Kan sjöfart bota flygskam?

Inrikes sjöfart har varit på tapeten på grund av sina CO2-utsläpp som enligt en ny beräkningsmetod visat sig vara högre än med tidigare beräkningsmodeller. Det gäller emellertid inte den eldrivna pendelbåten Sjövägen i förgrunden på bilden.

Vi fick för ett par veckor sedan läsa att sjöfarten mellan svenska hamnar är en större miljöbov än inrikesflyget. SVT avslöjade att en ny beräkningsmetod från SMHI visar att den befintliga statistiken är missvisande. ”Enligt myndigheten står sjöfarten mellan svenska hamnar i själva verket för mer utsläpp än inrikesflyget”, fastslog SVT.

SMHI anser att resultaten med den nya Shipair-modellen blir mer trovärdiga än de metoder som hittills använts, som utgick från försäljningssiffror för drivmedel: ”Ackumulerat över året ger den modellerade bränsleförbrukningen dubbelt så höga värden som försäljningsstatistiken. Det kommer sig troligen både från viktiga fartyg i linjetrafik och från många fartyg med mindre påverkan på totalen som missats att tas med i försäljningsstatistiken för inrikes bruk.”

Med Shipair-metoden beräknas den kommersiella sjöfartens utsläpp till 488.000 ton koldioxid för år 2016. Med den logik som tillämpades i rapporteringen belastades dessutom sjöfarten med 174.000 ton koldioxid som förorsakades av fritidsbåtar. Därmed blev ”sjöfartens” totala utsläpp av koldioxid 662.000 ton. Enligt Naturvårdverkets statistik uppgick inrikesflygets utsläpp av koldioxid till 554.000 ton. Solklart – sjöfarten smutsar ned mer än flyget. Eller?

Jag förstår inte hur man kan påstå att inrikes sjöfart släpper ut mer än inrikesflyget – sjöfart och båtliv är ju två vitt skilda aktiviteter där den enda gemensamma nämnaren är vattnet.

Min tolkning av rapporteringen är att även med SMHI:s nya och mer exakta beräkningsmodell är utsläppen från alla de farkoster som opereras i någon form av kommersiell trafik mellan orter i Sverige mindre än från de flygplan som går trafik mellan flygplatser i Sverige. För persontransporter sjövägen talar vi om allt från stora bil- och passagerarfärjor i trafik mellan Gotland och fastlandet till små taxibåtar i skärgården.

Även om det inte nämns verkar rapporteringen fokusera på passagerartrafiken. Stort lastintag kan ju inte betraktas som en typisk egenskap för ett flygplan (visst finns det militära transportplan som har förhållandevis stor lastkapacitet). I detta fall genereras nog den absoluta merparten av inrikesflygets utsläpp av vanliga flygplanstyper i passagerartrafik.

Men i sjöfartens utsläpp ingår även alla lastfartyg som transporterar allt från oljeprodukter till grus och sprängsten. Att jämföra flyget med sjöfart inom godstransporter är därför befängt, tycker jag. Till exempel en Airbus A320, ett vanligt kortdistansflygplan med plats för 150 passagerare, kan lasta cirka 20 ton förutom bränsle. Passagerarna utgör drygt hälften av nyttolasten om planet är fyllt. Lastkapaciteten (bagage och annan last) är alltså mindre än 10 ton. Samma lastförmåga har en drygt tio meter lång arbetsbåt. Ett småbulkfartyg inom kust- och närsjöfarten lastar minst lika mycket som 100 stycken A320-flygplan.

Men varför ska vi överhuvudtaget ställa flyg mot fartyg, det är ju som att jämföra äpplen med päron? Flyget utgör en viktig del av persontransporterna i ett avlångt land med långa avstånd. Det är endast i trafiken till och från Gotland som konsumenten överhuvudtaget har möjlighet att välja mellan fartyg och flyg. I inrikes trafik är det snarare flyg och järnväg som konkurrerar om passagerarna.

Genom att skapa de bästa möjliga förutsättningarna för att flytta över mer gods till kustsjöfart och inre vattenvägar kan vi avlasta de redan nu hårt belastade väg- och järnvägsnäten. Det kräver inte enbart en politisk vilja, det kräver också en vilja bland lastägare och transportköpare att tänka i nya banor. I stället för att samhället satsar mångmiljardbelopp på vägar och järnvägar (där kapacitetstaket kommer emot fortare än de hinner byggas ut) kanske det vore rationellt att skapa ännu bättre förutsättningar för privata rederier så att de kan beställa moderna och miljövänliga fartyg för såväl inrikes som internationell trafik? Börja med att slopa farledsavgifterna som är en av de faktorer som på ett orättvist sätt hämmar sjöfartens konkurrenskraft! Sjöfarten ger pålitliga och billiga transporter för industrin om den får konkurrera på rättvisa villkor. När volymerna ökar förbättras servicen ytterligare och vi kommer in i en positiv spiral. 

Om vi känner djup flygskam och vill ändra på våra vanor finns det alltså en enkel lösning som inte genererar skyhöga kostnader: Arbeta på bred front för att sjöfarten tar över kapacitet från i första hand järnvägen. Varför järnvägen, vad har den för koppling till flygskam? Därför att det transporteras mer gods som är lämpligt för sjötransport på järnväg än på lastbilar. Därmed skulle också järnvägens kapacitet för persontransporter öka, vilket förhoppningsvis innebär färre förseningar i passagerartrafiken på grund av långsammare tåg och generellt bättre pålitlighet. Tåget skulle sannolikt öka sin konkurrenskraft gentemot inrikesflyget. Och många som lider av flygskam skulle ha möjlighet att kurera sig genom att välja tåget.

Trots detta måste jag än en gång understryka att vi behöver alla våra transportslag. Däremot tror jag att vi i dag inte utnyttjar de olika transportslagen optimalt och definitivt inte alla gånger på ett vettigt sätt ur en samhällelig synvinkel. 


Lämna en kommentar på "Kan sjöfart bota flygskam?"