Mattias Carlsson är överstyrman på supplyfartyget Siem Symphony.

Fotograf: Lars Andersson

Kategori: Offshore | Arbetsmarknad | Specialfartyg

Svenskt befäl i krisens Norge

Trots nedgången inom norsk offshore trivs svenske Mattias Carlsson bra som överstyrman på supplyfartyget Siem Symphony. Läs ett dagsaktuellt reportage från en bransch i kris.

Det är en betonggrå och retsamt regnig onsdagseftermiddag i slutet av augusti. Klockan är strax efter fem och norskflaggade PSV-fartyget Siem Symphony har precis lämnat kaj 2 i hamnen Dusavik några kilometer nordväst om Stavanger på den norska västkusten.

39-årige överstyrmannen Mattias Carlsson sitter vid den aktra bryggkonsolen och styr koncentrerat ut från kajen.

– Är du redo, Anders? frågar han förstestyrman Anders Vikan som ställt sig vid den förliga bryggan och som nu svarar jakande.

– Då är det nollat här, så kan du ta över, säger sedan Mattias och ställer sig jämte Anders och tittar ut över Åmøyfjorden där vi nu befinner oss.

14 timmar till riggen

– Det är mycket andra fartyg, småbåt och färjor här. Man får vara lite observant, säger Mattias Carlsson och uppmanar förstestyrman Anders – vilket i Sverige motsvarar andrestyrman – att lägga sig i mitten av farleden så att lastfartyget Bergen Star, som ligger på styrbords sida om oss, kan passera Siem Symphony på insidan. En stund senare passerar Fjord Lines-färjan Bergensfjord på sin väg söderut, och runt omkring oss syns mycket riktigt flera mindre färjor och andra fartyg.

Vi är på väg ut mot borriggen Maersk Intrepid, belägen i olje- och gasfältet Martin Linge 145 nautiska mil ut i Nordsjön i nordvästlig riktning från Stavanger. Rättigheterna till fältet ägs av det franska petroleumbolaget Total som hyrt in Siem Symphony i fyra år till och med 2018. Höststormarna har ännu inte börjat dundra in över Nordsjön så väderförhållandena är för tillfället gynnsamma med sydliga vindar på 20–25 knop och en signifikant våghöjd på cirka 2,5 meter. Mattias och Anders har slagit på autopiloten och håller nu normalfart, vilket innebär cirka 11 knop.

Det betyder att vi kommer att vara framme vid Maersk Intrepid om ungefär 14 timmar – det vill säga vid 07-tiden på torsdag morgon.

”Vänjer sig aldrig”

För Mattias Carlssons del började den här arbetsdagen tidigt i gryningen hemma i Skintebo i södra Göteborg, där varbergsbördige Mattias bor med sin sambo och sina två pojkar på fyra och sex år. Färden mot ännu en fyraveckorstörn gick först med taxi till Landvetter och sedan med flyg till Stavanger via i Köpenhamn. På flygplatsen i Stavanger hämtades han och de flesta andra ur den 13 man stora besättningen upp av en vit minibuss som vid 11-tiden körde ut dem till Dusavik.

– Det är lite segt med sådana här tidiga morgnar. Man vänjer sig nog aldrig, säger Mattias Carlsson som efter förmiddagens ankomst till Siem Symphony snabbt installerade sig i sin befälshytt på C-däck och där bytte om från civila beiga byxor, vit Lacoste-skjorta och brun skinnjacka till en proper variant av arbetsklädsel bestående av mörka byxor och en vit långärmad, uppvikt skjorta med tre överstyrmansstreck på axelklaffarna.

Efter ankomsten hade man sedan ett par timmars ”hand over” på den rymliga bryggan, där den tillträdande bryggbesättningen – som förutom Mattias och förstestyrman Anders Vikan också består av förstestyrman Knut Meling och befälhavare Hans Otterlei – fick information om kommande uppdrag och om det är något särskilt med den last man ska ha med sig ut.

Det är nämligen det som är Siem Symphonys uppgift: ett par, tre gånger i veckan kör man fram och tillbaka till jack up-riggen Maersk Intrepid med laster av olika slag. Ut till riggen har man med sig containrar innehållande allt från livsmedel, kemikalier och arbetskläder till reservdelar, verktyg och nya borrör. Man har ofta också med sig bulklast i någon eller några av fartygets sex dry bulk-tankar. Det handlar då om produkter som cement, bentonit, baryt eller andra typer av material som används till borrprocesserna ute på riggen.

Ett 20-tal containrar

Hem från riggen, i det som kallas back load, fraktar man exempelvis farligt avfall, kasserade arbetsredskap, refill-tankar för helikopterbränsle eller sådant som skickats fel. Exakt vad varje container innehåller, och hur mycket den väger, står angivet i lastmanifestet vilket överlämnas till en representant från uppdragsgivaren Total när det aktuella uppdraget är klart. Just den här turen har man med sig ett 20-tal containrar ut till Maersk Intrepid, av vilka de flesta är slutna 8-fotscontainrar men en del är öppna, långsmala så kallade basketar. Containrarna placeras ut med hjälp av ett digitalt lastplaneringsprogram som både bryggan, riggen och logistikavdelningen på Total inne i Dusavik har tillgång till. För ovanlighetens skull har man ingen bulklast med sig den här gången.

– Det är klart att det är mycket fram och tillbaka, men jag trivs bra med att jobba här på Nordsjön. Det är korta resor hem till Sverige och kortare törnar än på många andra ställen. Dessutom är det bra betalt, plus att det är tryggt och säkert att jobba för en norsk arbetsgivare, säger Mattias Carlsson, som gick ut sjöbefälsutbildningen på Chalmers i Göteborg våren 2011 och började arbeta i Norge i februari 2012. Först hos rederiet Simon Møkster och sedan ungefär ett år tillbaka hos rederiet Siem Offshore och fartyget Siem Symphony, där han är ende svensk i besättningen som i övrigt består av norrmän samt en finsk elektriker.

Ville till ankarhanterare

– Ja, innan jag kom till Siem arbetade jag på PSV-fartyg i ungefär tre år hos rederiet Simon Møkster, först som styrman och sedan som överstyrman. Efter det ville jag gärna komma till ett ankarhanteringsfartyg, och eftersom Møkster bara hade två sådana fartyg som var verksamma på en väldigt liten marknad så sökte jag mig till Siem. Jag visste nämligen att de hade många ankarhanterare, säger Mattias och häller upp lite kaffe i en vit porslinsmugg på vilken det sitter en bit vit tejp med texten ”Mattias” på. Han slår sig ned i en av de två svarta konstläderfåtöljerna i sittgruppen på bryggans styrbordsvinge och fortsätter berätta om hur han hamnade på Siem Symphony.

– Så jag skickade in mitt cv till Siem Offshores huvudkontor i Kristansand, de tittade på det och vi pratades vid. En vecka senare hade jag jobb. Tyvärr var det just då det började bli en dipp på ankarhanterare, så istället fick jag chansen att för ungefär ett år sedan börja här på Symphony, först som styrman och sedan ungefär ett halvår som överstyrman. Och även om det nu inte blivit någon ankarhanterare ännu så är jag ändå väldigt nöjd med att ha kommit till Siem, de är väldigt professionella och engagerade här.

500 svenska befäl i Norge

Dippen för ankarhanterarna som Mattias nämner hänger förstås samman med den pågående krisen för den norska offshoreindustrin. Krisen är en följd av det globala prisfallet på råolja som pågått sedan förra sommaren och som drabbat även sjöfolket på de norska rederierna: i juni kom rapporter om att det i år har sagts upp 600 anställda av olika nationaliteter plus permitterats ett okänt antal anställda från de norska offshorerederierna.

Exakt hur många svenskar som drabbats är dock oklart. För det första har inte Norges Rederiforbund eller de norska eller svenska facken någon samlad, total statistik över hur många svenskar som arbetar specifikt på de norska servicefartygen. För det andra är det heller ingen som kan säga hur många svenskar som faktiskt sagts upp eller permitterats.

Några som dock vågar sig på att uppskatta antalet norgesvenskar och hur många av dessa som drabbats är svenska Sjöbefälsföreningen. De bedömer att cirka 500 befäl i skrivande stund arbetar i Norge, medan motsvarande siffra för ungefär ett år sedan var 600 befäl. Utöver dessa befäl arbetar förstås även ett okänt antal svenska matroser och motormän i Norge.

Antalet norgesvenskar kan dessutom jämföras med att det enligt Norges Rederiforbund totalt sett arbetar knappt cirka 10 000 norrmän och lika många icke-norrmän på de norskägda servicefartygen.

För Siem Offshores del, som har drygt 800 sjöanställda – av vilka 18 stycken är svenskar – tvingades man i mars på grund av avbrutna kontrakt säga upp 120 sjöanställda som arbetat på ankarhanterare i Brasilien. De flesta av dessa 120 var icke-skandinavier, men rederiet har även sagt upp fem sjöanställda skandinavier inom rederiet, varav en svensk.

Ett annat sätt att mäta krisen är hur många fartyg som just nu är upplagda. Enligt Norges Rederiforbund finns det totalt cirka 50 norska offshorerederier vilka tillsammans kontrollerar drygt 600 fartyg. Av dessa har i skrivande stund 63 stycken lagts upp. Dessutom har rederierna varslat om att ytterligare knappt 20 fartyg snart kommer att läggas upp.

När det gäller Siem Offshore ligger i nuläget två av deras fartyg upplagda i brist på sysselsättning.

Fyraårigt kontrakt

Men på Siem Symphony tycks man inte känna av den pågående krisen – åtminstone inte så att det märks särskilt påtagligt. Till stor del beror förstås detta på att man har sitt fyraåriga kontrakt med Total.

– I teorin skulle ju också vi kunna bli påverkade, det finns en liten risk att det skulle kunna bli så. Men hittills är det ju mest utländska besättningar som drabbats, säger Mattias Carlsson.

Förstestyrman Anders Vikan är inte riktigt lika positiv som sin kollega.

– Nej, jag känner mig inte trygg. Solstad Offshore sade ju upp 300 nyss, det kan hända oss också, säger 30-årige Anders, som i likhet med Mattias har arbetat på Siem Symphony i ett år och som tidigare främst jobbat på fiskebåtar.

– Skulle jag bli permitterad eller uppsagd skulle jag väl alltid kunna gå tillbaks till fiskeriet, men det vore tufft. Fiskeriet är mycket jobbigare för kroppen.

Dags att lämna över

Klockan har börjat dra sig mot 18-tiden på onsdagseftermiddagen och det börjar bli dags för Mattias och Anders att gå av sin vakt och äta middag, och därmed lämna över till nästa bryggteam som består av förstestyrmannen Knut Meling och befälhavaren Hans Otterlei. De fyra bryggbefälen jobbar i sextimmarspass där det ena teamet har tiderna 06–12 och 18–00, medan team två arbetar 12–18 och 00–06. Befälhavaren arbetar alltid ”på dagen” – det vill säga 06–12 och 18–00 – medan överstyrmannen Mattias alltid arbetar ”på natten” – alltså 12–18 och 00–06. Förstestyrmännen arbetar såväl ”dagspass” som ”nattpass”.

Även de fyra matroserna jobbar för övrigt i sextimmarsskift, medan de tre i maskin – maskinchefen, förstemaskinisten och andremaskinisten – jobbar i tolvtimmarspass, antingen 08–20 eller 20–08.

Och på tal om tider så står frukosten uppdukad i mässen från halv åtta, lunchen från klockan halv tolv, medan middagen serveras klockan 17.30. Just idag består middagen av fläskkött, potatis och sås.

Förmånliga flygresor

Mattias Carlsson slår sig ned med sin middagstallrik vid ett av borden i den rymliga mässen på B-däck. Den övriga besättningen lyser just nu med sin frånvaro och Mattias passar på att försöka ringa hem till sambon i Göteborg.

– Äh, nu bröts det igen. Det händer rätt ofta. Jag får försöka ringa på satelliten sedan, säger han och berättar att han och familjen är i färd med att åtminstone temporärt flytta till Mallorca.

– Vi har hyrt en lägenhet i Palma i ett år och hyr under tiden ut vårt radhus i Skintebo. Det är en av fördelarna med det här jobbet: att man kan bo var man vill. Arbetsgivaren betalar upp till 6000 norska kronor per flygresa, vilket jag tycker är väldigt förmånligt.

En annan fördel med jobbet på Siem Symphony är enligt Mattias att de relativt ofta är inne vid kajen i Dusavik.

– Vid kajen har man bra uppkoppling och kan ringa hem. Ofta hinner man också gå i land och åka in till stan och fika eller så. Det är viktigt att komma ifrån lite, för det är klart att det är speciellt att bo ihop en besättning på en sådan här begränsad yta på typ 500 kvadratmeter. Det gäller att ha en positiv inställning och kunna lösa eventuella konflikter direkt, säger han och reser sig upp efter middagen och går in till dagrummet som ligger vägg i vägg med mässen.

I dagrummet, som å sin sida gränsar till fartygets rökrum, ligger Anders Vikan i en av de två svarta sofforna och spelar Playstation. Anders, som bor strax utanför Molde med sin fru och tre barn, håller med om att en av fördelarna med det nuvarande jobbet är de lagom långa törnarna. Dessutom är det inte så kallt och slitsamt som på fiskebåtarna.

– Det är en kjempestor skillnad. Så här trivs jag bra, även om man kanske hade velat ha lite mer action. Jag skulle gärna jobba på de brasilianska ankarhanterarfartygen, säger han, lägger in en snus och övergår till att fokusera på Playstation-spelandet.

Anländer som planerat

Under onsdagskvällen och natten till torsdagen fortsätter Siem Symphony sin färd ut till Maersk Intrepid och anländer till riggen som planerat strax efter klockan 07 på torsdagsmorgonen. Det är en fin och solig dag med bara några lätta slöjmoln på en annars blå himmel. Temperaturen ligger på behagliga 15 grader, vinden är sydlig och runt 15–20 knop och den signifikanta våghöjden är två meter.

Uppe på bryggan, där klockan nu närmar sig nio, sitter befälhavaren Hans Otterlei och förstestyrmannen Knut Meling vid den aktra bryggkonsolen och väntar på besked från Maersk Intrepid när lossning och lastning ska påbörjas. På vår styrbordsida ett par hundra meter ut från riggen ligger rederiet Atlantic Offshores standby-fartyg Ocean Marlin, som är i beredskap dygnet runt. Själva har vi lagt oss så att vi har riggen på vår babords sida, vilket i sin tur innebär att vi ligger på den så kallade drift off-sidan och därmed skulle driva bort från riggen om vi skulle tappa motorerna.

– Nu sköter DP-systemet allt så att vi ligger stilla 10–12 meter från riggen och är redo, säger befälhavaren Hans Otterlei, som är klädd i jeans och vit, kortärmad Siem-skjorta i vars öppning han sticker ned sina läsglasögon när de inte används. I väntan på anrop från riggen berättar han lite om sig själv.

– Jag har arbetat hos Siem sedan 1999, då det fortfarande hette Rovde Shipping och sedan bytte till Siem Rovde innan det blev Siem Offshore. Innan det jobbade jag inom fiskeriet, först i Norge och sedan i Amerika och Argentina, säger den 61-årige befälhavaren och förklarar att han självklart är medveten om krisen inom offshorebranschen men att de egentligen inte märker av den ombord på Siem Symphony.

– Nej, vi är ju på långsiktigt kontrakt. Men på rederiet är det nog osäkert. Det är ju många båtar i branschen som ligger upplagda, säger han och avbryts av att förstestyrmannen Knut Meling får besked över radion att arbetet kan påbörjas.

”Bekymrar mig inte”

– Ja, kranen? Ska vi komma lite längre norrut? Ja, kjempe, säger Knut Meling till kranföraren och förklarar att riggen nu har anmält att de ska ta upp sju containrar under den här första operationen.

– Ofta brukar de sedan säga att vi får gå ut från riggen och ligga och vänta. Då ska de flytta runt containrarna däruppe, de ska kanske tömma dem plus att de kanske måste använda kranen däruppe till andra jobb, säger 38-årige Knut Meling, som för sin del har varit hos Siem sedan oktober förra året men ”varit på sjön länge”. Inte heller Knut verkar särskilt påverkad av offshorenedgången.

– Nej, även om det inte är helt tryggt på arbetsmarknaden så känner jag mig trygg. Jag tänker inte så mycket på det och bekymrar mig inte. I värsta fall kan jag alltid gå tillbaks till andra fartyg, säger Knut Meling och ler ett av sina många smittande leenden samtidigt som han drar sig i sitt långa bockskägg.

Mycket väntan

Nere på lastdäck har de två matroserna Arnvid Nykrem och Jens Fure full koll på lossningen och lastningen. De har radiokontakt med både bryggan och riggen, eller med kranföraren direkt, och vet därför precis när de ska göra sig redo för att kroka i den container kranföraren vill ha upp, eller för att omvänt kroka av den container som har satts ned på däcket. Mellan varven går de in under tak för att inte riskera att få en container i huvudet.

– Det blir mycket väntan, containrarna ska ju placeras rätt däruppe. Det blir nog roligare när produktionsriggen kommer hit, säger Jens Fure och syftar på den produktionsplattform som ska hit, sannolikt nästa sommar. När sedan själva oljeproduktionen startar blir det också betydligt fler arbetare och en intensivare aktivitet härute, inte minst när oljan ska pumpas över till FPSO-fartyg för att därefter fraktas in till land med skytteltankers.

– Då blir det nog mer variation och snabbare ryck, säger matrosen Jens Fure.

Lämnar säkerhetszonen

Tillbaka uppe på bryggan har klockan hunnit bli tolv, vilket innebär lunchtid och personalbyte. Mattias Carlsson och Anders Vikan gör sig redo att gå på ännu ett sextimmarspass och får information om läget. Det visar sig bli ett uppehåll på två timmar i lossnings- och lastningsarbetet.

– Nu händer det inget förrän klockan två, så då går vi ut ur säkerhetszonen, säger Mattias och förklarar att säkerhetszonen är det område närmast riggen vars radie är 500 meter och där det är högre krav på exempelvis bemanning, motorer och eltavlor. Det är alltså inom detta område som Siem Symphony fram tills nu har befunnit sig. När fartyget så småningom ska in i säkerhetszonen igen måste befälen gå igenom två checklistor, en för att äntra själva zonen och en för DP-systemet, alltså Dynamic Positioning-systemet.

– Ja, bryggan här. Då har vi gått ut från 500-zonen klockan 12.15. Det blir inget förrän klockan 14.00, säger Mattias till maskinrummet över radion.

– Inget förrän fjorton null null, då stoppar vi en motor då?, svarar maskinrummet.

– Ja, det är väl lika bra. Tack för det, avslutar Mattias anropet och passar på att förklara lite om hur man använder sig av DP-systemet.

Tre styrsystem

– Vi har ju tre styrsystem ombord – det vill säga auto, manuellt och DP – men DP är ju så väldigt användbart eftersom det är så oerhört exakt när man ska ligga stilla. När vi ligger intill riggen är vi i så kallat high precision-läge, där det är som mest exakt. Men nu när vi ska ligga härute och invänta nya order så går vi in i det som kallas green mode, och då har fartyget ett större område att röra sig på. Så nu rör den sig inom 30 meters radie för att jobba sig mot mitten när den kommer ut mot gränsen. I det här läget går vi också ned i motorkapacitet för att spara bränsle, säger Mattias och berättar att Siem Symphony totalt har fem thrustrar – två azimuth-thrustrar i aktern som är vridbara i 360 grader samt en azimuth-thruster plus två tunnelthrustrar i fören.

– DP:n i sig har tre olika axlar som kallas sway, surge och yaw eller heading. Sway är rörelserna i sidled, surge är de längsgående rörelserna medan yaw är själva kursen, och beroende på väder och vind så kopplar vi ur antingen sway eller både sway och surge för bränsleekonomin, säger han och fortsätter:

– Till DP-systemet används tre olika referenssystem: det är satellitsystemen GPS och Glonass, det är Cyscan där en laserstråle från oss skickas upp till en reflektor på riggen, och så är det Radius som är ett radiobaserat referenssystem. När vi har ställt in riktning och avstånd upp till riggen ser systemet till att vi håller den positionen, säger Mattias samtidigt som vi ser en helikopter närma sig riggen.

– Det är manskapsbyte däruppe. När det är klart kommer de nog att kalla på oss, säger Mattias.

LNG-drift

Som Mattias anade får man en halvtimme senare, vid 14.30-tiden, anrop från riggen varpå förstestyrman Anders Vikan i sin tur ringer till maskinrummet och begär att den motor som varit stoppad ska startas. Totalt har LNG-drivna Siem Symphony fyra maskiner, två större på 2600 kW och två mindre på 1400 kW, vilka samtliga är duel fuel-motorer och därmed kan gå på både LNG och diesel. Enligt Mattias Calsson går man dock nästan bara på LNG.

– Det är nästan 100 procent gas, det är väldigt sällan vi inte kör på gas. Vi brukar bunkra LNG:n en gång i veckan ungefär, den kommer då med lastbil till oss när vi är vid kaj i Dusavik, säger Mattias och förklarar att det är mycket checklistor att gå igenom inför varje LNG-bunkring.

– Under LNG-bunkringen är det bara det som händer, inget annat. Den stora faran med LNG:n är ju inte att det ska börja brinna explosionsartat om det sker ett läckage, utan att man ska skadas av den extrema kylan.

Under torsdagseftermiddagen fortsätter så den lossning och lastning som påbörjades på morgonen. En efter en lyfts orangea, blå och gula containrar upp från Siem Symphony alternativt släpps ned på fartygets lastdäck. Ibland missar kranföraren att sätta ned en container på rätt plats på lastdäcket, och inte så sällan tvingas föraren då hissa upp containern en bit upp i luften och börja om från början. Ibland åker en container in cargo railsen med ett mäktigt dån.

– Det är faktiskt inte så lätt, kranföraren sitter ju trots allt 50 meter rakt upp, säger förstestyrmannen Knut Meling som kommit upp på bryggan vid 18-tiden tillsammans med befälhavaren Hans Otterlei lagom till deras vakt.

Mattias Carlsson och Anders Vikan rapporterar vad som hänt under dagen och berättar för sina bryggkollegor att det bara varit sju containrar upp och fem ned på deras vakt.

– Det har varit rätt så ineffektivt idag. Under kvällen och natten kommer de nog att vilja göra klart resten, säger Mattias till kollegorna och gör sig redo att gå ned i mässen för att äta middag, som idag består av stekt kolja. Maten som serveras i mässen får genomgående finfina betyg av besättningen.

– Om kocken inte är flink märker du det direkt på humöret bland besättningen. Men den här kocken är verkligen flink, säger Knut Meling med ännu ett leende.

Längs med vågorna

Torsdagskvällen förflyter sedan som planerat. Vädret är nu lite sämre och vid 22-tiden har det börjat regna samtidigt som temperaturen sjunkit till 13 grader. Vinden håller sig oförändrat kring cirka 15 knop.

– Nu ligger vi längs med vågorna istället för mot dem, som vi gjorde förut idag och som standbyfartyget gör därborta. Nu är det tre containrar som ska upp och sju som ska ned. Det tar en timme om allt går normalt, säger Knut Meling och slår sig ned i bryggstolen.

På fredagsmorgonen är Siem Symphony sedan mycket riktigt klar med den här resans uppdrag. Vi har återigen lagt oss utanför säkerhetszonen och har nu bara en sak kvar att göra innan vi kan påbörja vår 14-timmarstur tillbaka till Dusavik: att gå in till riggen och hämta lastmanifestet.

Under natten har vinden vridit sig en aning och är nu sydvästlig istället för sydlig, men i övrigt är väderförhållandena likadana som under gårdagen – förutom att det slutat regna och solen emellanåt bryter igenom med ett skarpt sken.

Hämta lastmanifestet

Förstestyrman Knut Meling står vid en av bryggans arbetsplatser med en stor bok uppslagen framför sig, i vilken han både skriver och stämplar.

– Det här är checklistan för att visa att vi gjort alla rutiner som krävs för att gå in i säkerhetszonen, och det här ska både jag och kaptenen signera, säger Knut.

Vid 10-tiden på fredagsförmiddagen går vi in i säkerhetszonen och efter en kort väntan hissas lastmanifestet ned från riggen, förvarad i en liten plastbag. Efter ytterligare några minuter kommer matrosen Arnvid Nykrem upp på bryggan med manifestet.

– Ja, riggen: då går vi utanför zonen och går mot Dusavik, säger Knut Meling över radion till kontrollrummet på Maersk Intrepid.

– Ja, tack för det. Ni går mot Dusavik, det är uppfattat, får han till svar.

Efter ytterligare ordergivning till maskinrummet meddelar befälhavare Hans Otterlei att man nu skiftar manövrering till den förliga konsollen och sätter sydostlig kurs mot Dusavik. Snart håller vi återigen normalfart, det vill säga 11 knop, vilket innebär att Siem Symphony kommer att vara tillbaks vid kajen i Dusavik strax före midnatt natten till lördagen.

”Ja, allt stämmer”

Befälhavaren Hans Otterlei drar ned solskydden i de förliga fönstren och tar upp ett par kikare för att ta sig en titt på de fiskebåtar som dykt upp omkring oss. Han pekar på ett speciellt fartyg en bit bort på vår styrbordssida.

– Det där är en vaktbåt som kontrollerar att inte fiskebåtarna fiskar på fel ställe och riskerar att förstöra kablar, rörledningar eller annat, säger han samtidigt som Knut Meling lägger upp lastmanifestet på skrivbordet och koncentrerat börja bocka av innehållet. Manifestet ska sedan lämnas över till Total när de anlänt Dusavika.

– Ja, allt stämmer, säger han till slut och tar en tugga av äpplet han äter på.

Resten av fredagen ägnas sedan åt pappersarbete på bryggan och åt underhållsarbete i maskin och på däck.

Efter en kväll med ytterligare Playstation-spelande och slötittande på amerikanska reality-shower dyker de första öarna utanför norska fastlandet upp framemot 22-tiden. På lördagsmorgonen ligger Siem Symphony åter inne i Dusavik, den här gången vid kaj 3, efter att anlöpt hamnen vid midnatt. Vädret är oförändrat stabilt med lätta slöjmoln på en i övrigt blå himmel.

Mattias Carlsson berättar att lördagen bland annat ska ägnas åt inspektering av tankar, lastning av cement och annan däckslast plus LNG-bunkring. Nästa tur ut till Maersk Intrepid blir på måndag.

– Sen ska vi ha med oss mud hem från riggen, det är ett slags smörjmedel de använder vid borrningen. Plus att det som vanligt är en del annat som ska tillbaka in till hamnen i Dusavik.

Fotnot 1. Här kan du läsa mer om vad Mattias Carlsson tycker om sin Chalmersutbildning, om hur lönen är som styrman i Norge, hur han betalar skatt – och vad han har för råd till dagens Chalmerselever…

Fotnot 2. Detta reportage publicerades i oktobernumret av Sjöfartstidningen, där du också hittar fler bilder på Siem Symphony, Mattias Carlsson och hans kollegor. 

Kommentarer

  • Maskinsjefen

    För dåligt att skribenten ej orkar bry sig om en promenad till maskin. Det finns väldigt mycket svenska chiefar, maskinister och trikare i norsk offshore också.

    • Lars Andersson

      Hej Maskinsjefen, tack för dina synpunkter.

      Syftet med det här reportaget var att följa en svensk ombordanställd som arbetar inom norsk offshore. Att vi valde att följa en överstyrman berodde på att vi råkade få kontakt med just Mattias Carlsson och tillfället uppstod att få följa med ombord – vilket inte är det lättaste att få göra. Hade vi istället fått kontakt med någon svensk maskinchef, maskinist, matros, elektriker eller kock inom norsk offshore hade vi lika gärna kunnat satsa på att få försöka följa med en sådan person.

      Nämnas kan också att jag förvisso orkade ta både en och flera promenader ner till maskin, men som du säkert noterat arbetade det inga fler svenskar ombord på just Siem Symphony.

      Med vänliga hälsningar
      Lars Andersson / reporter

  • Patrik

    Jag är väl medveten om att svensk sjöbefäl idag nästan uteslutande befinner sig i norge och att msn därav annamar deras terminologi.. men..
    Det finns inget som heter förstestyrman!

    Det går:
    Kapten
    Överstyrman
    2e Styrman
    3e Styrman

    Så! Och inget annat!

    • Lars Andersson

      Hej Patrik,

      Som jag har förstått det – och som jag nämner i inledningen av reportaget – så är förstestyrman i Norge detsamma som andrestyrman i Sverige. Att jag väljer att kalla Anders Vikan och Knut Meling för just förstestyrmän (och inte andrestyrmän) beror på att de arbetar på norskt fartyg och det då blev mest logiskt att använda denna term.

      Med vänliga hälsningar
      Lars Anderssson / reporter

      • Albin

        Så rätt,så rätt.

    • Anonym

      Captain,Chief offiser,1st offiser,2nd officer,er også riktig

  • Offshore chiefen

    Jag ger tummen upp! Mer artiklar om Norge. Kanske ett reportage i varje nummer? Jag tror att ni skulle få fler läsare.

  • StaffanS

    Mycket levande, saklig och bra artikel Lars. Tack!

    • Lars Andersson

      Hej StaffanS,

      Tack för det, kul att du gillade reportaget!

      Med vänliga hälsningar
      Lars Andersson / reporter

  • Anonym

    Vad tror Ni att man har för chans att få jobb i norge med finsk sjökaptens behörighet, (seglat 8 år som styrman på rollare), Huet kurs, bosiet och dp basic kurs i fickan? Mvh ”intresserad”

    • Anonym

      Mycket god chans om det vore andra tider, kanske det ser bättre ut om ett år eller två. Just nu är många permitterade eller uppsagda och kölistorna till fast manskap och erfarna vikarier är lång.
      /förstestyrman norsk ahts

      • Anonym

        Ok, tack för svaret. Tror jag nästa höst ska gå dp basic, huet, och bosiet kursen åtminstone o sikta in mej på offshore. Även fast jag betalar det själv så so what. Jag tänker mera att man som sjöfarare är mera en företagare än arbetstagare. Måste ha den inställningen!

  • Anonym

    Bra artikel

  • Anonym

    God artikel!
    Nu må vi bare komme os gennem krisen. Vi tror på lysere tider i horisonten☺

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.