Fotograf: rikard lavitskij

Kategori: Utbildning

Optimism och allvar

För den svenska flaggan kan det vara för sent men sjöfartens och sjöbefälens framtid förblir ljus.

Transportbehoven växer nationellt och internationellt, därmed växer sjöfarten. Oavsett om den kommer att ha en svensk flagga i aktern eller inte.

– Ni sitter i en guldsits, för sjöfarten kommer att öka, säger Sjöfartverkets marknadsdirektör Jonas Vedsmand, till studenterna på Chalmers arbetsmarknadsdagar Sjölog.

– Tror man inte på Armageddon så tror man på sjöfarten, säger Carl-Johan Hagman, vd för Stena Rederi.

Låg förväntan på utredning

Det var en närmast genomgående positiv känsla som förmedlades till studenterna även om hoppet för att de i framtiden ska ha några svenska fartyg att jobba ombord på tycks vara litet.

– Jag har inte så särskilt stor förhoppning på den kommande sjöfartsutredningen. Idag har så många rederier flaggat ut sina fartyg att jag tror att det är för sent att vända utvecklingen. Jag tror inte att svenska villkor kan bli så bra att de lockar redare att flytta tillbaka. Det är inte snutet ur näsan att flytta tillbaka, säger Johan Fransson, tidigare ordförande i IMO:s råd, chef för Sjöfartsinspektionen och författare till en rad mer och mindre läsbara utredningar om sjöfarten.

Vikten av huvudkontor

–  För att någon ska flagga in krävs inte bara att villkoren är bättre än någon annanstans utan också att de politiska besluten är väldigt säkra och långsiktiga, säger Ulrika Laurin Nermark, från Laurin Maritime som flaggade ut redan i mitten av 1990-talet men har huvudkontoret kvar i Göteborg, något som flera talare understryker vikten av.

– Det är i Asien det händer, det gäller att vi inser vår plats i näringskedjan, att vi ser vad vi i Sverige tillför, säger Kjell-Åke Hvitfeldt, vd på Volvo Logistics som köper transporter för 40 miljarder om året, varav 40 procent är sjöfart.

– Svensk sjöfartspolitik måste gå ut på att det finns rederier i Sverige, säger Carl-Johan Hagman, nybliven vd för Stena Rederi, med lång erfarenhet från Asien och biltransporter inom Walleniussfären, varefter det blev en kort sejour i Transatlantic medan det ännu var svenskt och nu de senaste åren i norska Höegh.

– Top of the food chain, det är där det är viktigt att vi finns i Sverige. Svenska rederier med huvudkontoret i Sverige, säger Carl-Johan Hagman som också gav en personlig återblick på den svenska utvecklingen.

– När jag var chef på Transatlantic sa jag att ”får vi inte tonnageskatten kommer det att hända saker” och nu när jag är tillbaka i Sverige har det hänt saker.

Den ljusnande framtid

Gentemot sjöfartsstudenterna förmedlar Hagman dock i vilket fall som helst en ljus framtid.

– Det är inte långt till Oslo, och ni skulle bara veta vad lönerna är inom norsk offshore. Det är bara det att för mig som svensk skattebetalare känns det väldigt dåligt att utbilda världens bästa sjöfolk och skicka dem till Norge.

– Vi har utvecklat ett delegerat ombordmanagement och det är en av de stora anledningarna till att vi fortfarande anställer svenskt befäl. Det kommer vi att fortsätta göra så länge det går, vi har haft fyra år med rater långt under ”break even” och även stora rederier står på ruinens brant. Kartan över världens rederier kommer att ritas om men sjöfarten är global och det har levererats många fartyg, så det finns båt att jobba på för er som sitter här, säger Ulrika Laurin Nermark. 

Kommentarer

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.