Fotograf: Rolf P. Nilsson

Kategori: Folk/företag | Ekonomi | Offshore

Förändringar och framtidstro

Förändringarna har kommit slag i slag på numera norskägda Transatlantic. Framtidstron spirar.

De senaste 18 månaderna har varit minst sagt intensiva för Rederi AB Transatlantic. Företaget har delat på sig, flyttat till nya kontor på nya orter, nya människor har kommit till och tidigare medarbetare lämnat, linjekartan har ritats om, ett rederi har integrerats i verksamheten och man har satt streck för en svensk rederiepok. Nu går man in i en konsolideringsfas när allt det nya skall sätta sig.

I september 2010 kom meddelandet om affären som innebar att norska Kistefos blev huvudägare i rederiet. Det blev startskottet för den metamorfos rederiet snart gått igenom.

I mars förra året köpte Transatlantic Österströms och samtidigt tog man beslut om att dela rederiet i två bolag och att delar av offshore/isbrytarverksamheten skulle flyttas till Köpenhamn. I juni kom beskedet att resten rederiet skulle flytta från Skärhamn för att etablera sig i Göteborg.

I oktober beslutades att Transatlantic skulle köpa det av Kistefos ägda offshore supply-rederiet SBS Marine i Aberdeen. För finansieringen sjösattes en nyemission på 550 miljoner kronor.

Skruvar på allt

Rederiet jobbar i en miljö som är kraftigt påverkad av lågkonjunkturen för industrin och av ett kraftigt överutbud av tonnage inom i princip alla de segment Transatlantic är verksamt i. Niomånadersbokslutet fram till september 2011 var ingen rolig läsning sett till sista raden i resultaträkningen, – 136 miljoner kronor efter skatt. Det finns heller inte mycket som tyder på att det fjärde kvartalet blivit så mycket mer glädjande när årsbokslutet presenteras den 28 februari. Rederiet skruvar på allt som kan skapa lönsamhet och effektivitet i verksamheten och Percy Österström, avgående vd för Transatlantic Industrial Shipping ser möjligheter inför framtiden.

– Vi är så klart volymkänsliga, och vi har idag en situation där industriproduktionen är mindre än 90 procent av den borde vara i ett normalt läge och osäkerheten inför utvecklingen är stor, men vår målsättning är att kunna tjäna pengar i år, säger Percy Österström.

I mars lämnar han över vd-skapet till Kim Hedegaard Sörensen som har en gedigen erfarenhet från A. P. Møller-Mærsk-koncernen för att istället fokusera på att utveckla kundrelationer, marknadspositioner och projekt samtidigt som han tar plats i företagstyrelsen. Hans optimism bygger mycket på rederiets satsning för att skapa mervärden för kunderna genom att erbjuda nya tjänster, bli ett ”one-stop-shop”-rederi och de effektivisieringar man genomfört.

På plats i Göteborg

Det här har också haft betydelse för den lokalisering man valt i Göteborg. När beskedet kom om flytten motiverade företaget beslutet med att man ville komma närmare kunder, leverantörer, banker, externa rådgivare och andra aktörer inom sjöfarten. Huvudkontoret med runt 80 medarbetare huserar nu i en fastighet på Lindholmen. Förutom att vara ett växande sjöfartscentra finns här dessutom annat som Transatlantic är beroende av inför framtiden.

– Här finns en hel del IT-kompetens, och det är ett område som bara växer i betydelse för oss, säger informationschef Carina Dietmann. Man håller på att utveckla nya IT-system för att kunna erbjuda kunderna de kringtjänster till den fysiska sjötransporten som krävs för att bli en komplett logistikleverantör.

Verksamheten har också ändrat karaktär under året med fokus på industriell sjöfart samt på Nord- och Östersjömarknaderna. Linjenätet har utvecklats och breddats med ökad tyngdpunkt på tidtabellsbunden linjetrafik och systemsjöfart. Rederiet har tre containerlinjer varav två feederlinjer mellan svenska, finska, tyska, holländska samt brittiska hamnar, två roro-linjer som under namnen TransLumi Line och TransBothnia Line förbinder norra Finland med Lübeck, Göteborg och Nordsjöhamnarna Antwerpen och Zeebrügge. Man har dessutom en omfattande bulkfartygsverksamhet. Totalt fanns 48 fartyg i flottan vid årsskiftet, varav 22 inchartrade.

Avslutat epok

Samtidigt har man avvecklat Atlant-trafiken. Därmed har rederiet i princip helt avslutat Gorthon-epoken i svensk sjöfart. Det sista Gorthon-fartyget, Ingrid Gorthon, byggd 1977, lämnades nyligen över till cypriotiska Lemissoler Shipping som man tidigare sålt fartyget till, men chartrat tillbaka för en period.

– I dag har vi TransFighter, tidigare FinnFighter, kvar i trafik på Kanadas och USA:s ostkust, säger Klas Eskilsson, senior vice president och kommersiell chef.

Den trafiken bygger på en kundrelation som Gorthon startade redan på 80-talet, och är därmed det sista som är kvar av det forna Helsingborgsrederiets verksamhet.

Efter en tuff och intensiv period är nu den nya strukturen i koncernen i princip klar. Rent operativt drivs offshore/isbrytning och industriell shipping som separata verksamheter, men arbetet med att skapa två självständiga bolag kommer att fortsätta ett tag till med ambitionen att allt skall vara klart till bolagsstämman den 27 april.

Kommentarer

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.