Den spanska väderlekstjänsten AEMET, motsvarigheten till vårt SMHI, varnar för så kallade ”rissagas” runt de Baleariska öarna. En sådan, en halvmeter hög, slog den 24 juli till mot Porto Cristo på östra Mallorca. Rissaga betyder sjösprång eller meteotsunami. Det vill säga en hamnvåg som till skillnad från en verklig tsunami är väderalstrad.

I Ciutadella på Menorca, den näst största av öarna, brukar sjösprång slå till någon gång varje sommar. En särskilt kraftig, fyra meter hög, slog 2006 till mot hamnen. Det är inte tillrådligt att man ställer sig i vägen för en framrusande vattenvägg av sådan höjd, även om den inte är någon riktig tsunami. Ciutadella ligger i en bukt med mindre vikar som öppnar sig åt syd-sydväst. Fenomenet uppstår i mulet väder, när sydvinden Xaloc ligger på. På både spanska och katalanska kallas det rissaga, med en innebörd av baksug eller torrläggning (och i överförd bemärkelse ”bakrus”).

Det japanska ordet tsunami, som betyder just hamnvåg, har satt sig i världens språk. Svenskans term för ett liknande fenomen, som till skillnad från den verkliga tsunamin förekommer även i våra vatten är, som redan nämnts, sjösprånget. Termen bekräftas av vårt språkhistoriska rättesnöre Svenska Akademiens Ordbok, under stickordet SJÖ: ”-SPRÅNG. om förhållandet att vattenståndet vid kusten stiger hastigt (i samband med storm från havet o. d.), stormflod; äv. konkretare, om enskilt fall av sådan stigning av vattenståndet”

Det som skiljer sjösprånget från tsunamin är således de krafter som ligger bakom. En verklig tsunami har icke-meteorologiska orsaker; undervattensbävning, jordskred i havet eller submarina vulkanutbrott. Den kan även utlösas av en himlakropp som tränger in i atmosfären och störtar ned i havet. Detta har inträffat under tidernas lopp och kommer alldeles säkert att hända igen. När så sker kan en mega-tsunami alstras – med en våghöjd på hundratals meter och förmåga att ödelägga hela länder.

Sjösprång, som alstras av vädrets makter, har inte på långa vägar sådan kraft. Men under ett åskväder påskhelgen 1953 fick invånarna i det skånska surfarparadiset Mölle erfara att sjösprånget kan vara illa nog. Förebudet var som det inför en verklig tsunami; ett slags baksug fick hamnens vatten att plötsligt dra sig tillbaka, så att båtarna stod på bottnen. Därpå vällde en flodvåg in med full kraft och ställde till med stor oreda i hamnen.

Fenomenet förmodas ha uppstått genom att en ensam så kallad solitärvåg trängde in från Kattegatt mot Öresunds trånga hals, där den återkastades upp mot Mölle och samtidigt ökade i höjd och hastighet.   

Ett annat större sjösprång slog till mot Ystad sommaren 1959. Sjösprång med mindre svängningar förekommer längs den svenska kusten några gånger varje år, medan de med en våghöjd på över en meter är mera ovanliga. 

Sjösprånget är en snabb höjning av vattenståndet som orsakas av en plötslig oregelbundenhet i lufttrycket, vanligen i samband med en åskfront ute till havs. Fenomenet brukar uppstå i långsträckta och grunda vikar med trånga mynningar och jämna bottenförhållanden. Det rör sig om ett samspel mellan åskfront, vindförhållanden och vågornas karaktär. Mycket skall falla på plats för att utlösa sjösprång, som därför är vanskliga att förutspå i väderprognoser.

Ett närbesläktat fenomen kallas med en schweizertysk term seiche (uttalas ”sejsch”); en rytmisk variation av vattenståndet som kan uppstå i havsvikar (liknande det till sist överskvalpande vattnet när man långsamt rör sig fram och tillbaka i ett badkar).

Gust bump (”stormstöt”) lär förekomma som alternativt engelskt namn på sjösprånget, medan Seebär (”sjöbjörn”) är en tysk beteckning. Men den internationellt gångbara facktermen är meteotsunami, ”vädervållad hamnvåg”.

Där batymetrin – havsbottnens topografi – och förhållanden i övrigt stämmer kan lokala uppenbarelser förekomma någorlunda regelbundet. På den japanska huvudön Honshus nordvästra del sticker Notohalvön ut i Japanska sjön som en väldig vågbrytare, med den skyddade Toyamabukten ost-sydost därom. Normalt ligger bukten i lä för vintrarnas nordväststormar. Men om lågtryck samtidigt uppstår i nordost kan hypersnabba vågor med sydlig kurs uppstå och leta sig in där. Buktens bottendjup minskar dramatiskt längre in – med ökad våghöjd som följd. Senvintern 2008 översvämmade en åtta meter hög våg drygt 200 hus längst in i bukten. Två dödsoffer krävdes. Fenomenet kallas yorimawari-nami, ”vågen som rundar”. 

Den motsvarighet som förekommer i Nagasakibukten långt nere i sydväst kallas abiki, medan den allmänna japanska termen för sjösprång är yota.