Som medlem i Sjöhistoriska Samfundet har jag förmånen att då och då begåvas med rikhaltig maritim litteratur. Det garanteras genom den Samfundet närstående Sune Örtendahls stiftelse (som även stödde utgivningen av min egen bok Havets ord).

Ett av de senaste exemplen på utgivningsstöd är den mycket läsvärda SOS MACONA av författaren Carl-Magnus Stolt.

Det är en gripande skildring av ett haveri vid Nidingen i Kattegatt den 18 januari 1920, en av oräkneliga fartygskatastrofer just i dessa farvatten under årens lopp. Det amerikanska lastfartyget s/s Macona hade just avseglat från Köpenhamn, med den skotska kolbunkringshamnen Methil som destination. Dit ankom hon aldrig.

Efter fartygets passage genom Öresund och in i Kattegatt ökade vindstyrkan kraftigt med oroväckande stor sjöhävning. Hon råkade hamna farligt nära det bedrägliga undervattensrevet Grundabåde. Därmed var fartygets och besättningens öde beseglat. Macona bröts itu midskepps och sjönk. 40 av hennes 41 besättningsmedlemmar följde henne i djupet. En enda man lyckades klamra sig fast i den uppstickande masten tills han kunde räddas.

Carl-Magnus Stolt har gjort ett gediget forskningsarbete som resulterat i boken. Här får vi möta flera av de inblandade sjömännen och deras efterlevande. SOS MACONA rekommenderas å det varmaste till en spännande läsupplevelse, som samtidigt ger värdefulla inblickar i sjömännens utsatta tillvaro för drygt ett sekel sedan.

Om detta och olycksplatsen Nidingen har jag själv tidigare, om än i all korthet, berättat i text och bild (i ett större sammanhang med rubriken Skepparadelns Onsala):

Om hemvändande sjömän råkar sikta dubbla fyrar sydost om Vinga beror det inte på Vingasupen. Det rör sig om Nidingens dubbelfyrar anno 1834, världens första av sitt slag. Orsaken var att Nidingen inte skulle förväxlas med enkelfyrarna på Skagen och Anholt. ’Gubben’ och ’Gumman’ är pensionerade sedan 1946, då dagens 24 meter höga fyrtorn invigdes. Deras fönstersmygar ’bemannas’ numera endast av kryckjan, den tretåiga måsen, som är sitt släktes enda verkliga havsnomad. Öns första fyr byggdes 1624. Därmed blev Nidingen Sveriges första fyrplats 1645, då Danmark tvingades ge upp Halland.

1766 installerades en klockstapel där man i tjocka och mörker slog glas varje halvtimma. Nidingen blev även världens första fyrplats med mistsignal! Klockstapeln ersattes så småningom av signalkanoner och återfinns numera vid Sjöfartsmuseet i Göteborg, där den snarare än grannen Sjömanstornet bör kallas Kampanilen.

Säkerhetsarrangemangen var befogade. Nidingen anses vara en av norra Europas allra värsta skeppskyrkogårdar. Allra lömskast är Lillelandsrevet i nordost, som kan uppenbara sig för att sedan försvinna i havet igen. Förr trodde sjömännen att platsen hemsöktes av drunknade kollegors andar. Men orsaken är att revet egentligen är en submarin rullstensås som sätts i rörelse och ändrar gestalt i de starka strömmarna.

Bara under Nidingens svenska tid lär ett 700-tal fartyg ha havererat i farvattnen. Om ett av dem – amerikanska s/s Macona – vittnar två träkors. Den 18 januari 1920 gick hon på och knäcktes midskepps. Hela besättningen utan en man omkom. Två kinesiska besättningsmedlemmar som spolades iland begravdes utanför Onsala kyrka.

Nidingen i betydelsen illgärningsmannen kunde således vara ett passande namn. Men namnet lär snarare syfta på nying i betydelsen stockeld, efter den första tidens vippfyrbelysning.”

Så långt mina egna ord om olycksplatsen Nidingen. Det framgår av boken SOS MACONA att de båda kinesiska sjömännens gravar på Onsala kyrkogård avses få nya kors under 2024. Min bild är tagen innan dess, om så har hunnit ske.