De uppmärksammade hålen i passagerarfärjan M/S Estonias skrov ger ingen anledning att ompröva slutsatserna om varför fartyget förliste 1994. Det slås fast i en ny slutrapport från haverikommissionerna i Estland, Sverige och Finland och som presenteras i Tallinn under tisdagen. Skadorna på styrbordssidan har uppstått genom kontakt med havsbotten, inte genom kollision eller explosion.
Behövs ingen ny fullskalig haveriutredning
Den estniska haverikommissionen, OJK, Statens haverikommission, SHK, och Olycksutredningscentralen i Finland, OTKES, har sedan 2021 genomfört en omfattande preliminär bedömning efter journalisten Henrik Evertssons tv-dokumentär ”Estonia – fyndet som ändrar allt” som år 2020 visade tidigare okända skador på vraket. Dokumentären väckte spekulationer om alternativa förklaringar till katastrofen där 852 människor omkom.
Nu är arbetet avslutat, och slutsatsen är tydlig: det finns inte skäl att återuppta eller genomföra en ny fullskalig haveriutredning av Estonias förlisning.
– Utifrån det omfattande material som har gåtts igenom, tillsammans med nya undersökningar och intervjuer, kan det konstateras att Estonia sjönk på grund av att bogkonstruktionen kollapsade, säger utredarna i sitt gemensamma pressmeddelande.
Skadorna förklaras av havsbotten
Rapporten bygger på marina undersökningar, tekniska analyser, vetenskapliga beräkningar, numeriska modeller samt intervjuer med 68 överlevande. Totalt har sex undersökningar genomförts på plats vid vraket mellan 2021 och 2025.
En central slutsats är enligt utredningen att de hål och deformationer som upptäckts på styrbordssidan har uppkommit när vraket kommit i kontakt med havsbotten. Under Estonia löper en bergsrygg av gnejs, omkring 1,8 miljarder år gammal, som fartyget vilar och balanserar på.
– I kombination med att vraket ligger på en sluttning har detta orsakat stora rörelser genom åren, vilket förklarar både skadornas uppkomst och varför de inte dokumenterades på 1990-talet, säger SHK:s ordförande Jonas Bäckstrand i pressmeddelandet.
Inget tyder på kollision eller explosion
Rapporten slår fast att det inte finns några spår som tyder på att Estonia kolliderade med ett annat fartyg eller föremål, och inga indikationer på explosion, vare sig i fören eller längs styrbordssidan.
Formen på skadorna stämmer i stället väl överens med den exponerade berggrunden intill vraket. Alternativa teorier om att vatten skulle ha strömmat in genom skador i skrovet avfärdas som oförenliga med både beräkningar, vittnesmål och övrig bevisning.
Förlisningsförloppet bekräftas
Den uppdaterade modellering som nu genomförts stödjer, enligt pressmeddelandet, samma förlopp som den internationella haverikommissionen JAIC slog fast 1997. Bogvisiret gav vika för vågornas krafter, rampen öppnades och stora mängder vatten strömmade in på bildäck. Detta ledde till snabb slagsida, kantring och slutligen förlisning.
Undersökningar av den bärgade bogrampen bekräftar att bogkonstruktionen kollapsade på det sätt som tidigare beskrivits.
Bristande sjövärdighet och systemfel
En ny gemensam bedömning från OJK och SHK visar dessutom att Estonia inte var sjövärdig. Fartyget hade oinspekterade och oupptäckta strukturella svagheter samt odokumenterade undantag i certifieringen.
– Fartyget hade latenta strukturella brister under hela sin livstid och var tekniskt osäkert för trafik, säger Jonas Bäckstrand i pressmeddelandet.
Samtidigt betonar rapporten att katastrofen inte kan förklaras av en enskild orsak eller enskilda misstag ombord. I stället pekas ett omfattande systemfel inom sjöfartsbranschen ut, där brister i regelverk, konstruktion, tillsyn, certifiering och säkerhetskultur samverkade.
Vittnesmål och fortsatt debatt
Intervjuerna med överlevande visar bland annat att vatten observerades ta sig från bildäck ner mot hyttområden, och att inga militärfordon fanns lastade ombord. Många vittnen uttrycker också fortsatt kritik mot beslutet att täcka över vraket och oförståelse över att omkomna aldrig bärgades.
Transparens framåt
Även om den preliminära bedömningen nu avslutats, kommer haverikommissionerna göra dokumentation, datamaterial och 3D-modeller från arbetet offentligt tillgängliga.