Våga ta beslut om beväpnade vakter

 Att ständigt varna sina besättnings-medlemmar för de risker de förväntas ta utan att skydda dem, det är oetiskt.

Det är nu 6:e eller 7:e gången som jag erfar flödet av varningar inför stundande passage av piratområdet, vilket numera sträcker sig från Adenviken till stora delar av Indiska Oceanen.

Med all den information och varningar som skickats ut från redare till besättningar, är det relevant att besättningar på fartygen funderar och överväger vad riskerna är värda och vad man som besättningsman kan förlora. En varning är ju en varning, som oavsett storleken och farten på ett fartyg torde vägas och mätas i sitt sammanhang. Om man i förberedande läge inför passage av ett numera gigantiskt piratområde inte bara får ständiga varningsrapporter från bevakande organ via telex, utan även från sin egna arbetsgivare, så förväntar man sig en eller flera åtgärder som motsvarar en konstruktiv konsekvens av det ständiga flödet av varningar.

Om man ständigt överöses av varningar även från den egna arbetsgivaren, utan att åtgärder för att skydda fartygen och dess besättningar sätts in, funderar man på hur länge man skall se denna ”röda lampa blinka” utan att det görs något. Med de lagar och regler som styr är det ganska lite som besättningen kan göra för det skydd som krävs mot pirater som sedan länge ägt stora vapenresurser och har frihet att handla och agera precis som det passar dem. En besättningsman kan säga upp sig, men en ny skall till, oavsett nationalitet. Värdet av människa och liv förändras inte.

Jämför man den frihet piraterna idag äger med den besättningar, som är föremål för piratattackerna, har är det som att ställa en oskyldig yrkesgrupp bakbundna framför en vild beväpnad grupp laglösa. Samtidigt varnar redare sina arbetstagare för att de kan bli skjutna när som helst om de ger sig in i den uppgift man förväntar sig av dem.

Ungefär som att förklara sina arbetstagare som fredslösa och villkorslöst utbytbara! En attityd som utgör en stark paradox till det ständiga flödet av varningar. Varför varna sina arbetstagare när man som arbetsgivare inte vågar skydda sin egendom och de anställda som är satta att föra fartyget genom dessa farvatten. Det är som om besättningarna utgjorde överflödiga komponenter, i ett maskineri med gott om reservdelar. Fler och fler redare väljer att beväpna sina vakter som en relevant konsekvens till de ständiga rapporter om attacker som äger rum. En logisk kausalitet till det nödvändiga ”onda beslutet” att låta vapen föras ombord på deras fartyg. En policy om att våld föder våld och att man därför inte skall ha vapen för att skydda besättningarna ombord, är i sammanhanget fullständigt malplacerad. Som att leta efter månen på grunt vatten. Hade piratattacker ägt rum utan vapen eller genom att piraterna enbart visade vapnen för de fartyg som de attackerar hade man möjligtvis kunnat föra en dylik policy, men det är i denna värld en utopi. Fartyg utan beväpnade vakter exponeras med stor sannolikhet allt mer för allvarliga piratattacker, oavsett fartygets storlek och höga fribord, i takt med att andra redare beskyddar sin fartyg och besättningar med beväpnade vakter.

Att offra en människa för en katt är i förhållande till evolutionen emot naturens egna lagar. Att vara rädd för att skada en oskyldig fiskare om man beskyddar sin besättning – som redan utsetts för en stor risk för att bli skadade eller dödade genom beskjutning av dessa före detta fiskare, idag pirater – torde vara samma sak som offra ett tryggt samhälle för horder av kriminella laglösa, eller en människa för ett djur!

Oavsett vilken nationalitet besättningen har, så utgörs den av människor som skall skyddas mot inkräktare som inte drar sig för att skada eller döda oskyldiga besättningsmedlemmar. Detta skydd kan idag, om fartygen skall passera dessa områden, bara ske genom att låta beväpna vakter ombord. Att ständigt varna sina besättningsmedlemmar för de risker de förväntas ta utan att skydda dem, det är oetiskt!

Att handlingsförlamat förvänta sig att dessa besättningsmedlemmar skall genomföra den förväntade uppgiften, dessutom utan den ersättning som området idag berättigar till, bekräftar snarare en sned och verklighetsfrånvarande inställning! Men framförallt utgörs värdet här av människor. En rättmätig ersättning skulle bekräfta medvetandegraden av de risker uppgiften innebär. Men rör det sig om människor som man inte är beredd att skydda kan man ju inte heller värdesätta uppgiften!

Om det inte är ekonomiskt försvarbart att ändra rutt, så är det definitivt ekonomiskt och etiskt försvarbart att våga ta ett beslut om beväpnade vakter ombord.

Percy Bloom

Kommentarer

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.