Kategori: Ekonomi

Ljusning trots nationalekonomen

Regeringen tycks ha börjat vakna, i infrastrukturpropositionen talas det om betydelsen av sjöfarten.

Under många år har sjöfarten varit det glömda trafikslaget och den glömda näringen i Sverige. Det kan ju tyckas märkligt med tanke på att det här är en verksamhet som vi inte kan klara oss utan. Det finns dessutom få länder i världen som behöver den mer än vi.

Vanligtvis när det kommer en infrastrukturproposition har den medföljts av en karta med streck hit och dit över landet som slutat i punkter vid kusten. Vad som sedan hänt med gods och passagerare vet ingen.

Orsakerna till bristen på kunskap är flera, men nu kan det finnas framtidshopp. De som bestämmer om förutsättningarna för att driva sjöfartsverksamhet, våra politiker och statstjänstemän, kan ha fått upp ögonen för sjöfarten och dess potential för framtidens transportbehov. Med det följer nya företagsmöjligheter.

Regeringen har lagt fram sin infrastrukturproposition med siktet riktat fram mot mitten av 2020-talet, och i den finns det en del skrivningar som gör att man kan känna en nymornad förståelse för vad sjöfarten betyder, och vad den kan bidra med.

I  Infrastrukturpropositionen skriver regeringen att ”ett effektivt utnyttjande av sjöfarten är enligt regeringens uppfattning  en viktig förutsättning för näringslivets tillväxtmöjligheter. Stora ökningar av godstransporter för import och export förutses för alla trafikslagen och i synnerhet sjöfarten bedöms ha en potential för detta.”

Man har kommit fram till att sjöfarten är ett underutnyttjat transportslag som effektivt kan ta över en del transporter som annars hade kostat väldigt mycket att bygga och underhålla infrastruktur till. Regeringen lutar sig mot Trafikverkets kapacitetsutredning som bland annat skriver ”Genomför en kraftfull satsning på att öka kapacitet i järnvägsnätet samt på åtgärder som möjliggör längre, tyngre, bredare godståg med minskade transporttider och genom även åtgärder som möjliggör större andel transporter med sjöfart.”

I propositionen finns en hel del funderingar kring finansiering och avgiftssättning för alla transportslagen och man återkommer ofta till vad som kan göras för att stärka sjöfartens konkurrensvillkor. Regeringen hänvisar också till den sjöfartsstrategi som skall presenteras innan året är slut. 

Återstår att se vilka konkreta åtgärder man föreslår i denna, men det verkar ändå finnas viss anledning att ha positiva förväntningar även för luttrat sjöfartsfolk.Det finns alltså mycket i denna proposition som kan bära framåt, och som kan innebära nya företagsmöjligheter och potential för tillväxt hos befintliga verksamheter. 

Sjöfart är ett vitt begrepp men kärnan är rederiverksamheten, och för denna är det fortfarande värre. Motståndet hittar man framförallt inom finansdepartementet. Det leds av en minister från Katrineholm, ungefär så långt från kusten man kan komma och som dessutom är nationalekonom, det sistnämnda för övrigt något som aldrig bådat gott för rederibranschen.

Nationalekonomer har ett stort problem. Man försöker stoppa in verksamheter i likadana lådor för att sedan ställa dem mot varandra och se vilka som gör mest nytta för samhällsbyggandet. 

Har man då ingen kunskap om rederiernas roll så fungerar inte det. Att driva skepp är en egen näring och ett transportslag integrerat. Den är förutsättningen för att vår basindustri skall kunna exportera och för att vi som konsumenter skall kunna få de varor vi behöver i vårt dagliga liv. Den är helt enkelt grunden för att vårt samhälle över huvudtaget skall fungera.

Det finns tre grundläggande skäl till att Sverige borde satsa på en konkurrenskraftig sjöfarts- och rederinäring: Vi får inflytande internationellt i frågor som direkt berör oss med en av Europas längsta kuster, vi klarar oss inte utan den kompetens som bara en egen handelsflotta kan ge, och inte minst – vi tjänar pengar på det.

Kommentarer

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.