”Problemet var att efter vi tog beslutet i styrelsen så hände i stort sett ingenting”

 Låt mig använda denna krönika till att slå ett stort viktigt slag för Vågrätts öppna seminarium den 3 maj kl 13–15, som arrangeras av Sjöfartsverket och går under parollen ”Jämställdhet – Allas ansvar”. I inbjudan står det att det oftast är kvinnor som står på barrikaden för jämställdhet, därför vill arrangörerna visa upp manliga förebilder på sitt öppna möte. Alla är välkomna!

När jag var ledamot i Seko sjöfolks styrelse vid millennieskiftet plockade vi fram ett riktigt bra underlag för att aktivt arbeta med etik, jämställdhet och jämlikhet. Nu när jag tittar tillbaka på underlaget, så var och är det än i dag ruskigt bra. Problemet var att efter vi tog beslutet i styrelsen så hände i stort sett ingenting, det blev nedprioriterat och det föll i ”glömska”. Sen blev jag ordförande i Seko sjöfolk 2002 och allt det goda arbete och material som styrelsen två år tidigare tagit fram var då helt försvunnet ur vår verksamhet och en stor bov i dramat var att vi aldrig följde upp beslutet och vad vi hade gjort för arbete eller insats i frågan. Jag bar ju det största ansvaret för detta, tillsammans med styrelsen, och vi borde fått en del stryk för detta av representantskapet som skall godkänna verksamheten vi arbetar med varje år. Men inte heller där infann sig insikten om att jämlikhet och jämställdhet är en helt avgörande fråga för en pragmatisk idéburen organisation.

Under de kommande femton åren prioriterade jag andra områden i vår kärnverksamhet. Vi valde en jämställdhetsansvarig i styrelsen med jämna mellanrum, men vi hade absolut ingen plan eller tillstymmelse till verksamhet alls, och det får ju en att verkligen skämmas i dag.

Därför vill jag nu visa att det inte är för sent att rätta till saker och ting. Vi tog ett krafttag för tre-fyra år sedan och i dag arbetar vi med jämlikhet och jämställd representation med högsta prioritet. Arbetet följs målmedvetet upp vid varje styrelsemöte och redogörs och beslutas för godkännande på vårt årsmöte.

Det handlar egentligen helt enkelt om lika och mänskliga rättigheter. Vikten av att prova sig fram och att våga göra fel får ej underskattas, att lyssna och att förändring tar så klart tid, konflikter finns och det är fan inte lätt heller. Men desto viktigare är det att vi gör något och inte bara pratar om det, för en förändring är helt enkelt nödvändig.

Det är livsviktigt att Vågrättsamarbetet inte bara stannar vid en diskussion på ett möte, utan att alla aktivt jobbar med och mot målet, och att varje organisation tar sitt ansvar för det stora förändringsarbetet som verkligen behövs och att vi börjar i den egna organisationen. Om målet är att vi faktiskt ska lyckas förändra den arbetsmiljö för alla dem som arbetar ombord på fartygen, då måste vi börja med oss själva.

Ett annat mål som vi alla borde ha i jämställdhetsarbetet, det är att vi ta mig fan ska ha målet att vi alla organisationer, tillsammans, skall överträffa oss själva varje år framöver med våra egna och gemensamma insatser och att hela tiden utmana samarbetet inom Vågrätt, så att resultatet av arbetet går Lodrätt!