Frågor om smarta fartyg fick få svar

Det blev översiktligt med många frågeställningar utan definitiva svar på Lighthouses seminarium om smarta fartyg, som hölls i onsdags på Lindholmen i Göteborg.

Relaterade artiklar

Seminariet hade titeln Smarta fartyg, automatisering och digitalisering och just uttrycket ”smarta fartyg” var något som gick hem hos flera av deltagarna. Det kanske kommer att bli det nya standarduttrycket för fenomenet, som inom inte helt tydliga gränser inbegriper allt möjligt som har med befintlig och framtida automatisering i sjöfartssammanhang att göra.

Christina Palmén från föreningen Svensk Sjöfart var på plats för att ge redarnas syn. Hon inledde sitt anförande med att förklara varför föreningen föredrar uttrycket smarta fartyg i stället för autonoma fartyg.

– Vi tycker att smarta fartyg speglar bättre vad frågan handlar om. Vi märker också att många gör kopplingen mellan autonom sjöfart och obemannade fartyg. Vi ser att människan har en fortsatt central roll i framtidens sjöfart.

Fortsatt behov av sjöfolk

Palmén var tydlig med viljan att dämpa den oro som tanken på obemannade fartyg

framkallar hos många i såväl sjöfartsbranschen som andra branscher. När vissa ser en framtida värld där människor behövs i allt mindre utsträckning för att utföra olika arbeten, ser föreningen Svensk Sjöfart ett fortsatt starkt och långsiktigt behov av kvalificerade yrkesutövare inom sjöfarten. Palmén hänvisade som stöd för detta bland annat till ICS rapport om människan och digitalisering, som betonar det fortsatta behovet av sjöfolk, men också till föreningens egna studie om människans inverkan på säker drift och framförande av fartyg.

Sverige ligger efter

I den inledande omvärldsöversikten beklagade Rise-forskaren Robert Rylander att Sverige ligger efter. Det finns inga stora svenska testbäddsprojekt för utveckling av autonoma fartyg, medan både Norge och Finland är mycket aktiva med flera egna storprojekt.

Åhörarna fick av Emelie Tingström, kommunikatör på Sjöfartsverket, en dragning om vad STM är för något och om förhoppningen att skapa en global standard för utbyte av sjöfartsdata i realtid.

Scott MacKinnon, professor på Maritime Human Factors Chalmers, talade generellt om problematiken i mötet mellan människa och teknik, med ett inledande klipp från Kubrick-klassikern 2001 som illustration av bristen på tillit.

Stödjande roll

Likaledes övergripande var Transportstyrelsens Fredrik Jonsson, chef för sektionen för sjövärdighet, som berättade att Sverige deltar genom Transportstyrelsen och Sjöfartsverket, men intar en stödjande och inte lika aktiv roll som många av de andra länderna i arbetet med den översyn som IMO har initierat med syfte att förbereda regelverken för operation av autonoma fartyg. Det lät på Jonsson som att frågan om smarta fartyg i dagsläget inte upptar mycket tid för Transportstyrelsen, men han framhöll att myndigheten är redo att i enlighet med sitt uppdrag stödja kommande svenska projekt inom automatisering.

Konkreta exempel på AI i verkligheten gav Jan Sjöström, befälhavare på Stena Scandinavica, och Stena Lines AI-chef Lars Carlsson. De båda berättade om Stena Lines projekt för energieffektivisering med hjälp av AI, som just nu testas på Stena Scandinavica. Än så länge är de erfarna befälen på bryggan bättre än AI-systemet på att optimera rutt och maskineriets effekt för att spara så mycket energi som möjligt under gång, vilket sjökapten Sjöström lite nöjt konstaterade. Men syftet med projektet är att få fram ett system som är minst lika smart som befälen och på det sättet få fram ett viktigt stöd för bryggpersonalen i strävan att spara energi.

Självseglande mätplattform

Den talare som stack ut mest var Jakob Kuttenkeuler, professor i Marina system KTH, som med stor entusiasm berättade om projektet Maribot Vane, som han leder och som flera universitet deltar i. Maribot Vane är namnet på en liten seglande sensorplattform som är helt autonom. Plattformen har sedan ett år seglat kors och tvärs i den stockholmska skärgården. Projektet går ut på att ta fram en mätplattform ska kunna klara sig på egen hand i en månad. Utmaningen just nu är att utveckla plattformens ruttoptimering, vilket Kuttenkeuler fokuserade sitt föredrag på.

Många av seminariets talare och åhörare tog upp frågeställningar om vilka effekter det växande inslaget av automatisering har för sjöfarten när det gäller kompetensförsörjning, regelverk och resursfördelning. Men ännu finns få konkreta svar på frågorna, vilket seminariet visade.