter som både bestämmer avgifters storlek och disponerar intäkterna.
Inte heller myndigheterna själva uppges hantera särskilt de risker som konstruktionen medför. Detta kan enligt Riksrevisionen leda till att myndigheterna varken arbetar med att utveckla tjänsterna eller med att sänka kostnaderna för dem i den utsträckning det vore möjligt.
– Flera branschorganisationer upplever att myndigheter inte lever upp till företagens förväntningar och behov av långsiktighet, transparens och förutsägbarhet. Att staten har monopol på de aktuella tjänsterna, och att företagen måste använda dem, gör situationen problematisk, säger Dimitros Ioannidis, projektledare för granskningen i en kommentar.
Transportföretagen: ohållbart
Transportföretagen skriver i en kommentar till Riksrevisionens rapport att myndigheters avgiftssystem hämmar transportsektorn.
– Det är ohållbart att myndigheter både agerar prissättare och mottagare av avgiftsintäkterna. Det saknas incitament att effektivisera och det märks i hur avgiftstrycket ökar för de företag som är beroende av dessa samhällskritiska tjänster. Utan styrning riskerar vi ett moment 22 där ineffektivitet cementeras samtidigt som kostnaderna lastas över på företagen, säger Marcus Dahlsten, vd för Transportföretagen i en kommentar.
Särskilt tydligt blev problemet under pandemin då efterfrågan på tjänster i vissa branscher föll drastiskt, påpekar Transportföretagen. Avgiftsnivåerna justerades enligt organisationen inte i takt med utvecklingen vilket innebar stora kostnadspåslag för redan pressade företag. Samtidigt saknas krav på konsekvensutredningar och remissförfarande i samband med nya avgiftsföreskrifter.
Brist på insyn och samråd
– Det är en oroväckande ansvarslöshet i hur avgifterna hanteras. Många företag upplever brist på insyn, transparens och samråd, trots att avgiftshöjningar kan få avgörande konsekvenser för deras verksamhet, säger Tina Thorsell, samhällspolitisk chef på Transportföretagen.
I sin rapport rekommenderar Riksrevisionen både regeringen och Ekonomistyrningsverket att genomföra en rad åtgärder som handlar om att stärka styrningen, löpande följa upp hur det fungerar och stärka dialogen mellan myndigheter och företag.