Makassar Highway på grund 2018.

Fotograf: Kustbevakningen

Kategori: Debatt

Dags att ta sitt förnuft till fånga

Jonas Lyddby, lots i Stockholms Sjötrafikområde, besvarar här debattartikeln ”Dags att digitalisera sjöfarten” i Sjöfartstidningen. Förutom han själv står även lotsarna i Stockholm bakom det.

Transportnäringen har ett grundläggande ekonomiskt problem: En transport skapar inget värde. Den är endast en kostnad. Affärsplanen blir således i allt väsentligt ”billigast vinner”. Den som varit ute på fartyg vet att detta för många sjöfarare – långt ifrån alla – rent konkret innebär ett ”race mot botten” vad gäller allt från reservdelar och bränslekvalitet till anställningsvillkor, bemanning och mat ombord.  Därför är transportpolitik mycket viktigt. Politiken måste ta tillvara och värna intressen som marknaden inte ägnar tillräcklig uppmärksamhet eller helt förbiser.

Mot denna bakgrund är det glädjande att KD visar intresse för sjöfarten och rederinäringen. Att från politiskt håll ifrågasätta lotssystemet framstår däremot som mycket konstigt.

Digitaliserad sjöfart, I teorin är allt svart och vitt. Fulländade tekniska system, vad kan gå fel? En hel del är ett försiktigt svar, åtminstone så länge mänskliga händer är med i bilden. 

Måhända är risken för en olycka ganska liten meden konsekvenserna kan bli mycket stora, både ekonomiska, mänskliga och miljömässiga. Den som börjar läsa haverirapporter kan ganska snart dra slutsatsen att Mänskligt Felande av olika slag och i olika grad så gott som alltid är inblandat vid olyckor. Man observerar inte riskerna i tid, man fokuserar inte på rätt saker, man är trött, man blir störd av oväsentligheter, och så vidare.  https://www.sjofartstidningen.se/stora-brister-fartygets-navigering/

Att i det sammanhanget föreslå en minskning av resurserna ombord gagnar då möjligen det företagsekonomiskt profitdrivna intresset för stunden men knappast några andra. Jag menar att det är en plikt att sjövägstransporter sker med en minimering av risker för olyckor. Politiken har enligt mitt sätt att se en tydlig uppgift att värna detta pliktdrivna intresse.

Lotsen och lotssystemet som det utformats i Sverige är en garanti för relevant kompetens ombord i ett kritiskt skede av navigationen och en extra säkerhet vid oförutsedda händelser under fartygets framförande. Som sjöfarten ser ut just nu har lotsen absolut inte spelat ut sin roll. Lotsens roll bör snarare förstärkas än avvecklas.

  • En lots är utbildad för de lokala navigatoriska särdragen som ett fartygsanlöp kan erbjuda. Utöver detta har lotsen en särskild träning och omfattande rutin i fartygsmanövrering som en befälhavare ofta saknar.   
  • Lotsen förstärker bryggans bemanning genom att tillföra kunskap, erfarenhet och rutin till den förestående ankomsten. Dessutom tillkommer extra ögon, öron, händer och en utvilad hjärna. 

En sådan extra resurs kan innebära den avgörande skillnaden mellan ett olyckstillbud och en allvarlig olycka. En sådan resurs måste vara rysligt dyr! Eller?

Kostnaden för att lotsa Göteborg in/ut anges till 10.000 kronor av Samuel Bråse och Hampus Hagman. Detta kan låta som mycket pengar och det måste därför betraktas för vad det är, en försäkring. Dessutom en mycket billig sådan, ty om man sätter priset i sitt rätta sammanhang får man, vågar jag påstå, en mer nyanserad bild:

10.000 SEK i lotskostnad på, låt säga, en last av 10.000 ton diesel blir alltså 1 krona per ton. Man måste tydligen lägga på 0,1 öre per kg last diesel (ca 1 liter) för att försäkra sig om att det finns en utvilad extra och kompetent resurs på bryggan med daglig rutin i aktuell led och god insikt i lokala förhållanden. Är kostnaden 5 öre på en tank om 50 liter diesel rimlig för att väsentligt öka säkerheten vid transporten genom skärgården in till kaj i den händelse att något extraordinärt inträffar? Svaret framstår som givet.

Hur är det då med Göta Älv? 80.000 för en lotsning Göteborg–Vänern tur och retur framställs som ett rövarpris. Låt mig då påminna om att en fartygslast på Älven med t ex 2.000 ton pappersmassa kan omvandlas till ca 12,5 miljoner hushållsrullar. Är 0,68 öre på en hushållsrulle en rimlig försäkringspremie för en säker färd i en färskvattentäkt? Jag vågar gissa på att de flesta av Sveriges konsumenter skulle ticka i ja-rutan på den enkäten.

Företagsekonomiska intressen säger nej, men politikens svar måste bli ”ja”. En lots ombord är en rimlig kostnad att ta för ökad säkerhet vid hamnanlöp och annan kritisk navigering med stora fartyg. Så länge vi inte har helt certifierade autonoma fartyg fria från mänskliga felkällor borde den företagsekonomiskt baserade diskussionen om lotsars vara eller icke vara läggas till handlingarna. Det är som att diskutera om vi ska ha bilbälte eller inte i bilarna för att de blir för dyra. Eller trafikförsäkring för den delen. Det är ju ändå så få bilar som krockar, och alla som kör har faktiskt körkort.

Sverige har mycket att vinna på att satsa på en effektivisering av transporter. Låt det ske med förnuftet i behåll.

Jonas Lyddby
Lots i Stockholms Sjötrafikområde

Kommentarer

  • Gustaf Karlsson

    En bra belysning av den faktiska kostnaden och lotsens verkliga värde i dagens sjöfart! Bra skrivet!

  • Leif Remahl

    Ett mycket bra och välskrivet inlägg med fakta redovivisade som är svåra att bemöta för den som vill ifrågasätta inlägget. Instämmer helt och hållet och jag tackar så mycket för det. Jag hoppas att det här får genomslag. Bra gjort, Leif Remahl.

  • Victory

    Mänskliga faktorn när olyckor inträffar är en sak, men blir inte det sättet att se på saken aningen missvisande? Borde det inte vara relevant att ställa detta i relation till gånger då det tekniska har svikit och olycka har undvikits pga den mänskliga faktorn? Först då framkommer det hur viktigt det är att det finns en ordentlig bemanning ombord. Digitalisering i all ära, men jag tycker dess brister osynliggörs med dagens sätt att redovisa statistik.

    • Mattias Elisson

      Jo absolut. Jag håller med dig till 100%. Antal tillbud är låg pga att den mänskliga finns.

  • Hans Lundgren

    Väldigt bra skrivet, samt belysande hur
    rutten transportnäringen är i Sverige och då inte minst på vägen med väldigt mycket utländska åkerier, så det förvånar mig inte att samma sak råder inom sjöfarten
    Transporter är alldeles för billiga

  • Kristofer Andrén

    Tyvärr så är det faktiskt ett helt irrelevant inlägg. Artikelförfattaren böjar bra med att det inte finns en direkt efterfrågan på transporter från konsumenten, men det är dessvärre också här man går fel.

    Just därför så bryr sig fraktköparen bara om kostnaden på transporten, fraktköparen är helt osentimental vad gäller trafikslag, då måste man förstå mot vad man konkurrerar.

    Det duger faktiskt inte att ”tycka” att godset ”kan” betala en viss avgift, från lotsarna och sjöfartsverkets sida. Det handlar endast om alternativkostnad från fraktköparens sida. Finns det ett billigare konkurrerande transportalternativ att köpa istället så gör man det.

    Det är den krassa verkligheten.

    • Jonas Lyddby

      Du har helt rätt, det duger inte att ”tycka” att godset ska betala. Det är det nog ingen förnuftig människa som gör heller. Du lever precis som de flesta andra (jag också) i den företagsekonomiska verkligheten. Poängen är att allt kan inte betraktas ur ett företagsekonomiskt perspektiv och det är där politiken ska träda in. Ingen förväntar sig väl att ett företag ska ta politiskt ansvar?

  • Peter Zoné

    Bra artikel, men även lotsar är människor. Även lotsar gör fel. Tittar man på olycksstatistiken så inträffar de flesta olyckor i kustnära områden t.o.m i hamnområden, ofta med en lots ombord. Dessutom är det en arbetsmiljörisk för lotsarna när de ska borda ett fartyg ofta ut i öppet vatten. Tycker att även dessa aspekter måste tas med i debatten

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.