Regnet hänger i luften den här novemberonsdagen. Donald Otterström, befälhavare på Färjerederiets gula Saturnus, står intill när Robert Gillerstedt kör ett par turer på leden mellan Kolhättan och Svanesund. 

På Orustsidan gör Robert en styrbordsgir för att komma in i läget, som ligger parallellt med sundet för att färjorna inte ska sticka ut för mycket när lastfartyg passerar på väg till och från Uddevalla.

Donald Otterström nickar gillande.

– Bra, bra. Det är viktigt att ta det försiktigt. Dra dig framåt och putta till med aktern. Och kolla att du ligger mot dykdalben. 

Normalt är de två i besättningen ombord på Saturnus: befälhavare och matros. Idag är även befälseleven Robert och hans huvudhandledare Oskar Sigurd ombord. Oskar ansvarar för det pilotprojekt som innebär att Saturnus tar emot en elev från Chalmers nya utbildning med styrd praktik för klass VII-behörighet. Hittills är Saturnus det enda av rederiets fartyg som gör det. 

Läs också: Hon gör praktik enligt nya regler

Drev på för pilotprojekt

Robert är ombord varannan vecka och varvar praktiken här med praktik hos Ventrafiken. Totalt ska han under utbildningen göra 180 dagar på minst tre olika fartyg. Ombord på Trafikverkets vägfärjor får eleverna max göra 60 dagar. 

Robert har tidigare kört linfärja för rederiet på en annan led inom samma distrikt.

– När jag hörde att Färjerederiet kanske skulle ta elever från klass VII-utbildningen kontaktade jag Oskar. Både han och jag har drivit på för det här pilotprojektet, säger han.

Nu jobbar Oskar för att ta fram rutiner och arbetssätt för att rederiet ska kunna ta emot fler elever.

– Nu lägger vi grunden för något som kan bli riktigt bra. Vi går efter checklistor och provar oss fram, säger han. 

Lägger upp planen

På bryggan ligger ett laminerat häfte med listor på vad som ska ingå i praktiktiden hos Färjerederiet. Det är en diger lunta.

– Eleven följer befälhavare och matros i de vardagliga sysslorna. Det är inte bara uppgifter kopplat till ren daglig drift utan även sådant som görs mer sällan, som att gå igenom fartygets egenkontrollsystem, vara med på övningar och planera en egen övning, säger Oskar.

Häromdagen gjorde han och Robert ett par timmars studiebesök på varvet där en annan av rederiets vägfärjor just nu ligger.

Elevens förkunskaper har betydelse för vad hen får göra ombord. Att övningsköra handlar om förtroende, betonar både Oskar och kollegan Donald.

– Väder och vind spelar också roll. Är det en lugn dag kan eleven få köra mycket. En blåsig och dimmig dag kanske han får stå bredvid och fokusera på att vara en bra utkik vid nedsatt sikt, gå med matrosen eller läsa checklistor och rederiets ledningssystem.

Tröttande men viktigt

Oskar Sigurd sticker inte under stol med att det kan innebära en belastning för en handledare att ta emot en elev. Det tar tid och energi att förklara alla moment och när eleven övningskör behöver handledaren stå redo och vara alert intill.

– Det blir en extra uppgift och är ganska tröttande. Men det är också väldigt roligt, och viktigt för återväxten att vi visar upp oss och att nya befäl får se vilket fantastiskt jobb vi har, säger han.

Läge för karriärbyte

Robert Gillerstedt, 35, har tidigare arbetat inom transportbranschen, kört lastbil och varit platschef på en bergtäkt. För två år sedan ville han göra ett karriärbyte och sökte in på den teoretiska utbildningen Fartygsbefäl klass VII med siktet inställt på Kustbevakningen.

I samma veva började han som timvikarie på linfärja. När regeländringen om styrd praktik för klass VII kom i våras sökte Robert till praktikutbildningen på Chalmers och kom in där.

– Jag var i ett läge i livet när det passade att byta karriär. Jag har alltid varit mycket på sjön och har kört stridsbåt i hemvärnet. När jag blev tipsad om att söka den här utbildningen gjorde jag det. Det ångrar jag inte för fem öre, säger han. 

Efter utbildningen siktar Robert på att jobba ihop tillräckligt med tid för att få ut behörighet klass VI. Vart det bär av sedan får han se. Att fortsätta hos Färjerederiet vore definitivt intressant. 

Bra förutsättningar för praktik

Med sina 100 x 18 meter är Saturnus en rätt stor pjäs att manövrera på den drygt 800 meter långa leden mellan Orust och fastlandet. Förutom korsande trafik är det ofta strömt. Strömmen kan gå åt båda håll och vänder ofta kring lunch.

– Vi ser på den gröna bojen därborta hur strömt det är, säger Donald Otterström och pekar. Vissa dagar ligger bojen nästan ner. 

Vattenståndet varierar också. Och dimmiga dagar hjälper de starka lamporna på dykdalberna till att se att färjan kommer in i läget med rätt vinkel.

Så här ser det ut på flera av Färjerederiets leder och det gör vägfärjorna till bra praktikplatser, menar befälen ombord.

– Det är trång navigering, mycket manövrering och tilläggningar hela tiden. På andra fartyg kanske man kör på autopilot långa sträckor, säger Oskar Sigurd.

Donald nickar instämmande.

– En styrd praktik på vägfärja är fylld av moment som man har nytta av i framtida jobb. Vi försöker variera uppgifterna och ha en genomtänkt planering så att eleven får prova alla moment och får bred kompetens, säger han.