1964 var drakens år. Den ostasiatiska draken är värdig, karismatisk och storsint – full av vitalitet och styrka. Med andra ord inget dåligt startår för Sjöfartshotellet i Stockholm.

I den japanska kulturen är det mycket speciellt att fylla 60 år. Det har med den östasiatiska kalendern att göra. Zodiakens tolv djur paras ihop med de fem elementen. 60-årscykler bildas, och efter varje sådan cykel börjar man på ny kula. Det är lite som att födas på nytt.

60-årsjubilaren ägs av Stiftelsen Stockholms Sjöfartshotell. Numera är det Scandic-koncernen som arrenderar hotellet. Ursprungligen var det folkrörelseägda Reso, ända från starten 1964.

Då stävade den svenska handelsflottan föröver för fulla segel, med fartyg som bemannades av drygt 20.000 sjömän. På Sjöfartstidningens finstilta listor över fartygspositioner täckte Stockholmsrederierna två hela sidor. Utöver Wallenius fanns där exempelvis Gränges, Salén, Johnson, Svea, Ara, Brodin, Iris, Monark, OK, Rex, And. Smith och Svenska Chicago Linjen.

Av dem finns endast Wallenius kvar, 60 år senare. Rederiet är still going strong, men totalt har den svenskflaggade handelsflottan i utrikes fart reducerats till ett hundratal fartyg. Den svenska sjömanskårens numerär har reducerats kraftigt. Men fortfarande tar många sjömän rutinmässigt in på Sjöfartshotellet när de har vägarna till huvudstaden.

Sjömanspriset för enkelrum inklusive frukost är 300 kr per natt, ännu lägre på vardagar om sjömannen är uppsatt som arbetssökande. En förutsättning är att senaste avmönstring inte ligger längre tillbaka än sex månader. Priset per natt för vanliga hotellgäster är givetvis flerdubbelt högre.

Mellan tidiga våren och senhösten vallfärdar de internationella kryssningsfartygen till Nordens Venedig, ofta flera fartyg samma dygn. Då har Katarina Sjöfartsklubb en ovärderlig betydelse för fartygens mångnationella besättningar. Här kan de både koppla av en stund och koppla upp sig på klubbens trådlösa nätverk för kontakt med de nära och kära på fjärran kontinenter och öar.

Detsamma gäller Sjöfartsklubben Kaknäs på norra Djurgården, som drivs av enheten Sjömansservice inom Sjöfartsverket (arvtagare till det på sin tid fristående Handelsflottans kultur- och fritidsråd, HKF). Samarbetet med Katarinaklubben, där även Sjömanskyrkan ingår, kallas Seafarers’ Service in Stockholm.

Sjöfartshotellet invigdes sommaren 1964. Samtidigt pågick rivningen av Klarakvarteren en bit norröver. För den fick stadens starke man Hjalmar Mehr, son till ryskjudiska flyktingar undan tsarens hemliga polis, utstå mycket spott och spe. Mindre bekant är att han var Sjöfartshotellets främste tillskyndare, och dessutom hotellstiftelsens förste ordförande.

Under andra världskriget infördes törnsystemet för arbetssökande sjömän, det vill säga en turordning till lediga befattningar ombord. Jobben ropades ut klockan 1000 och 1500 alla vardagar. Systemet förutsatte att sjömannen fanns på plats i någon hamn med sjömansförmedling. De existerande sjömanshemmen därstädes hade otidsenlig standard och otillräcklig kapacitet. Det var inte ovanligt att sjömän tvingades övernatta under hamnupplagens presenningar.

1947 sjösattes betänkandet Välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. Nu började saker hända. Via det nybildade Handelsflottans Välfärdsråd (föregångaren till HKF och Sjömansservice) slussades statliga bidrag till uppförandet av ett halvdussin moderna sjöfartshotell, samt även till upprustning av några befintliga hotell. Sjöfartshotell i ett tiotal svenska hamnar kom att ägas av kommunalt förankrade stiftelser. Däribland Stiftelsen Stockholms Sjöfartshotell, vars styrelse representerar staden, de sjöfackliga organisationerna, samt den äldre Stiftelsen Stockholms Sjömanshem.

Från starten 1964 hade Sjömansförmedlingen sina lokaler i hotellfastigheten. Så även dåvarande Svenska Sjöfolksförbundet. 1972 tillkom nybildade Stiftelsen Sveriges Sjömanshus, som till skillnad från de övriga var kvar som hyresgäst ända till millennieskiftet.

Understundom lär det ha gått livat till på hotellet, med nyavmönstrade ystra ungkalvar på grönbete. Sjömännen brukade hamna på andra våningen, som gick under det skämtsamma namnet ”Stormen”. Men hotellstiftelsen ville erbjuda dem alternativ till Södermalms många ölsjapp, inledningsvis i samarbete med Välfärdsrådets idrottsanläggning på norra Djurgården (som kom att utvecklas till Sjöfartsklubben Kaknäs). 1975 anställde hotellstiftelsen en fritidskonsulent, som för sin verksamhet fick tillgång till en fönsterlös klubblokal två trappor upp i hotellet. Få sjömän lär ha hittat dit.

1991 städslades Sjöfolksförbundets förre studieombudsman, ex-båtsmannen Guy Rosvall, som föreståndare. Han satte sin prägel på Katarina Sjöfartsklubb, vars servering fortfarande kallas Café Båtsman. Efter sju år fick han och sjömännen äntligen tillgång till dagens attraktiva lokaler med tillträde direkt från gatan likaväl som inifrån hotellet.

Mitt emot Café Båtsman finns delar av inredningen från kajutan på s/s Express I, som ljöt skrotdöden 1961. Inledningsvis hamnade den i ett hörn av hotellrestaurangen. Just till de plyschsätena, borden och skotten drogs vi sjömansgäster som av en magnetisk kraft. Numera rår sjöfolket om dem helt och hållet. Sedan 1998 ingår de i Katarina Sjöfartsklubbs lokaler.

Ett efterlängtat gym inrättades nere i ”källaren”. Gymmet är öppet för både hotellgäster och sjömän på inneliggande fartyg, sjömanselever, hemmavarande sjömän och sjömanspensionärer som bor i trakten.

Själv har jag periodvis tränat på gymmet tillsammans med sjökapten Rolf, som emellanåt ställer ut sina teckningar och akvareller på Katarinaklubben. Båda tillhör vi kategorin stamgäster.

Till de aktivt seglande stamgästerna hör motorman Erik. Han är norsk medborgare men bosatt i Stockholm sedan barnsben och har varit Wallenius trogen i decennier. Många andra aktivt seglande sjömän tittar in när de är hemma på ledighet.

Katarinaklubben är inte enbart ett home away from home för oss befarna stamgäster. Den är också en ledande tummelplats för den svenska sjömanskulturen, med sina regelbundna lunch- och kvällsaktiviteter, den årliga s/s Martha-aftonen i november ej att förglömma.

För trivseln borgar klubbens uppskattade duo, Kicki Falke och Karin Svensson. Glädjespridaren Kicki förhalade till Katarinaklubben redan 2009, efter att ha varit anställd hos grannen Scandic Sjöfartshotellet ända sedan 1991. Sedan tiotalet år är hon klubbens föreståndare.

Man frågar inte hotellpersonal om deras gäster, diskretion är en hederssak i den branschen. Men mina öron snappar upp smeknamnet ”Iskall Tuborg”, som avsåg en på hotellet boende skeppskock. Varje dag klockan 1200 kom han till hotellets restaurang, som på hans tid kallades Kajutan, för att noga syna lunchmatsedeln. Varpå beställningen alltid blev det som fick bli hans smeknamn.

Ordet hotell, av franska hôte (”gäst”), syftade ursprungligen på en byggnad som besöktes av många. Det stämmer bra på Sjöfartshotellet, men förr kallades rum för resande snarare värdshus, gästgiveri eller pensionat.

Det japanska värdshuset Hoshi Ryokan brukar räknas som äldst i världen. Det grundades år 718 och kunde därmed därmed fira sitt 1.300-årsjubileum härom året.

60 år är sannerligen ingen ålder på ett hotell. Men sjömanskåren ställer nog kvinn- och mangrant upp bakom ett rungande GRATTIS riktat till Sjöfartshotellet!

(Mina bilder togs för ett tiotal år sedan. Hotellets yttre har sedan dess förändrats en aning.)