Peter Hoof – okänd svensk pirat

Ett nyhetstelegram berättar om nya fynd från ett vrak utanför Cape Cod, Massachusetts. Det gör mig nyfiken på de båda piratskepp som förliste just där för nästan tre sekler sedan. Och på en gäckande svensk pirat som överlevde haveriet – bara för att tidstypiskt nog hamna i galgen.

Peter HoofPiratskeppet Whydah och den ledsagande pinkan Mary Anne förliste i en våldsam nor’easter våren 1717. Whydah gick på en sandbank och bröts itu i den rasande stormen. Alla ombord utom två omkom. I havet hamnade även piraternas rättvist fördelade tjuvgods; guld, silver och ädelstenar i 180 säckar. Ytterst lite av detta har återfunnits. Men vrakplundring var länge kustbors självpåtagna rättighet, och en del Cape Cod-bor lär ha tagit sig ut till vrakplatsen redan innan stormen hunnit bedarra. Vrakresterna, som återupptäcktes 1984, ligger på knappt tre famnars djup.

Whydah fick sitt namn efter den västafrikanska slavhamnen Ouidah i dagens Benin, före detta Dahomey. Där hade portugiserna ända till 1961 en gudsförgäten mikrokoloni – ursprungligen ett slavfort – vid namn São João Baptista de Ajudá (”Sankt Johannes Döparen av Ouidah”). Det uppfördes 1721, fyra år efter Whydahs förlisning.

Jungfruresan 1716-17 skulle även bli hennes sista. Just i Ouidah skiftade besättningen textilier, alkohol, redskap och vapen mot 367 slavar.  55 av slavarna dog under överfarten, men i Västindien kunde de övriga bytas mot ädla metaller, rom, färgträ, kinabark och andra eftertraktade varor, som enligt triangelhandelns logik nu skulle fraktas hem till England. Men när slavskeppet Whydah i början av 1717 gick i Windwardpassagen mellan Kuba och Hispaniola  kapades hon av pirater under kapten Samuel ”Black Sam” Bellamy.

De kallades inte längre buckanjärer men kanske ännu en tid brethren of the Coast, ”Kustens bröder”. Karibiens brokiga skara pirater hade sin guldålder och grande finale under 30-årsperioden 1690-1720. Handeln blomstrade mellan kolonierna i Nya Världen, deras påtvingade moderländer på andra sidan havet och triangelhandelns tredje hörn, de västafrikanska slavhamnarna.

När engelsmannen Black Sam gav sig på ett engelskt fartyg gjorde han sig samtidigt fredlös, med galgen som den mest sannolika framtidsutsikten. Men i stället skulle ödet förpassa honom och de flesta av hans män till Davy Jones’ locker i havets djup.

I eftermälet beskrivs Black Sam som en välklädd gentlemannapirat, ibland kallad ”Havets Robin Hood”. Han har också kallats ”socialist”, en term som myntades först 110 år efter hans död. På hans tid var livet ombord i handels- och örlogsflottornas fartyg hårt och disciplinen sträng. Det kunde fresta sjömännen till att rymma till en friare tillvaro som pirater, med lockande avbrott för vin, kvinnor och sång mellan piraträderna. Black Sam ledde sina män enligt principer som skulle kunna kallas demokratiska. Han var noga med att bytet från piratdåden skulle fördelas rättvist. Dessutom sägs han ha visat respekt och barmhärtighet visavi de kapade fartygens besättningar.

Betydligt mindre är känt om svensken Peter Cornelius Hoof. Inte ens på den välfyllda pirathyllan på Sjöhistoriska museets bibliotek finner jag några ledtrådar om honom. Men han lär vara född 1683, på okänd svensk ort. Vid sekelskiftet gick han  till sjöss i holländska kofferdister, 17 år gammal. Där blev han kvar ända tills han 1716 anslöt sig till Black Sam’s piratgäng. Vid förlisningen 1717 tillhörde han följeskeppet Mary Anne’s besättning.

Hoof och sex skeppskamrater på Mary Anne samt två man från Whydah var de enda som överlevde katastrofen. De lyckades ta sig iland på Cape Cod, där de inkvarterades hos en gästfri ortsbo. Oförsiktigt nog tog de sig till en taverna i närbelägna Eastham för att släcka törsten. Ryktet spred sig snabbt. Piraterna greps och fördes till Boston. Där ställdes de inför Amiralitetsrätten, anklagade för sjöröveri. Två av dem benådades, eftersom de ansågs ha tvångsvärvats av Black Sam. En 16-årig miskitoindian slapp rättegången men såldes i stället som slav. De övriga sex hängdes. Däribland Hoof, som påstås ha visat uppriktig ånger framför galgen. Men domedagspredikanten Cotton Mather var skoningslös på Bostons galgbacke i november 1717: ”Alla nationer är eniga om att behandla ert pack som hela mänsklighetens fiender och att utplåna er från jordens yta!”

Hoofs lik täcktes av tjära och placerades i en metallkorg i vattenbrynet, andra till varnagel.

Processen skildras i en samtida skrift, The TRIALS Of Eight Persons Indited for Piracy, som antagligen var sin tids ”kioskvältare” i Boston med omnejd.

Hur det gick för Whydahs namne, den västafrikanska slavhamnen? I januari 1722 hemsöktes Ouidah av den walesiske piraten Bartholomew Roberts flotta, med fladdrande dödskalleflaggor som tydlig avsiktsförklaring. Elva portugisiska slavskepp strök flagg inför övermakten.

Black Bart, som han kom att kallas, träffade aldrig sin kollega och själsfrände Black Sam, ej heller svensken Hoof. Hans piratkarriär inleddes efter Whydahs och Mary Anne’s förlisning, under mottot ”ett muntert men kort liv”. Black Bart anade knappast hur snart det skulle besannas, även för honom.

(En tidigare version var publicerad i Sjömannen nr 3 2014)

Kommentarer

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.