Det har varit en speciell tid

Riksdagsvalet är över för den här gången. Sjöfarten var ingen fråga som märktes i valrörelsen, utan det var andra ämnen som dominerade. Men indirekt tydliggör vår oroliga omvärld, med kriget i Ukraina som ständigt närvarande, betydelsen av en stark svensk handelsflotta. Och även om vare sig journalistkåren eller de politiska partierna lyfte sjöfartsfrågorna inför valet så finns ett brett intresse och ofta samsyn mellan riksdagspartierna i de frågor som är viktiga för den svenska sjöfarten. Det visar den enkät som Sjöfartstidningen publicerade i förra numret.

En fråga där det råder bred samsyn är behovet av fler svenskflaggade fartyg, och partierna hade delvis olika idéer kring vad som är viktigast att satsa på för att uppnå det målet. En sak som samtliga riksdagspartier dock nämnde var en utveckling av tonnageskattesystemet.

Kompetensförsörjningen och en fungerande isbrytning är andra frågor som lyftes fram i enkätsvaren. Vad gäller isbrytarna så meddelade regeringen i våras att finansieringen av två nya isbrytare, med möjlighet till en tredje, tas med i den nationella planen för infrastruktur, ett besked som varit efterlängtat inom branschen eftersom det med dagens ålderstigna fartyg finns en risk att isbrytningen skulle bli väldigt påverkad vid ett större haveri. Akilleshälen är att det inte finns reservdelar att tillgå, utan de måste tillverkas vid behov. 

Nu pågår arbetet på Sjöfartsverket med att förbereda upphandlingen av isbrytarna, där den första enligt planen ska kunna sjösättas 2027. Runt tio till femton varv i Europa har kapaciteten att bygga isbrytare enligt de krav som svenska staten ställer, enligt isbrytardirektör Fredrik Backman på Sjöfartsverket. Sjöfartstidningen kommer garanterat att följa den här processen i detalj fram till de nya fartygen är i drift.

Det här är min sista Akterspegel och med den vill jag också passa på att tacka för mig. Jag går nu vidare till nya spännande uppdrag inom journalistiken. Det har varit två och ett halvt mycket spännande år för mig på Sjöfartstidningen, under en tid som varit mycket speciell, dominerad av kriser som pandemin och nu kriget i Ukraina och med alla effekter som det får. Båda dessa händelser har påverkat och påverkar sjöfarten i mycket stor utsträckning, vilket jag har fått vara med att berätta om här i spalterna.

Det har för mig personligen, som tidigare inte haft någon särskild ingång i sjöfartsbranschen, varit mycket lärorikt. Dels har det handlat om att få en inblick i de grundläggande förhållandena kring olika segment och fartygstyper, men även att ha fått ta del av en massa spännande forskning ser jag som ett privilegium. Det handlar då inte minst om den hoppingivande utveckling som pågår med att ta fram nya miljövänliga bränslen och andra metoder för att minska sjöfartens utsläpp av växthusgaser.

Så för mig har tiden här på tidningen inte bara varit ett jobb, utan även en skola. De vunna erfarenheterna tar jag med mig in i framtiden.

Denna text publicerades först under vinjetten Akterspegeln i nr 10/2022 av Sjöfartstidningen

Kommentarer

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.