Hur ser hanteringen på skolorna ut när de dyker upp såna här fall eftersom jag skulle gissa att den första en elev vänder sig till är skolan om hon blir utsatt för nåt sånt här

Måste fråga om det finns något sammanhang med bilden till denna artikel?

Helt tragiskt att dessa kvinnor inte får den respekt de förtjänar. Alla parter måste visa att man står 100% bakom de som vågar anmäla dessa män, och framför allt se till att de män som fälls plockas bort från sjöfarten. Undrar vad ”skepparen” i artikeln skulle säga om någon behandlade hans dotter på samma sätt?

Vad säger Linneuniversitetets värdegrund om detta? Byt ut ordet studerande på Sjöbefälskolan mot motsvarande på tex sjuksköterskeutbildningen och skepparen mot en överläkare eller varför inte kvinnlig polisaspirant och skepparen mot vakthavande… Ni hör väl själv hur omöjligt det skulle vara… Varför är det ok på ett fartyg? En utbildningsanordnare (läs högskola) har ett långtgående ansvar för att hantera trakasserier av denna natur!

Detta är en väldigt besvärlig situation som kan uppstå. Som elev är en redan från början ”längst ner i pyramiden” ombord. Lägg dessutom till en mansdominerad och på många vis väldigt gammeldags och insynsskyddad
arbetsplats. Dessutom är det nu så svårt att få tillräckligt med praktiktid under utbildningen att ingen vågar klaga, av rädsla för att vara ”vara besvärlig” och göra sig oönskad.

Svartlista båtarna, så rederierna får skämmas tills de löst problemen! Jag tror, helt ärligt, inte att rederierna bryr sig annars. Hade de tagit problemen på allvar hade det varit löst för länge sen. Punkt!

SÅ HÄR KAN DET INTE FÅ FORTGÅ. DET ÄR INTE OK!

Vi har ett utbrett problem som de flesta människor inom sektorn sannolikt mår illa, i synnerhet när vi läser om denna och liknande händelser. Reaktionerna runt Cecilia Östermans artikel ”Slevjävlar…” som publicerades här, för ungefär ett år sedan, talar sitt tydliga språk. Visst, många tyckte väl att det hela var ”för” kontroversiellt, men någonstans och någon gång måste man sätta ner foten med kraft.

http://www.etf-europe.org/files/seealsodocs/42357/Guidelines%20to%20shipping%20companies%20SW.pdff

Enda rätta är att informera rederiet om detta och polisanmäla befälhavaren. Av alla personer ombord är det befälhavaren som ska föregå med gott exempel han är DEN man vänder sig till om det finns problem det får han minsann BETALT för. Men vet dock gammal styrman som man är att många befälhavare inte är dom godaste om man säger så. Vissa tror att dom kan göra vad som helst.

Det skall inte finnas personal på ett svenskt fartyg ( rederi) som inte är anställd med fulla rättigheter och skydd enligt svenska Normer .man skall vara likabehandlad från dag1 ,människor är alltid mer utsatta ombord i fartyg och de olika miljöer och länder man hamnar i.
Ge elever en jungmanstjänst /allmäntjänst ,allt annat är förnedrande,ett villkor i de nya registret hade suttit fint.dessutom har ni råd med detta ,hon /han kan ersätta en filipinare och det blir väl samma pengar. Kom igen nu ! gör nåt för våra ungdomar och för klustrets framtid!

Trakasserier är ett helvete! Som svensk befälselev på Åland kan jag meddela att det förekommer även på finska fartyg. Såväl för män som kvinnor. Jag (en man) har inte varit ombord på ett enda finskflaggat fartyg utan att får höra något nedsättande om att jag är svensk. ”Svenskbög”, ”Alla svenskar är fjollor” m.m. Jag har flera kvinnliga bekanta som varit med om sexuella närmanden. Som sagt tidigare så uteblir anmälningar på grund av att ingen vill riskera att inte få jobb i framtiden för att man är ”besvärlig” eller ”obekväm”. Jag hade tänkt rekommendera någon att göra en undersökning i detta ämne som examensarbete eller något likande, men även den som skriver något sådant skulle kunna riskera framtida jobb…

Jag har har sett andra tjejer blivit mobbad under svenskflaggade fartyg mellan Sverige/Finland och det vanligaste är att kvinnor ska inte jobba till sjöss! Eller skit vilken jävla sopa.. Den där kan man inte ha till något…el tjejer har man bara till en sak .mm.. Det värsta är också att det kommer aldrig fram pga många befäl håller varandra om ryggen och båsar som får medhåll av överstyrmänn, skeppare,

Som kvinna till sjöss i rätt många år nu, har jag sett elever mönstra av pga trakasserier, elever som inte vågar säga nej eller ifrån till övriga besättningsmedlemmar.Själv har jag varit med om trakasserier i alla dess former att jag blivit helt avtrubbad. Jag anser inte att ett fartyg är en bra arbetsmiljö för kvinnor, jag önskar såklart att hela den här mentaliteten och kulturen förändras men fram tills dess är jag rädd för att branschen tillfogar många kvinnor upplevelser de inte vill vara med om. Jag känner inte en enda kvinna till sjöss som inte fått påhälsning (oinbjuden) i sin hytt medans de sover, jag känner inte heller en enda skeppare eller något befäl som på riktigt sätter ner foten när det gäller den här typen av trakasserier. Hela branschen blundar och av erfarenhet vet jag hur extremt känsligt det är att prata om de här frågorna ombord på ett fartyg.

Det blir så när alla ambitiösa sjömän flyr till Norge! Där finns det en helt annan arbetsmiljö och status i yrket. Inom offshore så uppskattas kvinnor, dels för att dom oftast är mycket mer ambitiösa än män men även för att dom påverkar klimatet ombord positivt.

Allt dethär har nog pågått sedan hur länge som helst på Östersjön. Konstigt nog det ej varit ut i allmänhet för det första tidigare än nu.
Kommer nog själv ihåg då blev utsatt för sexuella trakasserier redan på 80-talet då man jobbade som inhoppare eller vik. Och är en kille själv, men trots detta.

Alltså, jag tror ändå att det har blivit bättre men det är långt ifrån bra. Jag känner en frustration när det gäller de här frågorna just för att det är nästintill omöjligt att bli tagen på allvar. Även jag har blivit utsatt för sexism och trakasserier fler gånger än jag kan minnas.

Någon borde göra en riktad undersökning bland våra sjöbefälselever för att se om det finns någon röd tråd. Vore intressant att veta i vilka miljöer det är mest trakasserier i. Vilken fartygstyp. Svensk eller utländsk besättning. Vilka befattningar de som trakasserar har.

Är det inte så att dom flesta trakasserierna skedde för några år sedan? Eller har jag helt fel? Jag upplever att det har minskat eller helt försvunnit sen spriten försvann.
Det blir en ryktesbaserad artikel där några få får representera majoriteten. En anonym undersökning bland studenterna hade varit på sin plats (oavsett kön).
Sen måste man även skilja på en hårdare jargong och ett sexuellt trakasseri.

Det är skam att det fortfarande pågår trakasserier ombord. Skolorna har ett stort ansvar och skall naturligtvis informera alla studenter som gör praktik ombord att det är nolltolerans. Om studenter är rädda för att tala om de blivit utsatta, består problemet, och det är också skolorna ansvar. man kan aldrig komma ifrån det.
Det finns inget mellanläge för trakasserier, om att det löser sig på nästa praktik/fartyg, för den som drabbats.

Visst kan rederierna och ledningen ombord säkert göra ett bättre göra ett bättre jobb, men man bör komma ihåg att skyddsombuden ombord har ett ansvar och dom är ute i fältet och vet kanske mer än befälhavaren och helt säkert mer än landsorganisationen. Även fackliga ombud ombord har ett ansvar i arbetsmiljöfrågor. Den psychosiciala arbetsmiljön är viktig och att ombordanställda förstår vikten av att engagera sig och uppmuntra sina förtroendevalda är minst lika viktig. Rederierna bör bli bättre på att involvera och engagera förtroendevalda i frågor som t.ex trakasserier. I svenska båtar tyckte jag att intresset för fackförbund var näst till obefintligt, skyddsombud var ett nödvändigt ont och man hade egentligen ingen direkt aning om vad ett skyddsombud hade för ansvar.

mmm nå skyddsombud hit och dit skulle gärna vilja se om VÅRT skyddsombud på vår båt skulle våga öppna munnen om sånt här hände… Knappast.. Man vet väl sitt eget bästa. Kanske övertiden tar mitt i allt slut om man han är allt för frispråkig.. Sjöfarten är en skyddag arbetsplats och mycket är fast i kaptenen hur han hanterar det här..

MEN det ser ju bra att på papper att SKYDDSOMBUD finns. Det är ju det VIKTIGASTE. Det måste ju SE BRA UT!!!!

Jag har som kvinna och sjöbefäl inte blivit sexuellt trakasserad ombord under mina praktiker. Däremot så blev jag trakasserad av en befälhavare under en praktik, men hans agerande riktade sig dock inte bara mot mig utan ett flertal av besättningen. Detta meddelade jag till rederiet då han mönstrat av, vilket ledde till att han blev omplacerad och inte fick ha elever på sina fartyg längre. Så det var ett rederi som agerade kring dessa frågor. Jag tog även upp det med skolan när jag kom tillbaka efter praktiken, men deras respons var mest bara jaha ja.

Jag är kvinna och har arbetat som maskinbefäl i ca 15 år, i flera rederier. Både stora och mindre. Under min praktik fick jag dessvärre uppleva liknande saker som nämns i artikeln. Trodde verkligen att skolan hade någon form av kvalitetssäkring för praktikplatserna nu för tiden. Vill bara säga att urspårade ”sex-skämt” ska man givetvis inte behöva tolerera. Misstänker att många av gubbarna ombord inte har inlevelseförmåga nog för att förstå hur det känns att vara ensam tjej, när dom själva ofta har skydd av hela gruppen.Kan undra hur tuffa dom varit om situationen varit omvänd? Hur som helst skämt/spratt med sexanspelningar tycker jag personligen inte är så farligt, jag har lärt mig att ge igen än värre. Men självklart är det upp till den utsatta individen att dra gränsen för vad som är ok. Vad som enligt min mening är riktigt allvarligt är när man utsätts för ren mobbing pga kön. Till exempel, kom jag ombord som ny anställt maskinbefäl på ett fartyg i ett stort och välrenommerat rederi. Döm om min förvåning när chiefen lyckades hålla sig oanträffbar i flera dagar och inte ens kom o hälsade. Försökte givetvis få fatt i vederbörande då han skulle vara min närmaste chef. Av övrig besättning fick jag höra att han var arg för han hade speciellt sagt åt kontoret att inte skicka något kvinnligt befäl. Ja vad ska jag säga…vår relation blev mist sagt ansträngd den första månaden, jag kunde ju lika gärna blivit ledsen och åkt hem igen, men man får lära sig att förlåta o gå vidare. När den värsta misstänksamheten lagt sig kom vi ganska bra överens. Jag kände mig ju inte speciellt välkommen ombord vilket kanske gick ut över jobbet. Har även varit med om att bli undanhållen information och det är nu det blir riktigt farligt det äventyrar ju direkt säkerheten ombord. Svårt att komma tillrätta med detta problem i och med att tillvaron ombord är så insynsskyddad och gubbarna har en viss tendens att hålla varandra om ryggen. Till er tjejer som funderar på karriär till sjöss. Stå på er…dom flesta menar inget illa med sina ”skämt” det är bara sådan kulturen är till sjöss…eller är det generellt manlig arbetarklass det handlar om? Tycker mig se vissa likheter med andra yrken där kvinnor kunde få utstå dylika händelser under 60-70 talen. Min erfarenhet är att det är enklare som kvinna ombord på ett mindre fartyg där det inte är så mycket prestige och ”karriärsklättrande”. Där är man också mer beroende av att alla befattningar utför sina uppdrag till fullo. Med en mindre besättning är det svårt att helt utesluta en person. Mitt råd är att börja i ett litet rederi.

Är det inte en aning förvånande att alla våra kära student- och elevorganisationer (sjögymnasier och högskolor) inte över huvudtaget verkar bry sig om dessa händelser? Att gnälla över tillgång till allehanda tentor för att vi studenter skall kunna glida räkmacka i utbildningen är vi däremot bra på (tack förresten), men att fler blivande sjömän slutar på grund av trakasserier än av underkända resultat, det verkar vi blunda för. Vi på äldre dagar läsande studenter kanske också kan bidra till något, men det verkar nästan befängt att ta upp att denna typ frågor eller att ens antyda att hjälpa till i sammanhanget.

Genom att tiga så samtycker man till att sjömän och sjöbefäl av alla de slag är en speciell art i negativ klang, liksom vårt (eller ert) framtida yrke.

Vilka modiga tjejer!
Jag skäms för att inte vi sa något för 20 år sedan när utbildningen var ny. Det kanske skulle gjort att ni slapp bli utsatta idag. Innan oss var det säkerligen intendentur och gnistor som var målet för trakaserierna. Jag var för upptagen med att passa in för att våga ta upp det som hände alla. Inte ett praktikfartyg utan att det hände något.
Som ung tjej i maskin är det tufft nog ändå. Jag är trots det som hände under utbildningen nöjd med mitt yrkesval. Om min dotter skulle bli intresserad av att följa i mina fotspår skulle skulle det bekymra mig mycket.

Nej fröken Andersson, din plats är nog vid spisen!

Tre kadetter fick på egen hand ruttplanera ett ledavsnitt. För att göra en lång historia kort: vi två grabbar blev verkligen hjälpta i alla hänseenden och det gick sisådär med själva girarna. Jag har många gånger funderat över orättvisan mot den kvinnliga kadetten som vi var hur bra kompis med som helst. Hennes utvärdering från befälhavaren blev som rubriken.

Detta var över 20 år sedan och jag kan tillägga att hon hoppade av. Jag har ältat detta många gånger och varför jag inte gjorde någonting då, men hoppas att det ändå påverkat mig till det bättre då jag haft elever senare som styrman och befälhavare.

I medieflödet står det att lärarna i Kalmar ska utbildas i etik – vad ligger bakom detta?

Det är 2015 och detta medeltidsbeteende fortgår. Skrämmande.
Tyvärr säger det inget annat än att det finns oerhört många nötter arbetandes ombord på fartyg, och det smutsar ner hela branschen.
Ni som skriver här är säkert jätteduktiga och jättefina. Det är dock inte verkligheten, uppenbarligen.

Jag har jobbat som befälhavare under de sennaste 17 åren och har ännu inte råkat utför något liknande som nämnts här. Trodde det skulle bli problem när vi fick besättningar med blandade nationaliteter men det har fungerat bra. Vilket kön man har spelar ingen roll i dagen sjöfart, alla ombord ska respekteras. Det finns en gammal sjömans regel! Att man öppnar ej en stängd hyttdörr! Stänger man hytt dörren visar man att man vill vara ifred. Behöver man purra ut besättningsmän på frivakten så ringer man .Om någon skulle känna sig kränkt i min besättning så skulle jag vara tacksam om jag blev kontaktad. En elev kan också kontakta rederiets DP om det känns obekvämt att kontakta befälhavaren. Håller med om att för att få stopp på problemet måste det anmälas oavsett vilken yrkesgrupp vi tillhör. En sak är jag säker på att riktiga yrkesmän (kvinnor) respekterar varandra. Övriga ska iland! Bra förslag att genomföra en undersökning om det här problemet kan härledas till en speciell fartygstyp.- Verkar vara fartyg med stora besättningar? -eller har jag fel.
Kan problemen härledas till rådande arbetsmarknad? Skolorna kanske skulle minska antalet studenter och bara ta in elever med tekniskbakgrund och satsa på kvalitet så att vi kan konkurrera med lågprisbesättningar. Har vi svenskflagg så är vi ombord skyldiga att ge studenterna utbildning ombord för att få rederistöd. Men det krävs rätt attityd från studenten om det ska fungera. Kanske borde första praktikperioden förläggas på ett av marinens skolfartyg.
Så kan studenten direkt se om yrket passar dem och även bygga upp lite självförtroende.

Jag har svårt att ta till mig den här typen av trakasserier. Visst var det lite busliv ibland när vi hade blandbesättning men inga grovheter. Och ett befäl som uppför sig som framfördes här,
det är väl avsked på direkten? (new man will arrive in pan-can )
Är det på så vis att penaltism och annat typ av våld förekommer så måste det åtgärdas direkt.
Det kvinnliga är ombord för att stanna, och trivas.

Trakasserier och mobbing är väl inte något ovanligt?

Jag har själv råkat ut för det ganska ordentligt vid ett par tillfällen och jag känner många inom branschen som säger samma sak.

Första gången det hände var under min utbildning. Jag hade en riktigt helvetessommar men valde att bita ihop och göra som jag blev blivit tillsagd på skolan; ha respekt för, och lyssna, till äldre kollegor. När jag äntligen var hemma igen pratade jag med skolan som hade hört flera liknande historier från just denna båten. Jag blev ombedd att skriva ner min historia så skolan skulle kunna gå vidare. Efter noggrant övervägande valde jag (precis som föregående elever) att inte gå vidare. Branschen är liten och rädslan att bli bränd för vidare jobb är allt för stor.