Det är en dimmig och disig dag i Göteborgs hamn när Henrik Sjöberg blickar ut mot Skandiahamnen från lotsbåtarnas hemmahamn i Tångudden, ett stenkast från Älvsborgs amfibieregemente, Amf 4. Tvärs över ligger containerfartyget MSC Katya R, ett 281 meter långt fartyg med kapacitet för 4 100 TEU. Fartyget ser inte speciellt märkvärdigt ut, men för Henrik Sjöberg, mästerlots i Göteborg, kommer det alltid att ha en speciell plats i hjärtat.

– Det är det sista fartyget som jag tog in till Göteborg som lots. Det blev båt nummer 6 780 i ordningen så det har blivit några stycken genom åren, säger han.

I 27 år har Henrik Sjöberg varit lots i Göteborg, varav de senaste tolv åren som mästerlots. Det är en titel man får efter att ha arbetat under minst 15 år med gott uppförande och skicklighet i tjänsten. Den 30 november 2023 gjorde han sitt sista uppdrag innan han gick i pension. 

– Det kändes inget speciellt när jag tog in fartyget, men när jag kom in till kaj kändes det lite. Sedan blev jag väldigt uppvaktad, den dåvarande lotsområdeschefen Pontus Bengtsson som nu är hamnkapten i Göteborgs hamn, var med i lotsbåten som hämtade mig. Han hade blommor med sig och bjöd sedan på lunch, säger han.

Sett sjöfartens förändringar

Under nära tre decennier har Henrik Sjöberg kunnat bevittna både hur sjöfarten moderniserats, men också hur Göteborg som hamnstad förändrats.

– Arbetet har förändrats väldigt mycket. När jag började var varvet kvar i innerhamnen och jag var med och lotsade fartyg från varvets kajer in i flytdockorna. Det var ganska trångt och väldigt små marginaler. Nu finns inte det kvar och det mesta av uppdragen har varit i ytterhamnarna, säger han. 

Att Henrik Sjöberg skulle satsa på en karriär som lots var långt ifrån en självklarhet. Han fick vetskap om yrkets existens som 15-åring när han gjorde prao på Vinga fyr.

– Min plan var att bli ingenjör och söka tekniskt gymnasium. Men jag behövde ett sommarjobb och då föddes idén att gå till sjöss. Sommaren efter kom jag med en båt som gick till Sydamerika tur och retur. Efter det bestämde jag mig för att bli sjökapten, säger han.

Innan Henrik Sjöberg blev lots arbetade han bland annat som befälhavare inom Göteborgsrederiet Laurin Maritime. Men allteftersom utvecklade han en idé om att byta världen som arbetsfält till Göteborgs skärgård.

– Jag hade funderat på att söka jobb i land ett tag, men var inte riktigt framme i det. Mina barn var tre och sex år gamla när jag såg att det fanns ett tillfälle att bli lots. Det kändes rätt och det har jag inte ångrat, säger han. 

Arbetat med två farledsfördjupningar

När han började hade de största containerfartygen som kom till Göteborg kapacitet för omkring 6.000 TEU. Nu ligger samma siffra på närmare 20.000 TEU.

– Det är många generationer med fartyg däremellan, men det har varit en väldigt intressant utveckling att få vara med om, säger han.

Vid ett flertal tillfällen har Henrik Sjöberg varit delaktig i projekt som syftat till att förändra maxgränserna för vilka fartyg som kan tas in till Göteborg, bland annat genom två olika farledsfördjupningsprojekt. 

– Det första startades i början av 2000-talet när farleden gjordes djupare och breddades in till Skandiahamnen. De ville ha med en yngre lots som skulle köra simuleringarna och göra lite fel, för det gjorde aldrig de äldre lotsarna tyckte de. Vi var fyra lotsar som körde i de planerade farlederna och det var väldigt lärorikt. Och nu har jag varit med som Sjöfartsverkets lokala representant i den nya farledsfördjupningen som har projekterats nu, vilket också var jätteintressant, säger han.

De största fartygen som Henrik Sjöberg tagit in till Göteborg är Maersks jättar i Triple E-klassen, fartyg som är 400 meter långa och som gått frekvent på Göteborg sedan augusti 2013 då Mærsk Mc-Kinney Møller gjorde sitt premiäranlöp.

– Jag hade det fartyget ut, vilket var väldigt spännande och kul eftersom vi gjort så många simuleringar innan. Vi hade haft 400 meter långa fartyg tidigare genom bland annat Emma Maersk, men hon tar bra 15.000 TEU. Fartygen i Triple E-klassen är lite tyngre och mer svårhanterliga, men nu gör vi det varje vecka, säger han. 

Dock menar han att det är utmanande eftersom de växer med både större djupgående och mer vindfång ju mer däckslast de har.

– Det är tvärt om mot ett tankfartyg som har stort djupgående och liten vindyta vid full last och stort vindfång och litet djupgående vid ballast. Containerfartyg växer åt båda hållen, vilket gör att det är många krafter man måste räkna på så att det finns tillräckligt starka bogserbåtar som klarar av att hantera dem. När det börjar blåsa blir det väldigt stora krafter, i Göteborg klarar vi att ta in dem upp till ett vindtryck om 200 ton, säger han. 

Jobbar i par på de största fartygen

De är alltid två lotsar som går ombord på de största fartygen. En har rollen som förstelots och den andra har en mer övervakande roll.

– Det gör att förstelotsen kan koncentrera sig helt på fartygets framförande medan den andra sköter kommunikationen med andra fartyg, VTS och befälhavaren, samt är co-pilot och övervakar så att inte förstelotsen gör något fel. Det är ett väldigt framgångsrikt koncept och vi har inte haft några incidenter alls här med större fartyg under mina år, säger han.

Det vanligaste förfarandet vid en lotsning är att lotsarna kör fartygen in till hamn, men fortsatt med befälhavaren som högst ansvarig för fartyget. Men det är inte ovanligt med befälhavare som vill köra in själva.

– Det är en av utmaningarna som lots, att lära sig läsa av människor. Det är lite olika typer av tjänster som efterfrågas i olika fartyg, en del skeppare vill gå in till kaj själva och vända runt och det är helt okej om man håller koll naturligtvis. I andra fartyg förväntas det att man ska utföra allt, säger han.

Mer utmanande med ankomster

Henrik Sjöberg menar att den största utmaningen med att ta in ett fartyg till Göteborg är sista delen av farleden in till hamn, från Torshamnen till Nya Älvsborgs fästning.

– Då ska man sakta ner farten och samtidigt hålla fartyget på kurs och ta hänsyn till vindpåverkan och strömmar. På väg ut är det lättare för då kan man alltid öka maskinvarvtal och fart och få en bättre styrning, säger han. 

Dock menar Henrik Sjöberg att det inte alltid behöver vara de största fartygen som är de mest utmanande.

– Det finns egentligen inget samband mellan storlek och utmaning, en mindre båt kan vara nog så besvärlig när det är dåligt väder. Det är lotsens jobb att det utförs på ett säkert sätt och där har vi ett väl genomarbetat arbetssätt i Göteborg med väldigt få incidenter så jag har inga historier där man hänger i krokig arm, säger han.

Minns Almirante Storni

Dock finns det uppdrag som han kommer att minnas lite extra, allt från att ha stått i tornet och kört u-båtar till ovanligt stora fartyg.

– Jag minns 2008 när det plötsligt skulle komma en VLCC (Very Large Crude Carrier) till Torshamnen för första gången på säkert 20 år. Jag och en kollega fick flyga ner till Rotterdam och vara med på en VLCC-lotsning där för att samla erfarenhet. Sedan visade det sig vara samma fartyg som vi besökt som också skulle lossa i Göteborg. Det gick bra och var väldigt spännande, jag tror vi hade med oss fem bogserbåtar, säger han.

Ett av de kanske mer spektakulära uppdragen var i december 2021 när bulkfartyget Almirante Storni började brinna i ankarrutan söder om Trubaduren utanför Göteborg. Redan ett dygn efter att branden startade fick Henrik Sjöberg och hans kollega Jonas Johansson i uppdrag att ta fram en strandningsplan för att sätta fartyget på grund vid risk för förlisning. Det behövdes aldrig. Senare i veckan fattades istället beslut om att fartyget skulle tas in till Skandiahamnen efter en ansökan om att gå in till nödhamn. Under lördagen den 11 december lotsade Jonas Johansson och Henrik Sjöberg in fartyget som fortfarande hade brand i lasten.

– Själva lotsningen var inga märkvärdigheter. Det var ett förhållandevis litet fartyg, det som gjorde det annorlunda var att det fortfarande brann ombord och att det blossade upp på vägen in, säger han.

De båda lotsarna var ute på Almirante Storni redan dagen innan för att presentera en plan för lotsningen för fartygets befälhavare samt bärgningsledaren. 

– Det gjorde att alla var införstådda med hur det skulle utföras och det gick jättebra. Vi hade bogserbåtar som gick med och sprutade vatten, samt en stor ankarhanterare med extra brandsläckningskapacitet.

Nu när Henrik Sjöberg gjort sin sista lotsning väntar ett helt annat liv som pensionär.

– Nu sover jag framförallt om nätterna. Som lots blir det mycket nattjobb och det har tärt, framförallt på slutet. Men det har varit ett fantastiskt intressant jobb och nu hoppas jag få mer tid att kunna segla med min egen båt, samt umgås mer med barn och barnbarn, säger han.