Tomten och Nikolaus

Vår kära jultomte anses ha Sankt Nikolaus som sin yttersta förebild. Båda är profilerade gåvogivare.

S:t Nikolaus föddes i Patara i Mindre Asien och blev biskop i närbelägna Myra, den turkiska orten Demre på dagens kartor. Bland mycket annat blev han sjömännens beskyddare. När han bad bedarrade stormar på havet. En gång undsatte han på så vis tre sjömän som höll på att drunkna. Och under en tid av hungersnöd lossade han några skepp på dess spannmålslast men såg genast till lastrummen ombord ändå förblev fyllda. Gör om det den som kan!

Helgonet lär ha ljutit martyrdöden någon gång på 300-talet. Italienska sjöfarare påstås ha rövat bort hans stoft 1087, inför hotet av en muslimsk invasion i Mindre Asien, och fört det till den kalabriska hamnen Bari. Stoftet sägs utsöndra en väldoftande balsam som botar allahanda sjukdomar, och från turkisk sida har man krävt att det skall återlämnas. Kvarvarande benrester av helgonet lär ha bärgats av venetianska sjömän.

Det har också hävdats att S:t Nikolaus är en helt uppdiktad figur; att han bygger på antikens legender kring Poseidon/Neptun och rentav har fått namnet från den germanske Näcken, ett fiolspelande sötvattenväsen som förför unga damer och lockar människor i fördärvet.

Nikolaus, som med tre penningpungar till hemgift räddade tre flickor i en utfattig familj från att överlämnas till sexslaveri på en bordell! (Därav helgonets logotyp, de tre ”luffarprickarna” i handvecket, som även blivit pantbankernas kännemärke.)

Å andra sidan påstår diktteorins förespråkare att hans godhet mot barn har lånats från Befana, som gav de tre vise männen presenter att förmedla till Jesusbarnet. Därefter fick hon inta rollen som alla barns presentutdelare; en tradition som lär leva kvar på Trettondagen (Epifania) i dagens Italien.

På Nikolaus/Niklas namnsdag den 6 december, eller snarare på aftonen dessförinnan, kommer Sinter Klaas till de nederländska barnen. Passande nog anländer han per ångfartyg, numera kanske oftare med bogserbåt eller liknande. Firandet präglar särskilt Amsterdam, vars skyddshelgon han är. Med sig har han presenter, som motsvarar våra julklappar knappt tre veckor senare. Följeslagaren, den i dagens debatt om rasism mycket kontroversielle Zwarte Piet (”Svarte Petter”), hotar med att stoppa elaka barn i sin säck och ta med dem tillbaka till någon främmande hamn. I tyskspråkiga miljöer kallas han Krampus eller Knecht Rupert.

Egentligen lär kopplingen mellan jultomten och S:t Nikolaus vara ett västeuropeiskt påfund. Helgonet verkade i en hellensk kulturmiljö, och för dagens greker är det inte självklart att associera honom till julen. De betonar däremot desto starkare hans roll som havens och sjöfararnas beskyddare. Deras motsvarighet till vår jultomte är snarare Agios Vasilis (Sankt Basil), som på nyårsdagen skänker gåvor till barnen.

Den äktsvenska tomten tecknades av Kilian Zoll 1851, med vadmalsdräkt och röd tomteluva. I Norden har på något förunderligt sätt den hedniske julbocken omvandlats till tomte, med drag av både gårdstomten och S:t Nikolaus; därtill färglagd av Jenny Nyström, som inspirerades av Viktor Rydbergs berömda tomtedikt (”Midvinternattens köld är svår…”).

Vår hedniske gårdstomte var en argsint liten gråklädd varelse som vakade över skörden och gårdens liv. Han höll till på gårdens tomt, därav namnet. Hans sjögående kollega – skeppsrået – kallas ibland Kabelgatt-Nisse, ett namn som bör komma från S:t Nikolaus. Så värst mycket samband med julen har inte den ursprunglige tomtenissen, förutom att han gärna vill ha en tallrik gröt just då. Det gäller nog även Kabelgatt-Nisse.

Nederländska utvandrare tog med sin Sinter Klaas till Amerika, där han blev Santa Claus eller bara ”Santa”. Ibland kallas han även Kriss Kringle, som är en förvanskning av tyska Christkindlein. Holländarna tog med sig legender, som bidrog till helgonets rödvita uppenbarelse där han tar sig fram med rensläde genom ett vintrigt landskap som har föga med Mellanösterns förhärskande klimat att göra.

Santa Claus började ta form med jultomtens slutgiltiga attribut kring 1821, då amerikanen William Gilley publicerade en dikt om honom, klädd i päls och åkande i en släde dragen av två renar. Fler variationer på temat kom vid samma tid.

Under 1900-talets första hälft blev tomten färdigdesignad; en överviktig fryntlig farbror med yvigt vitt skägg och vitbrämade röda kläder. Så småningom smälte han samman med tyskarnas Weinachtsmann och britternas Father Christmas. Hans framtoning förstärktes av den svenskättade tecknaren Haddon Sundblom, som 1931-64 hårdlanserade tomten i den årliga julreklamen för en amerikansk läskedryck.

Förebilden, sjöfartens och sjöfolkets skyddspatron Nikolaus, lever kvar i namnet på en mängd kyrkor i världens hamnstäder. Ett av otaliga exempel är Storkyrkan nära Skeppsbron i Stockholm. Den heter egentligen Sankt Nicolai kyrka.

God Jul!