Carl-Johan Hagman.

Fotograf: Anna Janson

Kategori: Folk/företag

Hallå där, Carl-Johan Hagman!

Hallå där, Carl-Johan Hagman, som just har utsetts till vd för japanska rederikoncernen NYK:s Europadivision, NYK Group Europe, med placering i London. Han efterträder Svein Steimler, som går i pension den 31 mars, och kommer senast från tjänsten som rederichef på Stena Rederi AB.

Varför tackade du ja till jobbet?

– Jag tycker att NYK kanske är världens största och absolut världens finaste rederi. Rederiet har funnits sedan Japan öppnades upp i mitten på 1800-talet. Japan är världens tredje största ekonomi och är en ö, vilket gör att man är jätteberoende av transporter. Det har präglat bolaget i att man inte bara uppnår kortsiktig lönsamhet genom cykler utan att man logistiskt förser en hel nation. Väldigt mycket tycker jag att det är så global sjöfart, som ändå transporterar 90 procent av det gods som vi handlar med, behöver uppträda. Jag tror att bolag som har ett djupt fokus på att skapa logistiskt mervärde och inte bara överleva genom en cykel kommer att klara sig väl, och det är NYK ett bevis på.

– Jag flyttade till Japan när jag var fem år gammal. Jag har bott i Japan och Korea i 25 år och jag talar någorlunda japanska. Så jag kommer att avrunda min karriär där jag började en gång i tiden. Jag har en fäbless för Asien och Japan och det var väl också litegrann därför jag tackade jag till det här, för jag tycker att det är jättespännande governancemässigt att få lov att arbeta i en struktur som är så totalt annorlunda än den vi har i Europa och Sverige. Som jurist tycker jag att det är intellektuellt spännande. Det finns många sätt att nå framgång och vi har faktiskt en hel del att lära i väst också, vi har inte klurat ut allting själva.

Vad tror du att NYK förväntar sig av dig?

– Jag tror att de förväntar sig att jag kan tillföra ett ickejapanskt perspektiv på vad som händer i världen och en stark ESG-profil.

Du kallar NYK ”rederiet med världens kanske bästa rykte”. Är det så?

– Det tycker jag. Det bottnar i långsiktigheten i deras kundrelationer, kvaliteten på det man gör – det går tillbaka till nära relationer med till exempel till Toyota, där man har varit med utvecklat de japanska kvalitetsbegreppen på 70- och 80-talen. Och idag med den stora och tunga forsknings- och utvecklingsverksamhet man har, där man äger flera institut som tittar på bränsle- och transportlösningar på djupet. Industrikunder runt om i världen förstår det, och därför har man huvuddelen av sin flotta på långa charterkontrakt till industrin. Vi har inte rederier av den storleken hemma i Sverige. Det närmaste vi kommer är vad Walleniusrederierna har gjort med bilindustrin sedan 1960-talet, det liknar ju detta – oerhört industriellt och nischat. Skillnaden är att NYK är i varje segment på jordklotet och inte bara i bilar.

Du har tidigare talat om hur spännande just linjesjöfarten är. Hurdå?

– De system som man bygger upp där man kombinerar fartyg med hamnar med logistikförmågor samtidigt som man är tvungen att ha globala strukturer, det håller linjeredarna på med allihop. På tramprederierna finns det överhuvudtaget inte, det är ju en jätteskillnad mellan att köra ett tramprederi med 40 personer i ett vackert kontor med utsikt över Central Park eller Göta Älv och att ha ett nätverk av 500 lokalkontor med 500 lokala chefer med 500 olika kundrelationer lokalt. Så sofistikationen av att köra ett globalt nätverk gör ju såklart att det blir mycket mer komplexa företag, men som därmed också kan ta sig an mer komplexa utmaningar.

– Global sjöfart släpper ut en miljard ton CO2 per år. Under de gångna åren har det ökat med tre–fyra procent per år. Jag tror att det kommer att öka med sju–åtta procent under 2022, för att alla har speedat upp – när marknaden går bra kör alla snabbare. Att vi har en miljard ton som ökar med sju–åtta procent per år är ju fullständigt oacceptabelt och det klarar vi av därför att ingen behöver rapportera scope 3 emissions. Men när samhället går vidare och vi tvingar varuägare att rapportera scope 3 emissions så kommer de där utsläppssiffrorna att gå rakt igenom taket. Då kommer allmänheten att bli varse de stora utmaningarna vi har i transportsektorn.

Läs en längre version av denna intervju i kommande nummer av Sjöfartstidningen, där Carl-Johan Hagman utvecklar hur han ser linjesjöfarten som just den sektor som har möjligheten att komma med lösningarna på den globala sjöfartens största utmaningar.