För ötrafiken till Saaremaa och Hiiumaa är det kanske ett steg bakåt (dock bara för en viss övergångstid) men ett steg som jag kan förstå bra ur rederiets synvinkel. Plötsligen stod man där utan sysselsättning på horisonten för nästan nya färjor vilka har lång tid kvar att bli betalda, inte att glömma om arbete för besättningar. Man har ett känsla att beslutet att ge trafiken till en statlig bolag var någon slags straff. Man skulle inte heller underskatta att SLK har en bra förankring i det estniska ö-världen och att man har byggd upp ett pålitligt trafiksystem som blev ett stor förbättring jämfört med tiden innan 2010/11. Att detta plötsligen inte längre uppskattas var en stor chock inte bara hos SLK. Hur kan ett bolag med en sådan stor investering planera på ett hållbart sätt när sådant händer? Det återblir att se om de nya färjor kommer bli lika populär som Saaremaas båtar. Och det återblir att se om den nya koncessionären verkligen representerar en förbättring. Saaremaa Laevakompanii gjorde I mina ögon rätt i att skära ner sitt engagement till det nötvändiga enligt avtal och söka ny sysselsättning. Här i Tyskland var de i alla fall välkomnad med öppna armar.