En monstervåg i miniatyr har skapats av forskare vid universiteten i Oxford och Edinburgh.

Fotograf: Oxford University

Kategori: Forskning

Monstervåg skapad i tank

Universitetet i Oxford meddelar att en grupp forskare har lyckats återskapa den så kallade Draupner-monstervågen som observerades på Nordsjön 1995.

Ett team av forskare från universiteten i Oxford och Edinburgh har kommit ett steg närmare gåtan bakom så kallade monstervågor (freak vawe, rogue vawe) genom att skapa en sådan våg i laboratorium. Sjöfolk har länge vittnat om gigantiska vågor på oceanerna, med förödande konsekvenser för fartyg. Länge har dessa monstervågor betraktats mer eller mindre som myter.

Konfirmerad observation

Den så kallade Draupner-vågen var en av de första konfirmerade observationerna av en monstervåg. Den uppmättes till 25,6 m och bildades under förhållanden där den signifikanta våghöjden var 12 meter. Draupner-vågen har fått sitt namn efter den Draupner-plattformen, där observationen gjordes.

Omtvistade mekanismer

De fysiska mekanismer som ligger bakom uppkomsten av monstervågor är fortfarande omtvistade, uppger universitetet i Oxford. Genom experiment i en vågtank har forskarna försökt återskapa Draupner-vågen och samtidigt komma till klarhet i de förhållanden vad gäller vågornas riktning som kan förorsaka en så hög och brant våg.

Korsande vågsystem

Forskarna upptäckte att det var av stor betydelse hur vågtoppen började bryta och att detta skiljde sig avsevärt från vågor som korsar varandra jämfört med icke korsande vågor. Forskarna konstaterade också att det var möjligt att skapa en monstervåg endast då två vågsystem korsar varandra i cirka 120 graders vinkel. Under förhållanden med icke korsande vågor begränsar vågtopparnas brytning vågornas höjd. När de korsar varandra förändras egenskaperna för hur de bryter och höjden begränsas inte i samma utsträckning.

– Denna laboratorieobservation visar inte enbart hur den berömda Draupner-vågen kan ha bildats. Den belyser också egenskaperna för vågbrytning vid korsande sjö. Den har vida konsekvenser och illustrerar tidigare oupptäckt beteende vid vågbrytning, vilket skiljer sig markant från nuvarande förståelse om hur vågorna bryter på oceanerna, säger professor Ton van den Bremer vid universitetet i Oxford.