Sjöfartsstöd lönar sig – med råge

Det norska stödet till sjöfarten betalar tillbaka med över 20 gånger pengarna. I Sverige funderar vi fortfarande på om sjöfarten behövs.

Vad skall vi egentligen med en handelsflotta till? Folket ombord är skattebefriat, näringen lämnar bara kaffepengar till statskassan i företagsbeskattning och kräver dessutom ett eget skattesystem. Visst är det märkligt? Och vem bryr sig? Transporterna till och från Sverige funkar ju ändå, oavsett vilken flagga som hissas i aktern på de fartyg som anlöper eller lämnar svenska hamnar. För att förstå varför det kan vara positivt att ge sin rederinäring internationellt konkurrenskraftiga villkor måste man se den i ett större sammanhang och som en näring på egna meriter och inte bara som ett transportslag. 

Våra västra grannländer har definierat sina maritima sektorer, visserligen på litet olika sätt och lagt fast en samhällsstrategi för dem. Oavsett definition är sektorns kärna densamma i båda länderna – fartyg och sjöfolk. I Norge är detta navet i ett hjul som snurrar snabbt, genererar samhällsviktig kompetens, forskning och utveckling, sysselsätter närmare 100 000 personer och levererar NOK 35 miljarder enbart i inkomstskatt och sociala avgifter till den norska statskassan.

För att smörja detta hjul betalar den norska staten tillbaka till rederierna en del av de skatter och sociala avgifter som sjöfolket erlägger. Denna smörjning kostar runt NOK 1,6 miljoner per år. Att putta in den summan i ena ändan och få ut NOK 35 miljarder i den andra ändan är nog en affär som även den mest råbarkade riskkapitalist skulle se som god avkastning på satsat kapital.

Man kan naturligtvis invända att om kärnan blir mindre och om sektorn minskar i omfattning, så kommer människorna där att finna annan sysselsättning. Det stämmer säkert, en del av de med speciella kompetenser kommer att vara eftersökta i maritima sektorer utomlands och andra kommer att byta bransch i landet. Även om detta kan ske utan ökad arbetslöshet så är det dock ändå en dålig affär för samhället.

I en rapport om den norska maritima sektorns värdeskapande 2009 fastställs att denna sektor är innovativ, teknikdrivande, en av de mest produktiva i landet, skapar betydligt mer värde per anställd än andra sektorer och har en mycket hög genomsnittligt lönenivå, cirka 50 procent mer än snittföretaget i det norska näringslivet.

Enligt denna rapport skulle statens intäkter minska med NOK 18 miljarder om lönenivån i den maritima sektorn sänktes till genomsnittsnivån i den norska privata sektorn, och då har man korrigerat siffran för statens sjöfartsstöd. Så om man inte snabbt kan uppfinna en ny näring som betalar sina anställda lika bra, så är det nog god politik att fortsätta smörja navet. Det är en rapport som borde vara av intresse för världens finansministrar, inte minst i Sverige. Även här kan man komma med invändningar, att Sverige har andra förutsättningar än Norge och att här har vi byggt upp vårt välstånd genom andra industri- och tjänstesektorer.

Vi kommer heller aldrig att kunna bygga upp en maritim sektor av samma omfattning som den norska, särskilt som vi har stängt alla våra nybyggnadsvarv.

Det borde dock inte vara ett hinder för att satsa på sjöfart och maritim verksamhet som vi måste ha och det finns klusterstudier som visar att de norska slutsatserna om produktivitet och värdeskapande också gäller i Sverige. Ännu så länge har vi all kunskap och kompetens som krävs för att driva rederier och sjötransporter, en underleverantörsindustri som både på produkt- och tjänstesidan är utvecklingsdrivande och vi har en maritim utbildnings- och forskningssektor som ännu har en kritisk massa av hyfsad storlek.

Eftersom få länder är så beroende av fartyg för sin försörjning som Sverige, är detta en oerhört samhällsviktig sektor. Satsar vi inte på denna riskerar vi att den schabblas bort vilket kommer att få negativa konsekvenser för resten av näringslivet och samhället i stort. Satsar vi istället kan det bli en tillväxtsektor och en god affär för statskassan. Den första åtgärden är då att ge rederinäringen internationellt konkurrenskraftiga villkor.

Det är märkligt att vi har en rederinäring som måste slåss för sitt existensberättigande. Det borde vara tvärtom. Det är ju i Sveriges intresse att slå vakt om en av sina viktigaste basnäringar. 

Kommentarer

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.