Säkert kort gå till sjöss

Att det finns orosmoln här i världen är inte precis något nytt. Framtiden har ju alltid varit besvärlig att hantera. Inte minst därför är det viktigt att tvinga sig själv att se möjligheter istället för bekymmer. På Åland har Godby Shipping varit ett bra exempel på just detta. Syskonen och redarna Dan Mikkola och Eva Mikkola-Karlström har oförtrutet arbetat för att uppmuntra folk till en framtid till sjöss, i bra tider likväl som i sämre. De har så gott som på egen hand och vid sidan av det dagliga jobbet på kontoret arrangerat den stora sjöfartsmässan Sjöfartens dag och därmed varit med och gjort Åland till det sjöfartskluster landskapet de facto i dag är.

En annan som också genom åren bidragit till den åländska sjöfartens framgång är nuvarande finansministern Roger Nordlund. Han skrev nyligen in insändare i de lokala tidningarna kring det ständigt högaktuella ämnet och slog fast följande mot bakgrund av den sjöfartsrapport som kom tidigare:

”De investeringar som de åländska rederierna gjort det senaste året, Viking Grace, Finlandia och Lundqvistrederiernas två oljetankers, motsvarar i pengar ungefär landskapet Ålands budget för ett år. Det ger lite proportion och bild av hur kapitalkrävande sjöfartsbranschen är men också en fingervisning om att rederierna satsar på framtiden. Finlands sjöfartspolitik har genomgått en utveckling och är i dag konkurrenskraftig, åtminstone i ett europeiskt perspektiv. Den införda tonnagebeskattningen och möjligheterna att ingå sk TAP-avtal har gjort att det nu finns bättre möjligheter att flagga inhemskt än vad det gjort tidigare. Förhoppningsvis ska detta också visa sig i den åländska sjöfartsstatistiken de kommande åren. Ett första gott tecken i början på det här året var m/s Rosellas hemflaggning.

Vill man se positiva tecken är en växande världshandel ett sådant. Behovet av transporter ökar hela tiden globalt. Nationellt lider vi dock ännu av den omstrukturering/utflaggning som sker inom finländsk industri. Det planerade frihandelsavtalet men EU och USA skulle vara en behövlig injektion för fraktrederierna. Vill man se hotbilder är naturligtvis svaveldirektivets i kraftträdande år 2015 en utmaning som ökar kostnaderna för rederierna i första hand och konsumenterna i förlängningen. En annan är den överkapacitet som finns i Östersjön när det gäller passagerar och kryssningstrafik. Konkurrensen blir om möjligt ännu hårdare. En from förhoppning är att våra rederier inte konkurrerar ut varandra utan i stället samverkar för att få ut det bästa ur de marknader de arbetar på. De externa hotbilderna/konkurrensen är nog farligast för den åländska kryssnings- och passagerarsjöfarten.

Utredningen Sjöfartsstatistik 2013 visar att de åländska rederierna har haft förmåga att navigera i svåra förhållanden och kunnat anpassa sig för att överleva och växa. Den visar samtidigt att sjöfartsutbildningen är ett mycket säkert kort att satsa på, både för ungdomarna och det åländska samhället.”

ms Link Star Mariehamn Västerhamn 130322

Godby Shippings Link Star har länge legat upplagd i Mariehamns Västerhamn men går nu in i en längre charter för norska Nor Lines.

 

Kommentarer

  • RR

    Undrar om den generationen däcksbefäl som blivit klara de senaste 5 åren håller med om att det är ett säkert kort med en sjöutbildning. Med TAP avtalet så är dörren för dessa definitivt stängd för att få en avlönad praktik. Hur ska dessa få ut sina seniorbefälsbehörigheter?

    • Anonymous

      Jobba för ukrainsk lön de 20 första åren och flytta ifrån Sverige för att kunna leva?

  • Anonymous

    Jag skulle iallafall inte vilja ha på mitt samvete att ha lurat ut någon till sjöss. Att arbeta i den mest ruttna av alla branscher är ingen höjdare. Som sjöfarare saknar man alla rättigheter som en landanställd har. Öppnar du käften och en det minsta försöker hävda din rätt så står den en liten risätare och väntar på att ta din plats.. Så är men det kan inte en landkrabba någonsin begripa…

    • Anonymous

      ”Risätare”? Sund människosyn du har.

      • Anonymous

        Risätare – vad är problemet? Riskokare då?

  • feelgood

    Skribenten är likgiltig inför den krassa uvtveckling som sjöfarten går igenom, en vanlig hållning
    Bland människor på landsidan , men man är ju heller inte berörd.
    det är alltid trevligt med en kajpromenad , och båtar i horisonten är vackert att skåda.

    • Anonymous

      Exakt vad jag tänkte också!

  • Kaptenen

    Håller inte alls med Jörgen i saken ”Säkert kort gå till sjöss” ! Jag har varit aktiv inom sjöfart och seglat de senaste 16 åren men inte sett något så illavarslande som de senaste åren. Jag har avrått många att gå till sjöss och lyckats styra bort ungdomar som förleds av propaganda att det är en bra arbetsplats. Sanningen är den att ingen annan arbetsplats blir den anställde så jagad och belastad med krav om inbesparingar mm även uppsägningar och omförflyttningshot. Nej denna bild som Jörgen P målar upp fanns förr men det är historia i dag tyvärr. I dag är det så resultatstyrt att den anställde har inget skydd i praktiken. Fackförbunden brukar hota lite nu och då men resultatlöst, eftersom redaren hotar då att flagga ut och byta hela besättningen men då kommer det en förlikning så som vi sett och TAP avtalet är så bra enligt alla men fakta är att arbetsplatser går förlorade hela tiden. I Finland har det redan införts blandbesättning så att det går att ta ombord besättning från icke EU länder BORE hare det och Rederi Ab Eckerö kommer att införa det snart, fackförbund och redare är redan överens om det datum är ännu inte bestämt men matroser och maskinister samt styrmän blir ersatta av Filipinare. Detta är bara början faller detta bra ut lär flera följa efter!

  • Anonymous

    Om man sedan råkar segla på USA så är man direkt klassad som terrorist. ISPS innebär att ingen sjöman längre kan gå iland, inte i USA eller många andra länder heller. Sjömän sitter numera i ett flytande fängelse. Ett fängelse som gungar, kränger, ibland sjunker samt saknar dagstidningar, ofta saknar internet/email. Att sitta i svenskt fängelse är bättre än att jobba till sjöss. Förmodligen är lönen ungefär densamma i slutändan med…

  • Anonymous

    Man får väl flytta till Kongo för i Sverige är det kört

  • annonym

    Det var kapitalkrävane för vikingarna och när svenska redare började skissa på båtar för amerika linjen , alltså före broströms tid , då fanns det inte tillräckligt med kapikal i landet för att finansiera ett fartyg. Det går mycket silver åt för att vinna guld, citat röde orm.

  • sjöman än så länge

    en dag kommer verkligheten ifatt er

  • Stefan

    Kan bara referera till min grabb som jobbar som nybliven styrman fick jobb inom Norsk offshore och har en ingångslön på NOK 48.000 kr jobbar 4 ledig 4 fullt betalt och detta på Nor avtal fast de går i utrikesfart med ännu lägre skatt pga detta. Får ut runt 40.000 efter skatt..inte dåligt.
    Kanonbra båt, fullt med skandinaver som befäl och filippinare som delvis manskap.
    Vem av hans kompisar i land har denna lönen ? Kom inte dragande med skräckhistorier om dåliga förhållanden, som Kapten försöker komma med. En sak är klar att den som har ambition och intresse kan få ett bra liv om man väljer sjön. Dessutom är det stora möjligheter att få bra jobb iland efter några år till sjöss. Men som alltid så beror det på den egna inställningen till sitt liv och sin karriär. Precis som i allting annat.

    • Ansgar

      Grattis till din grabb. Det verkar som han dragit en vinstlott.
      Vi får hoppas att norska offshoren fortsätter att anställa svenskar. För det är det enda segmentet där det finns några möjligheter.
      Ändrade man skattereglerna för svenskar som jobbar under annan flagg, tog bort kravet på oceanfart, så skulle framtiden se ljusare ut.
      Det där med bra jobb iland för nautiker är inte så lätt. Lättar för maskinister då.

  • annonym

    Vi gläds med dej och din son , vi önskar att fler kan ha det så .

  • Anonymous

    Jo och det var eget engagemang som ledde fram till det.satt varje dag i en månad och ringde till minst 30 rederier. Mesta dels i Norge.

  • Anonymous

    viss finns det jobb till sjöss 12000 usd i månad som bef cash rakt ner i ficken om man nu tycker att andra skall betala för välfärden för betala skatt etc på den lönen då blir det bara kaffepengar kvar, Har tre ggr på raken blivit erstatt av redares favoriter eastern eurpeen, ger nu upp och går iland o arbetar som egen företagare istället

  • Sailor

    Haha ja synen på detta är som baken väldigt delad.
    Befäl kan ju snacka för sig, klart det finns jobb men hur länge till?
    Jag skulle då aldrig råda någon jag gillar att gå ut till sjöss idag.
    Jobbat själv i ca 10 år nu och det blir bara tokigare och skevare för varje gång man mönstrar på.
    Den framsynte bör ju se vad som är på väg att ske..
    Svenska redare vill inte ha med krångliga svenskar med krav på tillvaron att göra..
    Inte med svenska krångliga myndigheter heller.. sanningen kanske svider, även för mig men
    händer inget drastiskt så är det nog hej och morsning för svensk sjöfart..

  • Sture Styrman

    Har jobbat till sjöss sedan 2007, med vissa avbrott för studier, och jobbar idag som överstyrman på ett roro-fartyg. Under min tid i branchen har jag sett dett allmänna klimatet inom sjöfart ändras dramatiskt. Kampen om arbetsplatserna har hårdnat väldigt mycket och idag är det många av särskilt yngre och mindre erfarna sjöfarare som helt enkelt slänger in handduken när de inte längre får något jobb. När jag går igenom gänget av mina gamla studiekamrater från åren i Åbo Sjöfartsskola hittar jag inte många som fortfarande jobbar på fartyg. De flesta, vi talar om över hälften av mina forna klasskamrater, har helt enkelt gett upp och bytt branch…

    Själv har jag kommit dit jag är idag främst tack vare väldigt goda kontakter kombinerat med en ibland nästan sagolik tur. Utan dessa två faktorer skulle även jag troligen spola däck på någon färja fortfarande. När unga sjöfartsintresserade frågar mig om sjöfartsyrket hänvisar jag dem till studier på maskin- eller elsidan. Styrmans- och kaptensstudier uppmanar jag dem att glömma helt och hållet.

  • Johan hullberg

    Torrseglare sedan mer än 40 år, började som mässkalle 63 och slutade som befälselev 1970, började aldrig på sjöbefälsskolan , läser mycket om Gustav Erikssons seglande skepp som viking, pamir, Pommern mfl hur kunde bonde pojkar från dag ett klättra upp i riggen , sätta och reva segel i full storm, imponerande.

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.