Detta är en opinionstext. Åsikter som uttrycks är skribenternas egna.
Det mycket som inte stämmer i repliken från Sjöbefälsföreningen (SBF). Vi har aldrig beskyllt facket för kompetensbristen eller velat tvinga icke lämpade fartygsbefäl att handleda praktikanter.
Men repliken innehåller också ett viktigt klargörande. Sjöbefälsföreningen (SBF) skriver att ”deras enda krav” är ”en viss form av frivillighet” samt att det ”inte handlar om ersättningen, utan istället om säkerheten för passagerare, besättning, fartyg och vår miljö.”. Att facket är tydliga och äntligen begraver sitt krav på orättmätiga ersättningar är mycket välkommet.
Sedan har vi det där med säkerhet och miljö. För det första, svenska rederier sätter säkerheten före allt. För det andra, fartygsförlagd praktik är inte något nytt inom sjöfarten och har alltid fungerat, även inom skärgårdstrafiken. Dessutom saknar praktikens längd helt betydelse i dessa avseenden. En given situation är ju densamma oavsett hur många månader en praktikant har framför sig.
För att säkra skärgårdstrafikens framtid har rederierna förbundit sig att ta emot praktikanter från sjöfartshögskolorna. Att hitta tillmötesgående befäl har aldrig varit något bekymmer – förrän nu. Efter påtryckningar från SBF tycks helt enkelt inte befälen inom skärgårdstrafiken våga ställa upp som handledare. SBF:s agerande är ren och skär utpressning. Rederierna hindras från att leva upp till sina åtaganden, men de som verkligen kommer i kläm är praktikanterna.
Rederierna har aldrig tvingat någon medarbetare att vara handledare – det har fungerat bra ändå. Och om SBF, istället för att ställa ultimatum skulle vara villiga att förhandla fram en lösning, kommer det heller aldrig att behöva ske. SBF välkomnar oss tillbaka till förhandlingsbordet. Vi har aldrig lämnat det. Nu är det upp till SBF att ta sitt ansvar och tillsammans med oss säkra framtiden för skärgårdstrafiken.
Joakim Josefsson, förhandlingschef, Almega Tjänsteföretagen
Thomas Lansing, avtalsansvarig bransch skärgård, Almega Tjänsteföretagen